Idag kunde varit den värsta dan i mitt liv.

Idag höll det på att hända en katastrof. Jag skulle lämna Elina med packning till en bil. När vi kom ut från porten stod två bilar parkerade och jag lät Alice gå som jag aldrig annars brukar göra men nu hade jag saker i hennes vagn och vi skulle ju bara gå ner till lekplasten efter ha lämnat in Elina med packning. Precis när jag möter upp sällskapet från deras bil kommer våran granne och jag tänker inte mer på det utan ska ta Elinas grejer. Var att grannen startar bilen och börjar backa. Sekunden han startar bilen ser jag inte Alice och fattar direkt att hon är bakom och börjar vifta med händerna och en ur sällskapet slog till bilen för att få en reaktion från honom och han hade ju börjat backa så jag kände paniken. Jag höll på att nästan kräkas så rädd blev jag. Det var så otäckt och nu kommer jag aldrig mer vilja låta henne gå. När vi kom ut ur porten var allt så stilla och i nästa sekund hände flera saker samtidigt så det i sin tur hade slutat illa. Sen möte jag min granne och han sa att han hade sett henne men jag vet att han ljög, därför hade han sett henne hade han aldrig backat. Jag kan tycka med att om man ser 3 barn intill sin bil när man ska backa och man ser att vuxna står och pratar kanske kan man då säga till att hej nu ska jag backa min bil, kan ni flytta på er. Jag var inte alls beredd på det hela men jag har så klart mitt ansvar i det här med. 
 
Läste sen på aftonbladet om en kille som hade blivit påkörd och tänkte att han kanske byte plats med min Alice. Jag tänker på alla dokumentärer jag har lyssnat på sista 2 veckorna och hur allting bara händer men det är sällan man förstår sådant man inte upplever själv. Däremot upplever jag genom att lyssna på vad folk är med om skapar mer ödmjukhet för hur livet är och hur det är olikt för alla. Jag som har tänkt sista tiden ändå att livet inte är så självklart, att saker kan hända en fast man inte tror. Tror vi människor ändå har en naiv inställning till att saker inte händer och kanske är det en form av skyddsnät. Jag tackar iaf min högre makt att jag fick behålla min fina lilla gullunge. 
 
Förövrigt har Alice haft en tuff dag. Stundvis leker hon som att hon är frisk men stundvis mår hon skitdåligt. Det bara rinner dregel och om näsan på henne. Hon har ont i munnen det är jättetydligt och så dålig i magen pga det och vill heller inte äta lika mycket så därför fick hon vara hemma idag och i morgon. Min fina lilla tjej. Nu ska jag njuta av egentid. Andreas är i väg ikväll. Tingiling.
 
Tänk såhär såg hon ut för ett år sedan
 
Smälter och sååå rödhhårig
 
Noah var inte så katigt stor heller
 
Elina min pärla
 
Alltså Nellie gulleunge
 
 

God morgon

 
Härlig söndag som väntar. Andreas ska iväg och jag ska ta med tjejerna till trädgårdsföreningen. Tänkte först Valla eller Johannelunds lekplats men i och med att jag har med Alice så känns trädgårdföreningen bäst. Tänker mest ifall Nellie vill klättra och inte kommer ner så kan jag inte bara släppa Alice hur som helst då blir trädgårdsföreningen smidigare. 
 
Idag har jag ont i knäna. Försökte springa 10 min uppförsbacke på löpbandet igår, läste nånstans det var något bärttre ifall man hade åkt på löparknä. Jag har nu bestämt att jag inte ska löpa något ifall de närmsta 4 veckorna. Det svider för det är ju nu man vill springa. Man kan känna av löparknä även när man cyklar och går i trappor vilket jag gör. Försöker skärpa mig och strecha, samt igår tränade jag ben på gymmet. Kanske kommer jag inte kunna springa alls i år. Jag har iaf lärt mig en läxa att vara försiktig mec mig själv.
 
Igår var vi på dop för Leah. Hon var så fin och så duktig. Alla barnen var så fina och gulliga och det var trevligt att träffa Michelles familj och vänner. Elina lyckades få en fjärilsballong så hon var lycklig när vi skulle hem och ville vara med Michelle. Andreas var tvungen att åka hem med Alice. Vi vet inte vad som hände om det var att hon slog i munnen, hon har ett sår på tungan idag eller om hon fått i sig bacill som gjorde att hon hade ont i magen. Ingen magsjuka för hon var frisk och åt, kräktes inte och ingen annan sjuk heller men skrek mycket tills hon tvärslocknade och vaknade 3 timmar senare pigg och glad igen.
 
Vi har mycket aktiviter sen i torsdags. Då var vi i kolmården. Så himla komiskt för när jag sa till Andreas att han kunde gå och åka berg och dal banan så upptäckte jag 2 min efter att Alice hade skit ända upp i ryggen. Ungarna var en bit i från, ingen ville med in på toaletten. Den ända toaletten med skördbord låg lite på sidan, när jag kommer in och håller på och byter på Alice (samtidigt som Elina och Nellie springer in och ut) så kissar Alice ganska så rejält så det droppar ner på golv och överallt, Jo och senare sen på eftermiddagen när Andreas skulle köpa kaffe åt oss så lyckades ungarna på den stunden båda skita i blöjan och då fick jag byta på golvet i en toalett för att jag inte hittade skörtbord och då kan jag medge att svetten ibland rinner av stress men det går. 
 
Jag vann iaf en chocklad som jag alltid velat göra och fast jag äter LCHF så känns det ändå kul. Jag bara flöt med i dom sifforna som fanns ledigt och då hände det minsann. Det var en bra dag. Var lite tjurig först när det var mycket köer och jag lyckades tappa en 100ring men sen tänkte hur bra det är att vi har årskortet och tid att åka fler gånger, samt hur billigt vi fick årskortet för, då kändes det som en bagatell ändå. Kanske var det en lycklig unge som hittade den där pengen.
 
I fredags tog jag med ungarna efter jobbet till busfabriken. Det var så skönt med så lite folk och Nellie vågade åka den stora blå ruschelkanan med Mathilda. Dessutom tog hon sig upp på vulkanen själv. Blev så imponerad att hon fixade och vågade. Nu kommer lite bilder. Hej svej.
 
Bild på familjen üre
 
Två vackra tjejer
 
Gulleungar
 
Gulleungar
 
Kolla så söta dom är
 
Små hjärtan
 
Elina är nöjd över sin fjäril
 
Jag pch Nellie
 
Lek i sandlådan
 
Elina mitt hjärta
 
Nöjd Nina
 
Alice gladfis
 
Min fina kille
 
Nellie min lilla tjej som inte vill bli stor riktigt än
 
Så här ser det ut på morgonen ibland.
 

Hej

Tänkte jag skulle försöka skriva lite. Vi har haft en trevlig dag och lite häng med farmor och farfar på eftermiddagen. Jag är enormt tacksam för att dom finns och är dom helt enkelt. Jag har ju själv inte så mycket relation till släkt och det är härligt att se att mina barn har dom och jag hoppas att jag och Andreas en vacker dag kan vara minst lika bra till våra barnbarn om vi får några. 
 
Tjejerna var jätteduktiga idag. Dom gick hela vägen ner till stan och sen till Tannefors, säkert 3 km. Nellie satt lite i vagnen och hade ett rejält utbrott på slutet. Vi hade stannat vid en lekplats och först blev hon sur att det bara fanns en bebisgunga och att jag satteAlice i den, sen behövde Elina gå på toaletten då blev Nellie arg för hon ville inte gå, sen skulle hon ha nappen vilket vi försöker inte ge under dagar och sen ville hon att jag skulle bära henne. Hon skrek och varje gång jag tog tag i hennes hand för att få henne att gå så hängde hon med hela kroppen och skrek att hon skulle gå själv men det vägrade hon sen iaf och jag försökte få henne sitta med Alice i vagnen men icke sa nicke, blev en cirkus. Alice hon tjöt med så jag var enormt trött i huvudet och av värmen när vi kom fram men fick lite vila sen ändå.
 
Jo föräldrarskapet är lite berg och dalbana men det går och stundvis är det mycket kärlek. Tjejerna gick t.ex på vägen ner och höll varandra i handen och sjöng Idas sommarvisa och Elina var så gullig emot mig idag med så mycket att jag var tvungen att gå in och tacka henne nu för det och vi har härliga stunder ute i solen. Tjejerna fick kepsar på stan. Egentligen behövdeinte  Nellie för hon har men jag kände att det är bra om dom har två var och Alice fick för att hon växer ur dom hon har för att hon är större i kurvan än vad sina systar för i den åldern i den årstiden.
 
Känner att jag börjar gå ner i varv nu och är enormt trött. Har lyssnat jättemycket på p3s dokumänter sista veckan. Har ni nått att rekommendera så gör jättegärna det. Trodde inte först jag skulle klara av att lyssna t.ex på Arboga morden och jag kan heller inte förklara varför jag valt att lyssna då jag velat gråta typ på varenda dokumäntär jag lyssnat på och många är mord, men även bränder, resor och lite annat. Det blir ju ändå vår histora och nånstans så är det otroligt starkt att få lyssna på omgivningen. T.ex Arboga mamman hur berättar om hur hon haft det och det också varit viktigt för henne att få berätta i sitt sörjande för hennes barn. Så otroligt starkt och jag tycker det är bra för så många av oss som sluter sig som musslor för att försöka handskas med tunga saker själv. På så sätt förstår jag att många flyr in i alkohol och droger. Nä nu ska jag spela en stund och sen sova Tingiling.
 
1e maj började med häng med Mathilda och Noah
 
Gullefjun
 
Alice och Noah
 
Mina tjejer
 
Andreas leker
 
Har ni sett så blå ögon hon har min lilla tjurpuppa
 
Sol på min födelsedag (typ alltid faktiskt) 
 
Här är jag beredd att hålla med om att Nellie är lik Elina
 
Ni kan ju gissa vad Alice gillar att göra...
 
 
Nellie fick en pojkdocka häromdan som heter Mathilda. Vi har en mörkhyad tjejdocka hemms om heter Noah med, alltså ja vad ska man säga hon är bra gullig.
 
Syskonkärlek

Åderbråcksingreppet.

Jo i fredags gjorde jag ingrepp mot mina åderbråck. Planen var att dom skulle brännas men jag hade förstora ådror kunde dom konstantera. Hade jag fått bränna bort dom hade dom gått in med kateeter sen så hade åderbråcken skrumplats ihop men i stället så valde dom göra virknålsteckningen vilket innebär att man gör små  hål i huden och drar ut blodkärl. Jag är jävligt nålrädd så det var nog tur att jag inte visste vad som skulle hända. Hela ingreppet tog över 2 timmar och jag gick därifrån med 50 hål i huden. Så 50 jävla nålar och jag spände mig i hela kroppen varenda gång en nål kom. Iaf så tog dom bort dom största på ena benen och en mindre del på andra. Jag har jättemycket åderbråck kvar vilket känns sådär samtidigt bill jag så klart vara tacksam för det jag får. 
 
När jag kom hem sen så skulle Andreas iväg så jag tog med ungarna till trädgårdsföreningen. Vi hade jättetrevligt och jag bestämde att ungarna skulle få Mc mat. Sen på kvällen när bedövningen hade släppt så ville jag nästan gråta för jag knappt kunde stå upp så kände mig naiv som hade dragit iväg med ungarna samtidigt blir man dum i huvudet av att sitta inne framförallt när vädret var så fint. I lördags förmiddag fick jag besök av Nina, vilket kändes bra. Hon va så gullig som kom med krya på blommor. Dom är så fina flickorna, tycler det är kul att se hur dom utvecklas i  växandet.På kvällen kom tröttheten, tror det blev baksmällan av att jag hade ont och spänt mig så dant av ingreppet och så passa ungarna, iaf det slutade med att jag somnade 18.50 nånting och sov i 12 timmar. Nu mår jag bra men har ont och är trött.
 
 Idag fick Alice krokodiltårar när Andreas lämnade. Elina var inte heller pigg på att gå till dagis. Då tänkte ju jag såklart vid 15.00 att tjejerna skulle bli så glada när jag hämtade men nej. Alice spände sig och gjorde arga läten sen blev hon glad förstås. Nellie ville inte gå hem och inte Elina heller och jag vill inte ens gå in på 2 saker som ungen gjorde för det känns inte rätt men jävlar vad arg jag blev. Fast jag blev arg så bestämde jag mig snabbt för att ändå lugna ner mig efter att ha skällt på henne men sen fick hon paddförbud. Hur når man fram till en snart 5 åring? Tycker vi ältar om och om igen ibland och försöker ge kärlek men ibland måste man sätta gränser och visa att det blir konskevenser. Hela föräldraskapet är en balansgång. Men för en gång skull så var det inte Nellie som tjöt och bråkade om allt fastän hon inte sovit middag. Däremot har lillasyster hållt låda och hon har blivit gapig, arg, tjurig, bestämt och vild. River i varenda låda hon kan komma åt och har sönder saker. Bra dom jobbar i skift och dubbelpass dom där tre. Mina fina tjejer. Nu ska jag ta paddan ocg lägga mig för att se Thats 70show. Tingiling.
 
Innan ingreppet
 
Fick ett frågetecken av plåster. Dom här måste jag ha på mig 24 timmar om dygnet i en vecka går bra men jobbigt att jobba i.
 
Fikastund igår
 
Tjejerna gungar.
 
Nellie min gullunge. Föresten så gick Alice i väg till lådan och hämtade....
 
Likdant som Nellie hade då smälte jag litegrann inombords.
 
På vägen hem.
 
Tjejhänget i lördags.
 
 
Jo idag hittade jag Nellies kanin som varit borta i ett halvår. Trodde aldrig jag skulle klara av att rädda den men jo det gjorde jag. Så nöjd ska bli kul att ge Nellie den när hon vaknar.
 
Ser ni hur det lyser bus? Hon lyckades förstöra den ända barnboken jag och Andreas är rädd om idag. Matvägrade gjorde hon dessutom, kul med barn.
 
 
 
 
 

I morgon börjar ett nytt kapitel av våra liv.

I morgon börjar nya rutiner och nya vanor. Andreas börjar arbeta. Jätteskönt att han inte ska börja med att ligga ute på jobb, det får gärna komma till hösten. Jag beundrar Andreas mamma att hon har klarat av det med 4 barn. Dom hade iofs fördelen att Andreas är en sladdis men ändå, det är inte lätt att vara själv i veckorna med barn. Fast jag vill ändå att Andreas ska ligga ute på jobb så småning om. Visst pengarna är en bonus men jag vill främst för att tjejerna ska få vara ledig fredagar. Jag tycker 5 dagar i veckan är tufft för alla barn och förstår att det är så verkligheten är idag men kan man få till det så det blir lite längre ledigt så tycker jag man ska. 
 
Alice inskolning har gått jättebra. Däremot vaknade hon i fredags kväll och tokgrät länge. Jag fick en känsla av att det har med inskolningen att göra. Kanske känner hon en sepration också som kommer efteråt? För hon är en självständig social liten tjej som har redan från början nu på dagis tagit plats (armbågade sig fram bland de större barnen) och hon visar tydligt när hon vill komma upp i famn hos alla osv. Kanske kom det gråt pga mycket intryck. Jag kände mig först ängslig över hur liten hon är. Samtidigt vet jag det kommer gå jättebra. Alla 3 tjejer kommer äta frukost ihop varje morgon och Alice kommer ha Nellie till en början. Jag jobbar ju 75 %, sen jobbar jag extra med så vissa dagar hämtar jag tidigare än andra och Andreas slutar skapligt på fredagar så det känns ändå bra att inte börja med 100 procent. Sen älskar ungarna förskolan så det blir nog bra. Jo sen har jag sagt till Andreas att vi ska förbereda så mycket det går kvällen innan.Ex lägga fram allt dom ska på sig, samt ytterkläder, packning till dagis, att man borstar genom tjejernas hår ordentlit på kvällen och lägger fram snoddar, hårspånnen osv. Jag tror det blir Nellie som kommer minst tycka det är ok att behöva börja dagen med att ge sig av men hon får helt eneklt finna sig i det.
 
Jag ska träna snart med Nina på morgonen. Igår sprang jag 3.1 km på 20 min på löpbandet, sen kom Nina och vi simmade ihop 1.3 km. Jag sprang 5an i Ryd i veckan. Det var så tufft och jag fick stanna många gånger men en dag ska jag klara av det igen och under 30 min. Jag älskar verkligen känslan efteråt man sprunigt. Sen får man en känsla när man sprungit 10 min eller en kvart att man är inne i det på ett sätt som nästan blir stimulerande och befriande. Älskar det och hoppas jag kan fortsätta utan att få ont. Kommer hur eller hur få ta en paus för nästa fredag ska jag göra ingrepp för åderbåcken. Tror inte det är en operation för dom ska bränna dom. Däremot känner jag att jag inte har en aning om jag kommer ha ont eller inte efteråt. Vet att jag kommer få ha stödstrumpor 1 vecka efteråt och då passar det sig inte att svettas hit och dit. Ska bli spännande och se resultatet. Kanske vågar jag dela med mig av för och efterbilder? Nu kommer lite bilder från igår mest. tingiling.
 
Morgonmys
 
Elina, Valla igår
 
Alice
 
Gungar ihop
 
Nellie
 
Andreas och Alice
 
Pappa leker (han är bäst på det)
 
Jag och lilla gosungen
 
Gillar naturen på våren.
 
Här inne städar jag om dagarna
 
Nytt spel med Mathilda och Coffe.

Så mycket jag vill

Så mycket saker jag vill här hemma. Det är kaous i lådor och skåp men jag försöker ta ett rum i taget. I söndags tog jag köket och sen tvingade jag mig ut med flickorna. Nellie var tillfälligt bättre då så tänkte det var bra att komma ut men sen blev hon värre dagem efter så kanske är dumt att gå ut när ens unge har feber? 
 
Så nu har jag hållt på med massa städning och tvingade mig själv att sitta nu för jag märker typ att jag blir energisk av allt jag vill göra. Det där med lite i taget är lätt att glömma och tyvärr så ger ju det typ en form av utmattnining efteråt. Jag försöker verkligen leva lagom.
 
Tänker ska försöka hålla det med träning nu med. Häromdan tänkte jag på en sak när jag inte var sugen på att träna men ändå påväg dit. Jo jag tänkte att om man känner så kan man ju sänka kraven på sin träning i stället för att strunta i den helt. Så jag gjorde det och då blev helt plöstigt mitt träningspass lyckat i stället för att jag skulle gå därifrån och vara besviken över att det inte var tillräckligt.
 
Jo jag ska göra ett ingrepp mot åderbråck den 20:e Jag tror det kommer vara obehagligt även om jag får lokalbedövning. Men jag har tänkt att jag ska tänka så lite på det som möjligt för det hjälper inte. I stället har jag peppat mig med att kolla för och efterbilder. Kanske kan jag blunda genom ingreppet och lyssna på ljudbok. Hur eller hur kan det ju inte vara värre än att föda 3 ungar utan bedövning som jag har lyckats med ändå. 
 
Jo nu ska jag ladda om batterierna med en kopp kaffe och fortsätta med resten av dan. Ikväll kommer våran nya säng. Är så tacksam att vi skaffat en för det är verkligen inte en dag försent. Man ska vara rädd om sin kropp och sova på dåliga sängar är verkligen inte bra. Tingiling.
 
Andres fick sig ett ryck att göra om på balkongen. Bara lite blommor kvar så blir det mysigt. Elina var så duktig och engagerad i att vilja hjälpa pappa (med alltihop)
 
I förrgår fick hon äran att gå på Noahs kalas. Jag fick va hemma och ta hand om tjejerna som hade feber. Brevid sig har hon Nikki som är Mathildas väns dotter.
 
Tänk så liten han var
 
Och så här stora på 1 år.
 
Gungiligung på 2 småtjejer som satt och sjöng.
 
Busunge.
 
Morgonmys
 
Mys med sjulklingen

Mina tjejer

Så vi har åkt på en dänga av förkylning. Det började med att Alice blev dålig för 9 dagar sen. Hon lyckades först smitta Noah som haft problem med öroninflammation. Sen blev Elina dålig i feber i måndags och på så dåligt humör dom här dagarna. Jag har märkt sen tidigare att Elina är ett barn som hanterar att hon mår dåligt genom att bli arg, inte första gången hon har virus i kroppen och är arg för precis allt och ingenting. Häromdan bröt hon ihop för Andreas gissade på ett svar som jag sa till Elina att hon skulle fråga Nellie om men Elina hörde på vägen ut vad pappa sa. Ja ni förstår det är inte lätt.
 
Iaf sen har Andreas haft feber på nätterna, nu är det hans första feberfria men han känner med av förkyldning och jag har med nån skit, där jag känner mig täpptm tryck i bihålorna och även jag har haft feber. Nu vaknade Nellie med först 3.85 och nu är den poå 38.2. Det känns jävligt tråkigt då vi skulle åkt till Mathilda och Coffe ikväll. Dessutom är det kalas för Noah i morgon som vi får avakta med men känns inte alls bra att fira honom då hans skit han bråkat med nu över 1 vecka faktiskt kom från oss. Iaf Alice är frisk nu, dreglar bara och Elina verkar som hon bwehövde sova för hon har snart sovit i 14 timmar. I slutändan är det bättre att dom får sig en dänga av sjukdomar nu än när vi ska börja jobba båda efter nästa vecka.
 
Jo Alice inskolningsvecka har gått bra. En dag fick dom vara hemma pga Elina var så arg och jag fick komma hem igår. Det där med att hon blir arg tror jag är hennes sätt att hantera. Egentligen vill hon vara frisk och hon måste få utlopp för hennes känslor. Det är tufft för mig och Andreas hennes och Nellies utbrott. Elina är i kiss och bajs ålder. Jag är så trött att höra om kiss och bajs, sen säger hon massa fula saker. Hon kallar oss fuling och massa annat. Igår orkade jag inte med hennes provecerande så tills sist faktiskt så skickade jag henne i säng. Efter ett tag känner man sig så elak men vad ska jag göra? När man försökt förklara 123 gånger utan nå fram. Dessutom får vi stundvis stålsätta oss med Nellie som igår t.ex bröt ihop för att Andreas hade lagt upp maten på en blå tallrik och inte en rosa, som Nellie ville ha. Jo då satt det är jävligt roligt med barn. Snart börjar en annan del av vårt liv där båda jobbar och få hem trötta barn. Jag har redan nu förstått att vi kommer få lägga ungarna 1 timme tidigare varje dag och att jag kommer få be om att Nellie ska få sova middag där. Vi kommer få underlätta vardagen genom att göra matlådor på söndagar, se till att ungarna tvättas söndagkvällar och att planera så allt blir så smidigt som det går. Förhoppningsvis kommer mitt schema funka nu så jag kommeer upp i nästan heltid och då ska vi ta nya lånelöften med. Ha en bra lördag gott folk! Tingiling
 
Både Alice och Elinas första inskolningsdag har en sak genemsamt.
 
När Andreas var tvungen att vara hemma så fick det bli pocornmys.
 
På tal om mys så är Alice en riktig liten mammagris.
 
Häromdan fick Nellie cykla med mig för första gången, hopn fick välja trosor för första gången och så fikade vi (hela 5 minuter) och så tyckte Nellie det var skoj med rulltrappor.
 
 
Systrarna Eigel. Lägg märke till att 2 utav 3 barn ofta äter på något, mina matvrak.
 

Ett annat sätt att känna sig lurad på.

Idag är det första arpil och jag tänkte på det igår när jag kände mig så lurad på min egna naivitet. Jag tänkte verkligen när jag ställde kundvagen utanför toaletterna på maxi: äsch jag ska bara kissa det går ju snabbt. Sen reagerade jag på att killen som satte sig i bilen brevid min på parkeringen verkade konstigt. Han tittade på mig konstigt. Jag tänkte att han kanske kände igen mig eller att det var om jag hade parkerat konstigt osv. 
 
Inte förens vi inte hittade i snuset i bilen (tog förgivet att jag tappat stocken där) började jag förstå att snuset blivit taget. Dessutom sved det när vi la påskäggen under vagnen på busfabriken och någon tog dom. Där kunde vi iaf be om nya men ändå fräckt. När vi kom hem sen dessutom hade någon tagit våran parkering, av misstag förstås men ja det kändes igår att folk inte kan skilja på mitt och ditt. 
 
Jo han med snuset, sen på kvällen såg jag att han la ut snuset till salu på en köp och sälj. Trodde inte det var sant när jag kände igen killen från parkeringen och samma stock, löst som jag hade köpt, obruten förpackning och bilden var dessutom tagen i en bil. Visst jag kan aldrig säga till 110 procent, jag gillade hans bild i hopp om han att han skulle reagera och jo killen tog bort inlägget. Jag skrev dessutom till en tjej som hade köpt snuset om vad jag tror. På ett sätt kunde det kvittat för han kommer säkert få snuset sålt ändå. Men tjejen ville inte köpa snuset och nånstans vill jag ändå tro att ingen kan göra allt men alla kan göra nånting.
 
Så jag lärde mig en läxa igår, i framtiden kommer jag lära mina barn att ha noga koll på grejer. Svider nu men får tänka ändå att det var tur det inte var hela vagnen och att jag ändå fick en bra lön. Men oavsett om man har råd att göra misstag så ska man ju trots allt ha respekt för pengar och framförallt till varandra.
 
Jo i förrgår skrev jag ju om att det är tufft att ta til sig att göra saker med barnen när vi blir instängda och mycket tjaffs. Väl ute hade vi jättetrevligt och jag blev så glad när jag såg hur kul Alice tyckte det var att vara utomhus.Hernnes temprament får mig att le lite med. I morse var hon på skitdåligt humör och hur tufft det än är at våra ungaer har mycket vilja så är vi nog ändå glada att det är åt det hållet än att dom är inåtvända osv. Alice hade nog en fin 1 års dag igår. Ganska snorig, hennes hörntänder är påväg upp, snart är hela växa tänder processen över men då ska väl Elina börja tappa mjölkisarna så vi börjar om i en annan avdelning. Längtar främst till våra ungar är blöjfria, idag har jag bytt 6 skitblöjor, och torkat Elina. Så ni förstår, klockan är inte ens 9 haha men jo en dag kommer vi sakna det här vi är i med förstås. Tingiling.
 
Utehänget i fredags.
 
 
 
Sushi på kvällen, säkert över 1 år sedan jag åt sist.
 
på tal om ett år sedan såhär såg jag ut den 27:e mars, 4 dagar innan. Minns att jag var på skitdåligt humör dagarna innan.
 
Min fina Alice.
 
Matilda flätade Elinas hår häromdan och hon fick änglahår.
 
Busfabriken
 
Min fina syster som fyller år idag.
 
Alice med gudmor.
 
Och fina Nina med Alice,
 
Alice 1 årstårta, bättre än Elinas 1 årstårta minns ni den? Det var en vattenmelonstårta haha va fan tänkte jag på? 
 
om 8 dagar är det Noahs stur att fylla år, världens gullgaste kille på jorden.
 
Alice för ett år sedan idag.
 
Noah och Alices första möte.
 
 

Känner mig lurad

Jag hade tänkt vi skulle göra pannkakor till lunch men ingen mjöl i skåpet så tji fick jag. Andreas är iväg och kastar så jag tänkte jag och tjejerna skulle försöka äta tidigt lunch och sen hitta på något. Tycker det är svårt väder att  vara ute i om det blåser och Alice går inte riktigt än i skor. Var lite inne på att dra ut till ikano och Ikea men det är nog stängt om jag får gissa. Andreas lämnade bilen hemma och det känns skönt. Skulle behöva handla igen fast jag åkte i förrgår.  Så vill jag storstäda i lådor och skåp men det går bort för då tappar jag orken till att hänga med barne och blir manisk i det i stället.
 
Tror vi ska gå ut och leka efter lunch. Ibland får man sänka kraven på hur en dag ska se ut efter hur man orkar. Om inte jag orkar så blir ju den dagen sämre. Men just nu är vi ett i skedde där jag känner att det är lättare att vara på jobbet än hemma. Jag tror det kommer bli bra nu när alla tre ska börja på dagis. Tufft kommer det bli att hämta med Nellie tror jag men annars så blir det bra för oss alla. 
 
Igår firade vi Alice som fyller 1 år i morgon. För ett år sen idag gick jag på badhuset och simmade 2 km. Sen låg jag i våran nya soffa på kvällen och tittade på förlossningar så gick vattnet. Jag önskade att få vara med om det så det känns häftigt och att inget kom i soffan. Sen kom ju Alice på sin bf med vilket var den ända dagen farmor pch farfar inbte kunde vara barnvakt på men som tur var så blev det ändå inte syrrans födelsedag som är dagen efter. Ha en fin dag allihopa.
 
Lika?
 
Gårdagen
 
 
 påskkärringarna

Besultångest.

Håller på att bli galen av att ungarna är hemma så mycket som dom varit sista veckorna och Alice börjar bli så stor nu så det är synd om henne att hon är hemma så mycket som hon är, samtidigt vet hon inget annat och det är jäkligt kallt ute så man vill ju inte direkt gå ut heller.
 
Iaf Andras blev magsjuk igår. Alice grät så fort han kräktes för hon blev rädd. Elina blev också rädd när hon var liten och det förstår jag för det låter jättehemskt. Alla tjejer har varit symptomfria i 2 dygn nu så jag käner att jag måste hitta på något med dom. Det är inte så att jag är jättetaggad idag på det heller med tinitus i huvudet och örat som inte riktigt läkt än. In i bilen i minusgrader och få med vagn, packning är bara ett stort projekt. 
 
Och så Nellie.... hennes trots. Jo jag minns Elinas period som igår. Nellie och Alice båda tjuter, slåss och kastar saker. Nellie och Elina retar, härmas, skriker och tjallar på varandra. Bara tanken på busfabriken själv med dom ger mig faktiskt lite ångest för nu är Alice så stor så att hon inte sitter still t.ex. om tjejerna vill hoppa studsmatta. Dessutom blir det min första gång in och ut i bilresa själv med alla 3.
 
MEN jag vill ju hänga med mina barn och kunna göra saker. Ibland går allting jättebra man kan inte förutse det direkt heller. Dom blir ju större också. Jag har faktiskt inte ens lite seprationsångest just nu för att Alice börjar bli stor. Visst kommer jag sakna det mysiga men det ska bli så jäkla skönt att inte ha en unge att mata, eller när alla kan gå på toaletten själv. Längtar massor, samtidigt är dom jättehärliga stundvis också såklart. En gott och blandad påse.
 
Jo jag är lite less idag med skulle ha firat Nina men i och med att jag är den ända som inte fått magsjuka är det dumt att åka dit. Hoppas jag slipper då jag ska äta pencillin i 2 dygn till. Är glad jag jag till vc för jag tog först för givet att öroninflammationen skulle läka av sig själv. Jo vi skulle ha gått ut ikväll med, så jäkla trypiskt men det är väl sällan sjukdomar kommer lägligt. Ha en fin dag. Tingiling.
 
Elina lekte Elsa häromdan.
 
Jag och Alice
 
påskpyssel igår.
 
 
 
 
2 busiga barn.
 
 

Ett tjutande öra.

Här sitter jag med ett öra som tjuter. Men jag 1000 tankar i huvudet så tänker inte på det förens jag försöker andas ut och inte tänka för då är det ända jag tänker på att det tjuter. Öroninflammation men ingen feber så det var bara att gå till jobbet i morse men var inte helt överlycklig när ipreenen inte hade tagit och jag skulle dammasuga alla mator på expresso house. Nu har jag mest lock i örat och tjutet. Hoppas inte värken ska bli värre i natt. 
 
Normalt sätt förr i tiden var det bihålorna som alltid bet mig vid förkylningar så känns lite udda att jag åkt ögon och öroninflammation. Känner mig tacksam som sluppit influensan för den verkar ha varit tuff för många i år. Jo lilla Nellie var ju sjuk flera dagar. Jag är orolig över henne. Hennes mage, hon är nästan alltid dålig i magen och har nästan alltid varit det. Hon äter som en häst och i perioder vill hon ha mycket välling. Hon är barnet som står vid kylskåpet så fort man öppnar det och älskar att äta för det mesta. Mycket grönsaker gillar mina tjejer och det ska dom ha beröm för, Elina kommer trovligt till och med bli vegitarian en vacker dag då hon inte gillar kött, knappt äter hon fisk heller. Jo men Nellie iaf hade voxut 6.5 cm sen i agusti men gått ner 100 gram. Hur kan ett barn som äter så mycket, växer på längden men sen gå ner i vikt?
 
Vi har ju testad henne för gluten, laktos och ämnesomsättningen var normal. Hon hade baktier i magen som hon blivit behandlad för. Jo jag är orolig och jag förstår Nellie t.ex att hon inte vill bli blöjfri när hennes mage är konstant dålig. Ja dom ska följa upp henne den 3:e april, har hon inte gått upp då så ska vi utreda henne igen. Jag är nog orolig också för att jag inte vill ta livet förgivet, ni vet "det här händer inte oss". Jag vet att det är normalt att dom inte går upp så mycket men just det att hon är dålig i magen konstant gör mig orolig. 
 
Jo ni vet jag skrev sist att jag tyckte att det var tryggt att Nellie skulle vara med Alice på avdeleningen. Jag kanske vill ta tillbaka det. Jäklar vad Nellie har börjat slåss och hon retar Alice konstant. Och Alice är inget sånt 3:e barn som biter ihop och bara tar massa skit utan hon illtjuter och säger i från. Igår blev det världens drama för Alice när jag tog muggen i från henne då hon satt och vifta så det for vatten överallt. 3 tjejer med starka viljor. 
 
Igår låg jag i sängen och lyssnade på Elina. Andreas spelade ett tv-spel (Mario) som Elina blivit helt såld på. Hon var inte tyst mer än 5 sekunder åt gången. Man kan utrycka det såhär: Att Andreas hade en egen liten kommentator brevid sig. Igår var en sån där dag där jag njöt av att se mina barn så som dom är i sin ålder. Jag duschade med Elina och vi lekte en lek där man ska nynna sånger. Det är liksom våran lek och jag kände att en vacker dag så var det precis sådär som jag vill minnas henne som barn, med ett stort leende och ivrig i en lek som vi har, hon och jag. Jag ville typ stanna alla rutiner och måsten och bara vara i det i var. Nu ska jag plocka lite innan dom kommer hem. Tingling.
 
Elina visar Alice.
 
Nina och flickorna var här i söndags.
 
Vi gjorde studsbollar.
 
Under tiden var Andreas iväg med Alice, Noac och Coffe på badhuset.
 
Blev glad när jag kom hem idag och Andreas lagt undan kaffe åt mig.
 
Andreas på biblioteket med tjejerna.
 
Här hemma typ för 5 minuter sen. Ser ni Alice? Jo hon har blivit svartsjuk.... Lite dumt tajmat när man är tredje barnet då har man inget val än att dela med sig.

Hej från mig.

Det är ett tag sen jag skrev så tänkte jag skulle göra det nu. Jo det går i ett våra liv och nu äntligen har körtet blivit taget. Jo det var jobbigt för jag kände först inte att jag kunde tillåta mig att tycka det var skit med att kugga. Sen ringde jag måndag och dom hade tider. Blev nervös så klart hade sovit 6 timmar, inte tränat backning, Nellie var väldigt sjuk och Andreas och jag grälade i bilen. Kände nu fan går det här åt helvete och jag kuggar igen men NEJ jag klarade det. Kan knappt fatta det än. Förra lördagen körde jag med Elina och Nellie med. En del av mig tycker det är skitjobbigt då Nellie skrek hit och dit men och andra sidan är jag ändå glad. Jag behöver inte skrämma upp mig att jag måste sätta mig och köra långa sträckor med alla 3 det första jag ska göra utan det får komma med tiden.
 
Jo sen när körkortet blev klart var Nellie sjuk i influensa, golven skulle läggas. Jag har blivit förkyld, jobbat massor och däckat vid 7 varje kväll typ. Det är nästan läskigt vad tiden går fort. Det finns liksom alltid nått att göra. Helst vill jag börja träna men vet om jag riktigt orkar just nu så får ta en dag i taget. Det är typ det bästa man kan göra vilket tillstånd man är i livet för det är idag vi lever.
 
Jo jag känner det här med att acceptera det man inte kan förändra och förändra det man kan är en stor del som gör livet mycket enklare. Som alla ni vet så skrev jag om Alice dagisplats. Jo jag kände verkligen jag försökte göra det jag kunde och oavsett om det inte hade slutat med ett resultat jag ville ha så hade ändå det blivit lättare att hantera det negativa i vad som skulle bli. Visst hade det blivit omständigt med hämtning men det var inte det som sved mest utan att hon skulle behöva fraktas till ett okänt ställe med okända människor när hennes systrar lämnas på ett ställe där hon varit i 1 år vid lämning hämtning. På ett garantidags med. Där man blir sjuk lättare för att ungar kommer och går. Nej jag är så tacksam att det löste sig. 
 
Idag ska barnen till syrran och jag och Andreas ska ha egentid. Vi ville gå ut och äta och spela biljard men jag sa till Andreas nu att jag känner mig för hängig så får se om vi bara chillar. Kanske spelar spel här hemma han och jag och hämtar hem käk. Det blir första gången Nellie ska sova borta (förutom när Alice föddes). Nellie och Sara är lite lika ibland, Jag kan inte sätta fingret direkt på det men jag får en känsla av att Nellie blir lik henne när hon blir större. En sak har dom gemensamt är att dom pillar sig båda i håret. Nu ska jag lägga upp bilder.
 
Nellie i morse. Ser ni vad hon vuxit?
 
Mys med lillsyrran, retar henne gillar hon visst med att göra, otippat va?
 
Förra lördagen hade vi finaste vännerna hos oss, ser ni vilöket mys hos Mathilda?
 
Och bus blev det med, Noah han flydde rummet kan man ju konstantera haha
 
Tycker ni vi är lika? Jag säger NEJ men kanske har hon fått mina ögonbryn.
2 som killar kokos
 
Viljans värld förra lördagen
 
Elina hos Nina
 
Selfie med Alice efter bad.
 
Och le med hela ansiktet kan hon min lilla solstråle
 
 
 

Vilken frustration

Jag har varit så tjurig på mig själv sista dygnet. Jo allt gick bra med uppkörningen. Bara att jag backade för snävt först så vi åkta lite ut åt diket men ändå inte farligt så det var egentligen inte det jag kuggade på utan det var jag skulle backa i korsning och gjorde samma sak så jag åkte in i snö som var vid trotoarkanten. Dom gav mig 2 chanser och jag åkte fram och bak utan förändring för jag fick hjärnsläpp. Jo då visste jag att jag hade kuggad. Och han sa till mig innan jag backade, tänk på att du måste inte ligga slickad mot kanten. Först när jag kuggade kände jag fan på´tt igen bara men sen när jag inte fick tid förens 2:e april höll jag på att bryta ihop.
 
Jag tänkte om och om igen varför svängde jag inte bara tillbaka till höger och gjorde om skiten. Sen en sak som jag blev godkänd på som han ändå ville att jag skulle träna mer på var rondeller att jag ska vara säkrare på att bedöma var dom är på väg. Det hände ju ingenting men jag förstod honom. Jag har svårt att lita på folk som är i rondeller, först för att dom inte blinkar ut. Sen har det hänt att folk ligger i höger så man tror dom ska köra ut men ändå forsatter som dom inte får och då är det lätt att ändå inte lita på någon haha men ska träna så klart mer på det. 
 
Jo en del tipsar mig att kör upp i annan stad. Ett bra alternativ men jag kan känna lite si och så för det första blir det en ny miljö, här hemma är det ändå bekvämt att man hittar men mest också för att hitta barnvakt, åka så långt för att riskera att kugga igen. Jag ska iaf prova att ringa varje dag tiull trafikverkat. Hoppas det ska finnas ett avbok någongång. 5 veckor är en lång tid och kuggar jag igen får jag göra om teorin. Hoppas lite snön ska försvinna till nästa gång så jag ser trotarkanten bättre. Fattar inte hur jag inte kunde tänka. Jag som backar varje gång jag parkerar här hemma och har klarat av att fickparkera par gånger och skulle våga göra det själv med. Fyf an för att göra om skiten och sitta och bli granskad, samtidigt känner jag mig mindre nervös inför att göra om det. Det beror ju också på lite, mycket trafik t.ex kan ju göra att man blir nervös inför körfältsbyten och påfart till motorväg men och andra sidan måste jag ju kunna för eller senare så det är bara träna på. 
 
Jo man måste acceptera sånt man inte kan förändra ibland och försöka förändra det man kan. Idag ska vi till Nina. Vi kommer vara 3 mammor och 7 tjejer. Ska visa er en bild från min födelsedag när vi var samlade. Får se hur det går idag. Många gånger går det bra mellan Ninas och mina flickor men det händer faktiskt att det går åt skogen ibland och att vi får avbryta. Hoppas det ska gå bra idag för alla. 
 
Nellie blev 2,5 år i torsdags.
 
och Alice blir 11 månader på onsdag.
 
En besviken Nina igår. 
 
Kolla så gulligt 
 

Så deppig

Usch hörrni jag är så deppig. Igår körde jag nästan helt felfritt med Andreas och jag har känt i flera dagar att allt blir bättre. Idag så körde jag med trafikskolan och det gick SÅ DÅLIGT. Så nu är jag väldigt deppig. Det är 10 dagar kvar till uppkörning. Vi körde motorväg idag på och av osv men ah alltså jag vet inte hur jag ska förklara för er men jag blir så foscerad. Hon sa det till mig och egentligen tycker inte jag att jag är stressad men däremot så jävla disträ. Jag hatar dom här dagarna jag är avtrubbad och trött. Vissa dagar funkar bättre än andra och jag hade en bättre period där jag var pigg nu i ett par veckor men nu är skiten tillbaka. Jo hon säger att jag kan köra men jag måste behålla ett lugn. Jag själv känner att jag planerade så jävla dåligt idag och kunde inte släppa när jag gjorde fel utan att bli irreterad. Just motorväg måste jag träna på ännu mer. Grejen är den att jag kan men det är som att mitt tillstånd gör det omöjligt att tänka klart. Ska iaf fortsätta träna, framförallt motorvägar, planerad körning, skyltar. Som tur var nu fanns det en lektion till jag kunde 3 dagar innan uppkörningen. 
 
Jag får inte ge upp men en del av mig är så jävla trött. Trött på att vara trött, att känna mig sliten, att inte orka träna eller ha tid med det eller att jag vill egentligen leka mer med barnen och vara mer närvarande, trött på att planera med körning, in och ut med alla barn och ytterkläder och hemmet, allt praktiska man har att göra med, att försöka hitta motivation och mest trött är jag på att köra bil trött. Jag har sovit skitdåligt i två nätter. Andreas vaknar inte av barnen när han sover i sovrummet. Nellie låg bredvid mig i natt. Så i två nätter har jag vaknat minst 4-5 gånger. Nu sitter jag här med noll motivation till att plugga eller göra nått annat än att deppa.
 
Ibland måste man få deppa ett tag innan man orkar igen. Jag kommer agera i morgon genom att sätta mig i bilen och fortsätta träna, genom att lägga mig tidigt ikväll, och att  jag valde boka en ny lektion är också ett agerande i stället för att sitta med en reaktion. En sak som ger mig lugn är att jag inte är det minsta nervös för uppkörningen. Min värsta demon är inte nån annan än mig själv. En sak som jag verkligen ser fram emot när körkortet är klart är att jag aldrig behöver sätta mig i bilen så här utröttad. Jag avsdkyr det.
 
Nu ska jag gosa med mina gosebarn. Jo Alice är 10 och en halv månad och har börjat säga hej, tack, lampa, mamma, pappa, titta. Hon kan ta 2 kliv framåt nu och jag ser att hon mer och mer börjar bli lik Nellie. Medans Elina är i mina tonåren nu och Nellie är lugnare i humöret men tyvärr börjat slåss. Känner att det är dags att börja ta tag i det här med att sluta med napp också. Vi får se när men innan sommaren är bestämt. Tingiling. 
 
Den 3:e fick jag äntligen träffa Michelle för första gången sen typ aprill förra året. Vill hylla denna människa resten av mitt liv för den styrka hon har och sin fina personlighhet. Inte den mest smickrande bilden men en bild ändå.
 
Dan efter lämnade vi bort Alice och tog med Nellie och Elina i backen
 
2 taggade personer (första gången upp i backen sen gick energin utåt.)
 
Jag åkte i backen med.
 
Mamma kom förbi en sväng med.
 
Hos mamma några dagar innan tog jag denna bild. Ser ni vilka blåa ögon ungen har?
 
Nellie när hon var i samma ålder.
 
Elina 10 månade
 
Sen vi i Viljans värld förra veckan.
 
Lilla Nellie snart 2,5 år. "Lilla" hon åt 3 stora potioner mat idag på förskolan hehe
 
I söndags var vi på badhuset med dessa finisar. Nellie, Coffe och Andreas saknas på bilden.Notera Alice hon ville VERKLIGEN INTE va på simhallen, syns det? haha
 
I fredags hängde vi hos syrran med, det va r mysigt, synd att jag var så trött bara.
 
 

När det händer.

Det har hänt en del bra saker med mig sista dygnet. Först blev jag beviljat ett ingrepp för mina åderbråck och jag var helt bombis på att få avslag igen. Samtidigt kunde han bekräfta att åderbråcken i buken kunde ha med annan smärta jag har haft som en annan läkare på utvärderingen (1177) av magnetröngten avfärdade. Jag har ju vetat att det beror på åderbråcken så det var skönt med någon som kunde bekräfta orsaken till smärtan.
 
Sen ringde dom om golven. Dom sa först det skulle ta upp till 4-5 månader innan vi fick nya men vips så ska dom komma nu i februari. Sen fick vi från stångån att det finns en ledig parkering där vi bor. Nu är vi 5 i kö på den så kanske inte så troligt vi får men man ska aldrig säga aldrig. På kvällen upptäckte ag körkortsportalenh med, gud vilken bra sida med teori på!
 
Så idag fick jag världens chock på fikat. Lotta höll fram ett kuvert, först trodde jag det var löneökning från teamledaren fast jag inte trodde jag skulle få nån för att jag sluta sen när jag såg att dom hade köpt ett kort vart jag jätteberörd och innan jag ens hann ta in det då kom hon med en korg  med massa godsaker i. Provade 2 av ostarna nyss gud så gott ville inte alls smaken skulle försvinna!! Ja jag kan fortfarande inte tro det är sant. Kommer sakna dom verkligen och hoppas dom ska få det bättre nu när ISS inte ska vara kvar på US längre. Sen fick jag faktiskt löneökning ändå när jag skulle gå hem av min teamledare, så det var med otippat.
 
Jo det känns bra mitt liv att det inte längre handlar om graviditet och den påtryckning det varit att vänta dom så tätt. Är däremot otroligt ledsen att dåliga saker händer mina vänner. Förra året var den en vän som fick världens helvete till kamp och häromdan drabbade en tradigedi en annan vän. Det är jävla skit rent ut sagt när man inte kan förändra när det som absolut inte får hända, händer iaf.
 
Jo v ska ta vara på varandra och tiden, inte klanka ner på oss själva och va ödmjuk mot varandra. Har börjat tänka på det de dagar jag tycker att jag är en skitdålig mamma t.ex. Varför ska man hänga upp sig på det, bara göra om och göra rätt. Vi älskar oss själva sämre när vi är hårda mot oss själva om sånt vi tycker vi borde bli bättre på. Jag tror vi kommer långt på med en inställning att vi gör vad vi kan. Läkaren sa igår om mina åderbråck att det inte alls är säkert att min smärta kommer försvinna och då kunde jag också känna just att då har jag iaf försökt! Det är viktigt att försöka träna på att ta en dag i taget för det är i dag vi lever. Ha det gott. Tingiling.
 
 
 
 
Alice 10 månader.
 
Nellie 10 månader.
 
Elina 10 månader.
 
Alice igen, frågar ni mig är hon lik båda just nu och mest sig själv. 

Jo så är det.

Idag blev rörig dag. Andreas hade bokat om en tid till tandläkaren till Elina idag som skulle vara 10.40 samt så skulle Alice ha en tid klockan 13.00 på BVC. Iaf jag och Elina stack ner på stan till halv 10 för lite egentid. Väntade i 25 min hos tandläkaren sen visade det sig att tiden var i morgon men som tur var fick jag till en tid till 12.10 men då blev allt rörigt med BVC. Sen när jag och Elina kom hem kom jag på att nycklarna var i lägenehten och Andreas redan gått till BVC så jag och Elina fick gå dit. Väl klara på BVC så skulle vi in på apoteket och väl hemma klockan två kände jag nej fy fan orkar inte övningsköra, så vi får köra söndag, mån, tis och tisdag har jag körlektion.
 
Jag är inte det minste nervös inför uppkörning eller rpov.  Däremot känner jag att det är dags att börja plugga. Jag kan ganska mycket för att jag har pluggat i omgångar men måste ändå läsa så det sitter i till 150 procent. Det jag vet nu att jag måste veta är t.ex vilken hastighet jag har vid en viss krock, och det här med sifforna kring hur man vet hur mycket last man får kör osv. I själva körningen måste jag mest träna på att vara mjukare på landsvägar i svängar samt skyltar. Jag är så dålig på att följa dom faktiskt så det måste jag verkligen nöta på om. Tror jag har svårt för dom för att jag kan min stad och därför glöms det bort att träna på don.
 
Jo Alice BVC koll idag. 10 månader på onsdag och lika stor som sina systrar när dom var 1 år. Hon kan härmas på ljud, klappa händer, försöker göra rörelse till imse vimse spindel. Hon står och häromdan tog hon 2 kliv. Tror det dröjer innan hon går för hon vill inte. Hon är lik båda sina systrar men ändå inte. 
 
Elina har jag tänkt vi ska försöka få att börja läsa. Vill absolut inte tvinga mina barn men hennes intresse för utveckling är värt att uppmuntras. Hon har ett bra minne därför har hon hela tiden lärt sig allt tidigt. Numera vinner hon över memoriet för att hon har stenkoll, hon ser saker som en annan inte reflekterar över oc så minns hon dom. Ibland kanske inte så viktiga saker. Som Noahs leksak som han har likadan som Alice. Elina hävdade bestämt att 2 färger skiljde dom och mycket riktigt, hon hade koll. 
 
Nellies tal är helt släppt nu. Hon pratar som om aldrig gjort nått annat. Vi är inne på att avsluta nappen. Vi måste försöka få henne blöjfri. BVC uppmuntrade Alice att pottränas med och jag tror det kan vara en bra ide då hon har sina systrar. Mitt mamma hjärta är lyckligt. Elina och Nellie har lekt bättre ihop sista veckan. Dom vill gärna vara med Alice och Nellie får henne att skratta. Det är krig här hemma emellanåt också men känns som att det är mindre stormigt med bråk och trötthet.
 
Jo jag har ju könt en enorm trötthet och inte förstått varför, nästan som en dimma. Läste många som haft problem med kopparspiral ch alla mina symptom stämde in. Testade ta ut den och drygt en vecka senare kvicknade jag till efter flera månaders onaturligt trötthet och håravfall. Jag har mer energi nu även de nätter jag vaknar av barnen och även när jag var uppe och hjälpte Andreas härom natten fast jag skulle upp klockan 5. Längtar till körkortet är klart så jag kan börja träna ibland. Samtdigt är det bra nu. Häromdan lekta hela familjen kura gömma ihop, Andreas gjorde chockladbollar och vi lekte lego+klossar, dom dagarna ligger mig varmt om hjätat. Ska pärla bokstavshalsband med Elina nu. Tingiling.
 
Min plutt när hon blev 9 månader.
 
Tjejerna på bus.
 
Kolla så gulliga.
 
Två styckna som myser.
 
Tandläkaren idag.
 
Förra lördagen såg ut så här.
 
Häromdan fyllde Simone 12 år
 
Då klippte syrran Alice med
 

Stackarn

Pratade med Andreas nu som är iväg med tjejerna på Viljans värld, eller var. Nellie la sig och gallskrek när dom skulle därifrån och Andreas blev så stressad så han glömde skötväskan i bilen och vägrar gå in igen för han. Jo alltså våra tjejer. Dom är så otroligt fina men jäklar vilket humör dom har. Nellie är där Elina var. Vägar sova fast hon behöver så humöret slår ut totalt. Så har det varit hela hösten. Ibland får hon såna utbrott även om hon sovit middag. Ibland är det när jag har hämtat på dagis till och med efter sovdags. Förra veckan fick jag bära både Nellie och Alice samtidigt Nellie gallskrikandes under armen och Alice var helt nerbajsad och tjöt hon med och killarna som bygger här i Eskaden bara skrattade. Jo så pratar Nellie oavbrutet precis som Elina. Munnen går i ett vilket är så gulligt men ibland räcker varken jag eller Andreas till känns det som då dom vaknar mycket på nätterna. Jag har bättre tålamod med tjejerna när jag jobbar men jag tycker det är så tufft ändå. Dessa vakenätter, körkorttsbiten, förkylning som sätter sig i  ögonen/huvudet. Häromdan grät jag. Känner mig som i låten med Ted Gärdestad: Jag vill ha en egen måne. 
 
Sen när Andreas kan ta barnen som idag så får jag typ dåligt samvete för att jag vill vara med dom. Samtidigt behövde jag tid för mig själv. Andreas säger ofta att jag får göra saker men när det väl kommer dit så vill jag antigen vara med dom, eller så är jag för färdig för att orka annat än familjelivet och försöka köra och plugga. Alice höll på att få vara hemma med mig då jag tycker det blir för tufft för honom samtidigt så har jag med alla 3 ibland så det blir fel att det bara blir åt det hållet med. Jag måste ju få egentid precis som Andreas och han låter mig men jag tror helt enkelt det är vanligt för oss mammor att ta oss tid. Jag stressar också upp mig och tänker nej men nu kommer inte jag sova bara för att jag får tillfälligt i akt och det blir nästan ett tvång.
 
Jo jag gillar att vara tillbaka att jobba. Det är verkligen inga problem att vara tillbaka. Tror att när körkortet är klart kommer det lättast upp ett moln. Fick tvätta ansiktet med kallvatten sist jag hade körlektion innan. Vi pratade om att det är farligt att köra utröttad. Grejen är ju den att jag kan ju inte boka av för att jag ör för trött, eller förändra att vi har vakenätter och förkylningarna som sätter sig ögonen efter den där perioden i somras då jag fick mig en åka av rejäl ögoninflammatrion. DÄREMOT kan jag själv sen när jag väl fått körkortet avgöra om jag kan avstå att köra bil när jag känner mig avtrubbad och det kommer jag göra. Ska faktiskt prova att ta ut kopaprspiralen nästa vecka med för att se om det blir bättre.  Jag har varit onaturligt trött och tappat så mycket hår, hjärtklappning och dimmig i huvudet. Sett så många fall nu komma upp där tjejer haft samma symptom pga kopparförgiftning. Det kanske bara är så här pga mitt småbarnsliv men jag tänker att det skadar inte att prova iaf. Jo ha en fin helg gott folk .Tinigling.
 
Vi var så trötta igår
 
Det här kommer jag att sakna att se sen med Alice.
 
Blir helt kär i dessa bilder Andreas har tagit på henne.
 
 
 
Jo det är lite kul också att hon har en tröja med texten Drama queen. Hon är snäll våran Alice men jävlar vad hon kan bli tjurig och hon galllskriker så fort vi torkar näsan på henne. Så jo hon får väl humör hon med. Vi tror hon kommrt bli lika pratglad som sina systrar också.
 
Elina när hon var 9 månader.
 
Nellie 9 månader. Just nu tycker vi att Alice är mest lika Nellie. Ibland ser jag Elina i Alice med samtidigt är hon inte lik nån av dom. Jättefascinerande det där med gener.

Jo läggdags

Ska snart gå och lägga mig. Känner i vaderna att jag är ovan att stå upp såhär många timmar som jag gör på jobbet men det är skönt. Känner att jag behövde det här för även om jag var trött så orkade jag med tjejerna på ett bättre sätt än när vi är hela tiden. Det låter taskigt men mina tjejer är inte så jobbiga i sin personlighet utan det är fasen dom är i. Elina är som en storasyster kan tänkas vara i 4 års åldern och Nellie som en lillasyster så klart. Vi alla är jobbiga att leva med om man är mycket ihop tror jag. Miit ekorrehjul med sömnbrist och leva upp till barnens behov hat varit enormt tålamodsprövande, svårt att förstå hur man blir om man inte lever i sömnbristems värld regelbundet. 
 
Jo och jag har hunnit mycket efter jobbet. Vi övningskörde, spelade ett spel med Elina, bytte 3 skitblöjor, duschade tillsammans med Alice, klädde på, hängde upp tvätt och slängde in ny, förberett min frukost ch omlett till lunch, städat köket, busade med tjejerna, betalat räkning och så läste jag par sidor ur en bok för Elina. Jo det går i ett men jag vill ändå stanna tiden ibland och bara mysa. Därför tog jag mig tid att leka lite med dom. 
 
Mest farttokig och vild är Nellie och sen kommer Alice. Elina är den som mest lik mig, mer reserverad, samtidig mer extrovert. Jo hon är nog väldigt lik mig. Hennes minne är otroligt fascinerande. Igår kollade vi på bilder. Ena bilden på henne när hon är bebis säger hon att hon vet det är hon när hon är liten och jag frågar hur. Jo för Nellie hade inte en sån mössa på huvudet när hon föddes. Sen kommer nästa bild när jag håller Nellie på BB. Då säger Elina ja jag fick inte hålla henne på BB minns jag men sen när jag kom hem. Och mycket riktigt Elina fick inte hålla i Nellie på BB utan när vi kom hem och Elina var precis 2 år och 2 månader när Nellie föddes. Det är inte första gången jag märker att hon minns. Hennes minne gör också att hon tidigt lärt sig allt. Nellie är också snabb på att lära sig men det är för att hon har Elina, Elina däremot har sitt minne och hennes intresse. Jag hoppas verkligen hon kommer tycka om ALLA skolår.
 
Jag ska lägga upp lite bilder nu. Had egentligen tänkt plugga lite men allting har sin tid. Är tacksam att Elina snabbt blev frisk med. Hon fick öroninflammation men den höll sig typ ett dygn. Jättemodig var hon idag som lätt mig städa ut öran efter övertalning. Förstår att hon vägrade först. Går runt och har svinont sen ska jag in och pilla. Det är hennes andra gång hon haft det. Första gången var ho 1 år och 5 månader. Hon va så dåligt då minns jag. Elina är den som varit friskast av tjejerna och Nellie sjukast. Dom är olika men ändå lika våra systarna Eigel. Ska bli spännande och se hur Alice blommar ut mer sen. Hon är ganska bestämd av sig, skriker för kung och fosterland när hon blir utsatt för något hon inte vill (ex torka näsan) och så är hon lite mer svårflörtad, reserverad men ändå kaxig. Nu står hon helt själv när hon vill par sekunder hit och dit, vilket hon vill flera gånger om dagen. Ska bli spännande och se när hon går. Tror Noah kommer vara tidigare än henne. Våra små gullefjun. Tingiling.
 
Nellie min fina busunge.
 
Hon är så snäll emot Alice för det mesta. Ibland slår hon henne och gör dumheter men nästan för det mesta är hon faktiskt väldigt snäll och vill gärna vara bstis med henne.
 
syskonkärlek
 
Alice min fining.
 
Min vackra tjeja.
 
Min fin Andreas
 
Tänk vilket ordning. Först blev vi tillsammans för 5 år och 2 månader sedan då vi fick veta att vi väntade Elina. Då sågs vi en gång i veckan tills 3 månader Elina föddes. Då flyttade vi ihop. Sen köpte vi lägenhet året efter. Renoverade kök och åkte utomlands. Efter det fick vi Nellie. Sen började Andreas hjälpa mig med körkortet, nu har vi förlovat oss så sist kommer ju hus och giftemål, ja det blev verkligen huller och buller.
 
och så här der ringarna ut som många redan sett. Älskar min ring, tyvärr har jag den inte när jag jobbar utan får försöka komma ihåg att inte glömma ta på mig den direkt efter.
 
Ni skulle sett när vi försökte få en bra bild på barnen...
 
Hur vi än försökte...
 
så var det alltid nån som tittade bort...
 
eller blundande...
 
eller busade massor...
 
eller kom inte med ordentligt...
 
eller sket i att titta in i kameran....
 
var upptagen att fokusera på annat...
 
Ja ni ser så roligt det blev egentligen när man inser att det är precis det som är det fina när det blir naturligt och lite sådär som det ska va istället för fasanden man vill visa. Dom är j u vackra precis som dom är i sina utryck. Vi har säker 50 bilder som är i action. Jag tror att om man bara ska ha såna tillgjorda bilder så kommer man sakna att man inte tog mer spontant och behöll som det var.

Det börjar dra ihop sig.

Gud så skönt att få smita undan lite och ha egentid fast ungarna är hemma. Alice sover och tjejerna tittar på tv. Vi har ingen padda längre då den gått sönder. Den höll i 4 år och när den var 1,5 år gammal tappade jag den så skärmen sprack. Den ska med andra ord berömmas för dens livstid med tanken på att två barn haft den dessutom. Nu har vi Andreas padda kvar men den är med Andreas utejobb så tjejerna får ha tv:n när vi chillar.
 
Blev förvånad när jag hämtade tjejerna på förskolan. Dom skulle tydligen vara lediga i morgon då Andreas fyllt i att han skulle vara det men han fick inte det och vi har  inte haft en tanke på ändra. Först kände jag mig tjurig för idag har min sista egna dag ensam med Alice och det har gått i ett men och andra sidan är det så skönt att slippa ha ett dagis att skynda på till. Deras tillsynstider kommer ändras från 3 dagar i veckan 08.30-13-30 till 5 dagar i veckan 09.00-13.00. Jag blir nästan lite avundsjuk på Andreas faktiskt att han kommer ha 30 min mer sovmorgon än jag har haft och mer daglig egentid. Plus att barnen nu har börjat sova bättre på nätterna. Men bara för att jag är avundsjuk så betyder det inte att jag missunnar honom det. Jag känner mig tacksam och glad då Andreas är mer trött än jag. Sen kommer  han ha mer möjligheter än jag har pga att han bilen. t.ex kommer han kunna be Mathilda ta Alice så han och Coffe kan kasta osv. Det är bra han kommer behöva det för att må bra. Sen är jag såklart jätteglad för tjejernas skull då dom tycker om att hänga dagis. 
 
Livet kommer bli lättare även för mig när Andreas är hemma. Pga att jag jobbar bara 75 procent så kommer det bli lättare att övningsköra och träna om jag orkar börja me det innan körkortet är klart. Innan har det varit att Andreas kommer hem halv 5, man ska äta, köra och det är jobbigt med ungarna i mörket osv. Nu slutar jag 12.30 så allting blir lättare. Känns nästan overkligt att jag kanske är klar om 2 månader. Att vi kanske till och med kommer skaffa oss ett hus inom ett år. Vi gör ju allting i bakvänd ordning jag och Andreas.  
 
Alice min fina Alice börjar bli stor. Tänker på Cicci dom här dagarna som var min extra syrra. Tänker det är fint att jag har fått 3 tjejer då vi var 3 systrar. Att Alice bokstäver finns i Cecilias namn, att Alice är född i mars och Cicci hette Marsh i efternamn. Alice är dessutom född på sin farbrorsbergravningsdag. Farmor sa mycket tydligt, vi kan ta barnen alla dagar utom den 31:e men så kom hon  ändå punkligt på hennes BF dag. Jag kan verkligen känna i efterhand att deras personligheter och hur dom de är passar in med i den ordning vi fått dom och hur det var när dom föddes/samt första bebistiden. Nä nu ska jag ta tag i saker och ting, Alice vaknade för en stund sen. Full rulle. Tingiling
 
 
Ibland kommer sånda där små stunder där dom här det väldigt bra ihop trots alla bråk.
 
Förra året. Så här i efterhand tänker man inte på att dom förändras så fort.
 
Nellie har en tedens att se väldigt busig ut på bild.
 
Som här t.ex
 
Här är från förra måndagen.
Försöker vara ute och leka med tjejerna så gott som det går.
 
Tjejligan
 
Firade Mollys 6 årsdag för par helger sedan.
 
Hemma hos farmor och farfar kan man ibland ha tur och få glass.
 
Alice och Noah
 
Alice somnar hos Nina.
 
Alla barnen vill vara med Mathilda
 
När snön kom.
 
Igår var det Lucia.
 
Jag är så otroligt svag för Alice när hon tittar på mig sådär
 
eller sådär.
 
Här är hon hängig. Förstå 8 tänder på mindre än 2 månader, då är man en kämpe.
 
Såhär ser man ut när sömnen varit svår.
 
Gosestund efter lämningen

Duktighetsfasaden.

Sista dagarna har jag känt mig lite irreterad. Det började med i fredags, jag körde så dåligt med min trafiklärare. Det var som att ramla ner från en häst och det var andra gången jag gjorde det. JAg blir så stressad av min egna trötthet att jag inte kan tänka klart. Det skapar presatationsångest samt att jag blir arg så fort jag gör fel. Det var så dåligt att jag kände att allt var åt skogen. Jag blev irriterad på hela situationen. Att jag tog några körlektioner innan Nellie kom, några efter, missat nån enstaka och sen flera uppehåll. Kändes som jag slängt pengarna i sjön och att jag aldrig blir klar. Tänker på alla som skrivit den där tjejgruppen på facebook att dom minsann klarat sitt körkort så himla jävla lätt och så himla jävligt billigt, ja hela grejen fick mig och känna mig så dålig faktiskt.
 
Men sen kom den riktiga irriterationen. Det var när jag såg i nån mammagrupp frågan om blöjfrihet. Den ena hade börjat potträna vid 6 månader, den andre hade fått sitt barn blöjfri vid 1,5 år. Överallt bara massor kring hur duktiga alla är. Överallt på facebook och visst är det bra. Jättekul men vi ska väl inte glömma att se verkligheten med. inte sant? Alla har vi våra utmaningar i föräldralivet, eller i vår personliga utveckling här i livet. Jag blir så jävla trött på den här duktighetsfasaden. Likadant här hermma. Jag skäms över att det är kaous i lådor och skåp för jag vet att dom flesta av mina vänner har det väldigt organiserat och mycket mer ordning.
 
Så jag höll på i flera dagar nu, fast jag vet att det är som ett springa i ett hamsterhjul. Igår t.ex vart det en hel stress halva dagen. Barnen skulle badas, hela morgonrutin med blöjor, flaskor, frukost, kläder, tvättas, borstas. För att sen hänga in och upp tvätt, damma, dammsuga, göra frukost, mata, hjälpa. sortera, plocka. Blev klar för att börja nästa projekt, sen kom vi utanför dörren till 13.00 ungefär. Ner till biblioteket. Till en början var det lugnt och jag tänkte gud så bra det här går. Sen var det kaous. Orkar inte ens berätta, vi kan väl konstantera att Nellie är en motsvarande Emil i Lönneberga. Sen drog vi till Magnusson, sen till station, missade bussen, gick till Tannefors, fixa med barnen, åka och kolla huset, hämta barnen, hem natta och sen däcka själv. Idag är det lugnare och jag ska mest koppla av faktiskt. Alla i familjen är förkylda. Värst är det Alice stackarn. Hon är förövrigt väldigt fin i sina kläder idag. Älskar den åldern hon är i, mycket gosegos men ändå att hon vill ta sig an hela livet. Tingling.
 
I lördags firade vi fina Vidar
 
och en greta gris tårta blev det till ära
 
Malin jag och Nellie tog en selfie.
 
Kolla Nellies min. Häromdan stod hon framför spegeln och sa: Vilka fina ögon jag har. Sen kom Elina, ah Nellie kolla på mig då. Asså dom två, dom står och speglar sig dagligen, redan och så fort vi ska nånstans...
 
Alice i sina kläder idag, gullesnutten.
 
På tal om gullig, häromdan var hon tjurig, det var svårt att inte skratta för en annnan!
 
och sen tittar hon sådär på mig, då smälter varenda vrå inuti mig.
 
Igår på biblioteket.
 
Vi var hos Mathilda och Coffe i lördags med.
 
Kolla chamören
 
Alice busade med Coffe, det var kul så länge han inte torkade näsan på henne.
 
och så tittade småttingarna på babblarna.
 
Vi vuxna invigde ett nytt spel.

Frågeställning

Ibland kommer jag till frågor att ta ställning till. I förrgår t.ex hade jag köpt massa barbiedockor av en på bloppis. Jag ska lägga undan dom då jag tycker Elina är för liten men jag frågade mig själv om jag pracklade på henne ideal med dessa leksaker. Sen blev jag irriterad för jag kan kämpa så hårt för att skydda mina barn men verkligenheten är verkligheten. Visst jag kan undervika barbie dockor osv men sen står dom där i tonåren, då jag själv upplever att man är som påverkad. Jag kan ju låta mina ungar leka med barbiedockor men ändå förklara verkligheten och värdet av människan, till hur man är och hur man ser ut.
 
Sedan fick jag ett nytt beslut. Ska jag visa er badbilder på mina barn? Kommer det vara pedofiler som googlar fram dom? Jag visar inte snippor så klart inte, men bara överkroppar. Sen blir jag arg. Jaha så nu ska jag trippa runt på tå från att akta mig för allt, Som att inte gå ut utomhus för att inte bli våldtagen. Jag går ju ändå till simhallen med mina barn. Nellie har badtrosa fortfarande och baddräkt ibland. Där kan det med finnas läskiga typer, eller utomhus på sommaren. I somras lätt vi barnen bada nakna när det inte var mycket folk. Vi måste ju kunna leva utan att tvångsmässigt tänka varje sekund att vi måste skydda våra barn. För mig är det iaf inte farligt att lägga ut en badbild på mina barn. Vi har ju alla sett likadana ut som barn, inte sant?
 
Världen är mörk, och den är inte rättvis. Samtidigt som man alltid kan göra det man kan. Det är det som gör förvirrad. Jag är en person som alltid ska se allt från två olika synvinklar vilket gör att jag har svårt att ta ställning till min egna åsikt eller bli osäker på vad som är rätt och fel och ibland spelar det heller ingen roll, så bästa är att bara ta ett beslut.
 
Detta är en del i att det är svårare att köra bil för mig. Min osäkerhet, det pratade vi sist jag och läraren. Senast häromdan blev jag osäker när det var en som kom in i rondellen fort som fan när jag var före till att vara på väg in. Det är sällan jag gör tabbar men där gjorde jag en, vi kunde ha smällt och jag lärde mig en läxa. Gjorde risk 1an igår, tyckte det var så intressant och bra. Vi övningskörde på motorväg igår efter Andreas arbete. Jag som innan haft lite skräck med hastighet osv tyckte det kändes så bra. Visst sen måste jag fortsätta träna att inte röra på bilen när jag kontrollerar döda vinkeln och växlar i hög fart men annars gick det bra, fast barnen var med och Alice gnällig på vägen ut.
 
Idag är det första dagen jag är helt utan Nellie hemma själv med Alice. Det ser ut som kaous är hemma men jag orkar inte mala på. Så lusten att ta tag i det får komma när det kommer. I måndags när jag städade såg det ut som kaous en timme senare, så det är ingen motivation för mig att det ska se fint och rent ut eller att det ska få vara så ens en dag. Igår var det mega intensivt. Först till dagis, sen lämna Alice till Sara, sen risk 1an,  sen hämta Alice, gå förbi VC för att hämta til bajsprov, sen affären, hämta på dagis, skynda hem då dom skulle laga diskmaskin, mata aalice, ge tjejerna mat, alla 3 skulle skita samtidigt och jag skulle göra vbajsprov, sen klä på, gå till vc för att lämna proven, Andreas kom så vi kunde köra en 1 timme, kom hem halv sex, hänga upp tvätt, fixa med disken, göra ordning ungarna, läsa saga. Sen var både jag och Andreas färdiga. Han av sitt arbete och jag av mitt här hemma. Ville träna men nä, jag har fattat själv att det bästa är att låta sig själv ta det lugnt. Jag har ju mina vakennätter med båda små tjejerna dessutom. Häromnattan var jag uppe 15 gånger, utan att överdriva. I natt var det vara en gång så kände mig så tacksam när vaknade i morse. Nu ska jag chilla. Tingiling.
 
Nellie har en tedens att vilja vara med Alice i Alices säng.
 
Våran tjejtriss i kärlek.
 
Älskar när Alice ser sådär bestämd ut, hon måste tycka jag är knäpp som ler åt henne när hon tittar på mig sådär.
 
Efter att jag städade  i måndags gjorde jag koja, en bidrangde anledning till kaouset.
 
Alice fick vara med tjejerna för första gången i måndas i badet.
 
I den här bilden känns det som jag får en skymt om hur hon kommer se ut sen som vuxen.
 
Det roliga med detta är att Elina vägrar bada med Nellie. För att Nellie kan kissa fast Nellie säger att hon inte gör det MEN när jag säger: Jaha men tänk om Alice kissar då. Nä det gör inget säger Elina, skillnad på folk och folk så att säga..... Syskonkärlek på hög nivå.
 
Andreas tog denna på oss i lördags. Kärlek säger jag bara, kärlek.

kors i taket.

Tredje dagen jag bloggar men känner för att upptadera så ja då blir det så. Elina och jag har precis spelat 1 parti memori och 2 parti bamse.  Tycker det är så kul. Nu sitter dom med en varsin padda och Alice sover. Dom har kommit in i en period där dom inte sitter så mycket vid dom, vilket är bra och även att dom ibland tröttnar för att själva gå iväg att leka. Elina skulle gått på förskolan idag men jag valde att ha henne hemma då det delvis blir så rörigt.
 
Jag har nämligen en tid för att göra ultraljud på benen. Frågade förskolan igår om jag kunde lämna Elina en haltvimme senare för att hämta en halvtimme senare men dom sa nej. Då kände jag mig faktiskt besviken. Nellie är liksom hemma 3 veckor därifrån, vi betalar inte mindre dagisavgifkt för det och jag bad liksom inte ens om extra tid utan bara att underlätta, då jag har läkartiden 13.00. Jag har ju en barnvakt som kommer men inte så att jag skickar henne med mina två små barn för att hänta Elina heller. Både Alice och Nellie brukar sova kring 13.00 hugget dessutom. Men ja nu fick hon vara hemma hon med. Vi ska måla naglar strax. Mysigt att vi har modellera, ploppar, pärlor, lego, klossar, film, kojbygge, bakning osv här hemma.
 
 
Jag borde läsa på lite mer teori men en del av mig tycker det är skönt att låta läsandet och körandet gå lite i intervaller, ibland har jag upplevt att det gjort nytta, det liksom landar i mig imellan. Får se om syrran kan kolla ungarna sen så man kan köra utan dom. Skulle vilja träna med då jag inte gjort det på ett tag. Träningen är inte första prio så den får också komma lite i intervaller. På tal om intervaller så kör jag det på löpbandet. Vill så gärna nå 2.5 km under 15 minuter så smånming om utan paus. Tror jag tog 2.4 km
intervaller sist. Fördelen med att jag tappar i vikt är att det blir en skjus i att det blir lättare sen. Jag vägde 73 kg när jag började springa och nu 66 kg så det blir ett dubbelplus. Nä det får bli allt för idag. Tingiling.
 
 
Häromdan på bus provade Elina dessa. 
 
Tycker om när hon låter mig sätta upp håret, så ansiktet kommer fram.
 
Vi spelade lusen igår.
 
och bamse i morse. Ska se till att tomten kommer med fler spel till Elina i år.
 
Tänk för 4 år sedan såg det ut så här.
 
Så här i efterhand är det lätt att se att det är Elina.
 
Älskade den där bodyn och vårat överkast, det finaste jag haft.

Helt otroligt.

Här sitter jag och både Alice och Nellie sover, det händer ju typ aldrig. Elina är på förskolan. Nellie får inte gå vilket gör ont i mitt hjärta. Hon måste ju följa med varje dag och lämna Elina fast hon inte själv får gå och i den här åldern är det svårt att förstå. Det har ändå gått bra. I morgon är det 2 veckor sedan sist hon var där och hon ska vara hemma hela den här veckan. Anledningen? Den kommer här..
 
Jo Nellie har ju haft problem med sin mage sen hon föddes, hon är ofta dålig, dagis tjatat på mig sen start och jag har tagit upp det här flera gånger med BVC och VC. Hela tiden får man höra det är normalt. Tills sist så fick hon bli testad för allergi emot gluten och dom kollade lite annat då dom gick med på en kontroll där dom såg att hon inte hade gått upp så mycket. Vi kunde konstantera att hon inte hade några allergier, åter igen ingen mer hjälp. Så tog jag upp igen om hennes mage på Alice 6 månaders dag. Då fick jag göra ett bajsprov på henne och då kunde man konstantera att hon hade baktierier. Iaf jag har fortfarande stått på mig om att hon haft problem sedan hon föddes. Nu äter hon en antibiotika kur sedan förra onsdagen och med tanken på att hon har en känslig mage så måste hon avsluta den innan hon får gå igen. Värsta är om hon inte blir bättre. Jag kan ju inte hålla henne isolerad i all evighet MEN försöker ta en dag i taget och hon verkar ganska ok med att vara hemma. Förra vecka så åkte jag buss 2 dagar med henne bara för att jag vet att hon tycker det är skoj.
 
Jag är ändå tacksam. Att Nellie har sina systrar, att vädret har varit så pass bra så vi kan vara ute. Det blir inte lättare nu heller att hålla Alice i vagnen. När vi lämnade Elina i morse gick vi och gungade en sväng. Det tyckte Alice var jättekul. Hoppas vi ska kunna vara ute efter hämtning idag med. Tycker det är så gott med en kopp kaffe utomhus med. Ser fram emot vintern med väldigt mycket, det jobbiga är inte själva årstiden utan att det är mörkt så länge. Nu ska jag passa på att göra annat. Tingiling.
 
Igår startade vi dagen med att vara hemma och leka med trolldeg.
 
Sen hängde vi trädgårdsföreningen.
  
Kan inte fatta det redan har gått 6 månader sedan hon föddes. Häftigast med Alice var att 1) Jag fick som jag ville, att vara med om att vattnet går. Det roliga med det var att jag låg i vår nya soffa och ändå hann jag upp till toaletten. Dessutom låg jag och tittade på förlossningar, dan innan BF, så bestämde hon att hon skulle vara punktligt. 
 
Kolla så mycket hår, och Andreas, ja den där förälskelsen man är i när dom kommer ut och tar en med storm, den lyser genom. 
 
Och första mötet med Noah, så små... 

Tiden går.

Den här helgen har gått så fort. Andreas var ledig i fredags, jag hade körlektion med Magnussons. Jo jag kör bra, när jag kör med Andreas kör jag nästan felfritt. Sen kollar jag för mycket, som i rondeller eller körfältsbyte, kollar jag kanske 2 gr för mycket så jag måste bli säkrare. Nästa körlektion var nu på fredag men jag bokade av pga jag inte har barnvakt så det blir 3:e november. Känns bra, har teori 1:an nästa tisdag då hjälper syrran mig med Alice och sen sla farmor ska hjälpa mig så jag kan göra halkan måndag den 27/11. Helst vill jag blir klar i december, vi får se.
 
Jag gillar inte att be om barnvakt, det är ju vårt ansvar att dom är satte till världen, samtidigt är det en enorm tacksamhet att kunna få hjälp. Nina ska hjälpa mig på onsdag med Alice medans jag ska till US en sväng. Dom ska göra ultraljud på mina ben igen. Jag fick ju avslag i mars förra året angående åderbråcken. Har inga högre förhoppningar om att bi beviljad men känner ändå att jag måste göra vad jag kan. För ett tag sen så beställde jag genom VC specialstödstrumpbyxor, dom, är tyvärr redan förstora men jag använder dom ändå. Valde att bara hämta ut ett par, man får hämta ut 2 per år. Misstänkte jag skulle tappa i vikt så har sparat på att hämta ut det andra paret tills jag börjar arbeta igen. 
 
Idag tror jag vi ska passa på att njuta av vädret. I förra inlägget skrev jag att det blir lättare när man utsätter sina barn för att roliga saker tar slut. Vi var i Trädgårdsföreningen i lördags, gick jättebra att avsluta med barnen och även igår med Nellie på busfabriken gick väldigt bra. Det känns kul att se. Ser fram emot vintern att få åka pulka med tjejerna och inte vara stor som ett hus. Ska göra annat nu. Tingiling.
 
Elina var bjuden på sitt första kalas igår.
 
bus treon
 
Nellie har inte fått vara på förskolan på 1,5 veckoa. Så vi har åkt buss och lekt lite på stan.
 
Trädgårdsföreningen med Mikaela och Vera, supermysigt.
 
Alice nöjd att få hänga med syrran.
 
Tänkte vi skulle kolla lite på systarnas likheter/olikheter, Alice 6 månader.
 
Elina i samma ålder.
 
Nellie 7 månader.
 
Frågar ni mig så är Alice lik båda, ibland känner jag igen Elina och ibland Nellie i henne. Mest är hon lik Andreas och jag har börjat se visa miner och drag från min mamma i henne. Hon har en ganska bestämd personlighet Alice. Snäll, väldigt nöjd men svårflörtad till skratt och kan bli jäklig tjurig. Väldigt emot att sova. Hon gör liksom allt för att slippa sova. Det går fort nu, på en månad har hon börjat sitta ordentligt, igår tog hon ett kryp fram och tänderna kom 21:e september. 
 

Familjen karusell.

Jo jag skulle nog kalla oss för familj karusell. Det går för det mesta i åkturer för att sen pausa lite då och då för sen sätta fart igen. Och Nellie.... min lilla Emil i Lönneberga... Igår vände jag bort blicken i en sekund på biblioteket och hon var borta. Fick så ont i magen och tills sist hittade jag henne bakom receptionen på vägen ut till éntren. Häromdan när vi var  på Cubus så försvann hon med på en sekund. Hittade henne längst in i en annan affär och där var det sista gången jag lät henne gå brevid offentligt. Nellie tycker det är världens roligaste grej och i hennes 2- åriga värld är det ju kurra gömma.
 
Igår när vi var på biblioteket så var Alice galet trött, fast jag trodde hon var utvilad. Så hon gnällde sig genom hela besöket, medans Nellie var oberäklig varenda sekund och Elina skötte sig bra men på slutet när jag försökte hitta par böcker lite snabbt (Alice och Nellie fastspända en bit bort med Elina) så stod hon och ropade: Mamma Nina jag älskar dig. Mmm gulleungen men fick försöka förklara sen. Mycket förklara om allt och ingenting, miljoner frågor från båda tjejerna. Det är ju både gulligt, asjobbigt, kul och skitstressigt ibland. Så var det uppförsbacke hem hela vägen med tusen frågor, en genomsvett mamma som snällt fick landa om batterierna med kaffe när vi kom hem för sen var det att laga mat och bada ungar. Då hade jag ändå lagat lunch med och bara det tar ju tid. Ett annat problem med att vara t.ex. på biblioteket är ju att 1) få med Nellie in på toaletten när hon eller Alice behöver blöja. 2) att inte få henne att tända släcka medans jag byter eller röra vid dom förbjudna röda knapparna och 3) att jag ens själv ska kunna kissa, kan ju inte lämna Alice på skötbordet liksom. Så antigen om jag har tur så är det en toalett som är stor eller så får jag snällt ta med en filt.
 
Hela tiden lösningar. Och vet ni detta kanske låter gnälligt alltihop MEN det blir lättare på ett sätt. Det har hänt att ungarna tjuter i ett när vi ska gå hem/eller Nellie som t.ex la sig på bussgolvet för att hon inte ville gå av och gallskrek. Jag får ibland lyfta in en unge i taget in i hissen för att Nellie har ett utbrott. Bara att packa ut och in vagn och andra grejer från och till barnvagnsrummet är ett en jävla stohej ibland MEN det blir på ett sätt bättre. Jo jag märker att ju mer jag utsätter mina barn för aktiviter så lär dom sig att hantera att det är dags att gå hem. Som t.ex. öppen förskola, busfabriken, trädgårdsföreningen. Jag menar ska man sitta isolerad för att man inte orkar sina barns besvikelse och trötthet? Idag t.ex ville inte Nellie gå hem från trädgårdsföreningen men hon föjlde med lättare för hon vet vi gör saker. 
 
Ja och så syskonkärleken. Nellie puttar, tar saker osv och Elina tjallar på exakt varenda grej och tycker allt ska vara rättvisst. Jag kan se henne hur hon tittar t.ex om Nellie får mer smör på sin macka eller mer mjölk i sitt glas. Jag tror det ingår lite i den utvecklingen hon är i nu för jag känner igen det här från andra barn. Det ända jag verkligen har svårt för numera är när Nellie skriker, vilket hon gör ibland med flit, vilket kan driva mig till vansinne, då det redan är full rulle på karusellen som det är.
 
Jomen nu ikväll har jag packat upp vinterkläderna. Dom får inte plats i garderoben. Alltså jag fattar inte, hur klarar familjen Annorlunda sig? Jag fick liksom ångest när jag insåg att vi hade tre påsar med bara vantar, halsdukar och mössor. Och ändå likt förbannat hittar man ingenting när man är på väg nånstans, varenda gång.... men jag kan stänga min vinterjacka och knäppa termosbyxorna vilket gjorde mig glad. Ser fram emot att åka pulka med tjejerna. Vi har dessutom köpt årskort till Kolmården nu vilket gör mig så glad att vi kan åka dit hur vi vill nu. Slippa stressa och pressa genom allt bara för man ska utmyjta tiden till max av det där dygnet. 
 
Innan jag slutar ska jag skriva att idag är det 5 år sedan jag plussade med Elina. Min lilla snutt. Dvs också 5 år sedan jag och Andreas bestämde oss för att satsa på oss efter ha känt varandra i 2 år. 5 år och vi är faktiskt 5  i familjen nu. 5 är mitt lyckonummer, därför jag är född 5/5. Nä nu ska jag sova är helt färdig. Godnatt.
 
Älskar när Elina ler, det smittar av sig på mig.
 
Mitt lilla gosegos.
 
Hon är så stor och liten på samma gång numera
Ser ni Nellies kärlek? Så här är det när man har en storasyster man tycker är bäst.
 
Elina och vi har börjat spela memori och även Bamse spelet, så mysigt.
 
När man har äldre systrar får man tåla...
 
På väg nånstans.
 
Häng i Nellies rum.
 
Inne på drabantgården.
 
Ser ni hur det lyser lycka och bus?
 
Min fina Elina.
 
Alice är så söt när hon ser allvarlig ut.
 
Nellie hemma hos Nina för ett tag sen, hon va nöjd..
 
Många pussar blir det.
 
Alice vill mer och mer bara känna litegrann...
 
Älskar denna bild. För det var första gången man kunde märka att Alice hade märkt av Andreas frånvaro. Hon blev så glad att han hade kommit hem från en utevecka. 
 
Tvingade med Andreas på bild för par veckor sedan.

Det var längesen.

Jag har blivit dålig på att skriva här för när jag har tid över så pluggar jag eller spelar en stund, eller kollar nätet. Jag har blivit bättre på att plugga sista veckan, terorin, fasen vad mycket siffror det är att hålla koll på men det är ju lättare ju mer man förstår ändå. Jag kör ganska skapligt nu kanske en 8:a av en 10:a. Bokat lektioner i slutet a september. Tycker det är svårt att få till det med tid och att den ska passa in. Sagt till Andreas vi ska träna mer på landsväg. Jag gillar inte köra fort, så har fått lite problem med att känna mig trygg på motorväg. Igår körde jag till Åtvidaberg, försökte hålla 85 iaf på 90 vägarna, fattar att folk som är vana att köra fort blir irriterade men jag måste ju känna mig trygg. Andreas är så fin som offrade sig på bilbingo. Hoppas nu det är sista gången han behöver följa med, att jag kan åka själv nästa år. 
 
Alice blir 5 månader idag och ska ta en spruta. Hon är dunderförkyld. I förrgår stoppade hon Nellies äckliga kaninh i munnen och då tänkte jag faktiskt: Ja nu är det kört. Den där kaninen är med jämnt överallt och på dagis, så när Alice blev snorig på kvällen blev jag inte ens lite förvånad. Min lillastora tjej. Jag tror hon väger ca 7.5. Fatta att Nellie vägde 6.7 när hon var 5 månader och 6 dagar och Elina 7070 gram så ni kan ju förstå att det är en stor tjej det här. Hon kommer vara snabb i utvecklingen hon med och pratglad är hon. Däremot är hon inte lika lätt att få att skratta, bara barn som lyckas. Jag lyckades häromdan iaf. Inte så att hon är ledsen tvärtom, väldigt glad men just det här hjärtligt skrattandet, det är hon snål med mot hennes föräldrar. Det är som att hon redan har sina 2 stora idoler. Jag ska njuta lite av egentiden nu. Vi ska vara på BVC 11.30, får se om hon får ta sprutan när hon är såhär förkyld. Tror tjejerna och jag ska bara mysa sen efter hämtningen nu. Tingiling.
 
5 månader idag, hon är lik dom båda och mest sig själv.
 
Så mysigt med glada bebisar.
 
Nellie min lillstora tjej.
 
Var fin i sin kattdress igår.
 
Systerna Eigel.
 
ibland kan dom leka utan att ha ihjäl varandra.
 
 
 
 Elina min fina börjar bli stor.
 
Syskonkärlek
 
Har ni sett en sån tröttfis? Elina gick i sömnen en gång och somande med näsan rakt i listen till dörröppning. Gud vad vi hade roligt åt henne. 

Så som livet ser ut nu.

Jag och flickorna har varit iväg på en lektdejt hos en tjej som har 3 flickor i samma ålder som mina 3 flickor. Hennes äldsta är 2,5 månad äldre än Elina, 2:an är 4.5 månad yngre än Nellie och hennes 3:e är 3.5 vecka äldre än Alice. Hennes mellersta heter dessutom Alice så det var lagom förvirrande men gick bra ändå! Vi hade lugnt större delen men på slutet hade Elina ett större utbrott och Nellie med. Märks tydligt på dom nu att dom är så trötta men haft roligt. Jag är själv helt färdig men känner mig mindre stressad efter att jag och Andreas har haft ombytta roller här hemma. Jag sov hos syrran i 2 dagar för att försöka sova ut (vaknade ändå vid 4 haha) och Andreas har fått känna mer på hur det är för mig. Fast jag var hemma nån sväng för Alice skull, hon är för liten för att jag ska dra iväg 2-3 dygn sådär som det kanske egentligen hade behövts. 
 
Utvecklingsmässigt hos Alice går det fort. Hon är ett halvt kilo större i kurvan jämnförelse med våra andra två. Tanden har kommit tidigare, fast inte brutit upp där uppe utan på framsidan av tandköttet. Hon har är en månad tidigare med att kunna vända på sig och igår roterade hon runt när hon låg på mage. Hon är väldigt glad och så men skrattar inte åt vuxna hur mycket man än försöker. Kan få ett hö ifrån henne till skratt men inte mer hur jag än försöker eller nån annan... Konstigt Elina var tvärtom skrattade precis hela tiden. Av tre tjejer är Elina den har varit extrem socialt och haft mest humör. Nellie hade mest humör när hon var liten då hon va hungrig, men annars mer tillbaka dragen.
 
Nellies utveckling, hon är ganska lugn som person MEN nu är hon i världens fas med att inte dela med sig eller ha den typen av förståelse. Det är världens krig här hemma ibland för Elina är dessutom i en fas där allting är så orättvisst och hon skvallar för minsta sak... ja ni förstår ju den kombinationen? Jag försöker ta par djupa andetag ibland och tänka par månader till så blir den saken lättare, då barn som börjar bli 2.5 generellt sätt har lättare för samspelet, iaf bland dom barn jag känner. Då kommer ju nästa utmaning komma som jag tycker är asjobbig och det är att Alice ska krypa och stoppa saker i mun. Ni förstår ju den utmaningen med pärlor, smålego, halsband, ploppar, småleksaker.... Men jag tror det bästa man kan göra med livet är att försöka ta en dag i taget. Man gör vad man kan och så är det med den saken. Här kommer bilder från sista Loftahammar och Lilla Kalvö. Tingiling.
 
Stackars Noah, Loftahammar
 
Mathilda och dom små
 
Gänget på väg ner för att bada
 
 Alice med Mathilda
 
 Coffe och Alice
 
Somrig Mathilda
 
En glad Noah
 
Elina i lek med pappa
 
En lek för flera
 
Jag badade Alice i handfat
 
Syskonkärlek
 
Alltså Noah haha så söt tänker på mästerkatten
 
och somnade gott hos sin mamma sittandes
 
Alice fick vädra rumpan och upptäcka världen
tjejerna
 
Elina
 
Jag och Alice
Andreas och Alice
 
Elina och Andreas
 
Lilla kalvö, så här ser farmor och farfars ställe ut.
 
Hjälper farfar att laga mat.
 
och han är rolig att hänga med.
 
Andreas myser med flickorna.
 
Den hör mötte jag bland blåbärsriset.
 
 

Att packa när man har 3 små.

Herregud vad det är mycket att packa när man har tre barn och jag som dessutom är expert på att packa för mycket. Man kan väl säga att det är en bra träning för mig att bergränsa men alltså det tar inte slut. Vi ska ha sängkläder, välling, ersättning, flaskor, toffsar/hårspännen, handdukar, tvål, tandkräm för stora och små, amningskuddar, paddor, laddare, kameran, smink, leksaker/pyssel, babygym, blöjor, våtservetter, nässug, ja asså listan kan göras 10 gr längre det tar liksom inte slut. Så velar jag ska vi ha med regnkläder? Ska vi ha med reseängen som är för spjällbarn? Kommer Nellie fixa att sova i vanlig säng? Jag tänker vi söver henne i vagnen om det krisar och det är bra träning. Ska man ha med bärsjalen? Ja ni fattar asså så mycket att tänka på. Vi har ju en stor kasse med sällskapspel som ska med, en vagn och Andreas har sin stora frisbygolfsväska. Vi har ju en audi A6 så den är ganska rymlig, men så rymlig?
 
Jag ska övningsköra dit i morgon. Ända som känns skit med det är att det finns en äcklig kurva innan Falerum som jag ogillar men tänker att det är bra träning. Allt är en bra träning. Jag hade släppt taget om problemet angående telefonproblemet med och vet ni att oftast när man släpper taget och accepterar sånt man inte kan förändra så kommer det en lösnig, oftast är det så och är det inte så, så gör man ändå vad man kan i stället för inte! Hajjar ni? Älskar sinnesrobönen. Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra och förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. Den har hjälpt mig så mycket och andra med som har förmågan att ta till sig den.
 
Jag är iaf supertaggad för att åka. Nu håller jag på att sluta amma Alice. Så skönt. Beslutet kom efter jag var i Söderköping häromdan. Jag ammade inte henne på 6-7 timmar och var spänd i brösten när jag kom hem. Matade henne i 15 minuter sen ville hon inte mer och efter ytterligare 30 så tjöt hon av hunger och vägrade ta bröstet. Ändå fast jag tog ett beslut försökte jag och i två nätter väckte hon mig 8 gr för att hon inte var nöjd vid bröstet. Jag kämpar så hårt för att bevisa att jag vill det här, och för att jag känner skuld och tror det är mitt fel men nu orkar inte. Det är en sorg men också en lättnad för oss båda.
 
Alice är en stor tjej. Väger lika mycket som tjejerna gjorde vid 4 månader när vi var på 3 månader kollen. De andra två vände sig vid 4.5 månad men Alice vände sig igår vid 3.5 månad. Inte helt omöjligt att det kommer en tand inom en månad. Vad hände med tiden? Nu ska jag njuta av att jag har en ny telefon. Tack vare världens bästa Nina som tipsade. Det är en samsung A3 helt ny som låg ute till försäljning. Både Nina och Matilda är grymma på att tipsa om saker som ligger ute när det behövs. Tingiling.
 
här fångade jag på bild förut när hon var på gång.
 
Dreglar så mycket nu och kör med händerna i mun.
 
hon är väldigt nöjd ändå med sin utveckling.
 
Handen i munnen
 
Gladfisen
 

Egentid

Idag ska jag ha lite egentid och dra iväg till Söderköping med Nina och hennes syster. Ska bli skönt att komma ifrån tjejerna lite nu när jag varit själv med dom i 3 dygn men samtidigt så har det inte varit så jobbigt. Det har varit morgonen onsdag och igår som mitt tålamod brast lite men det har blivit så mycket bättre med tiden. Däremot har Nellie kommit in i värsta trosten skriker så det låter som vi slår henne. Det hon mest skriker om är att hon inte vill smörja sig med solkrämmen Hos Malin och Nicklas fick hon ett rejält utbrott, jag tog tag under hakan på henne bestämt och sa ifrån, slutade med att hon skrek sig till sömns och vägrade ta nappen. Fick dåligt samvete, samtidigt måste man markera att det räcker, hon blir 2 år nästa månad och testar gränser därefter.
 
Igår var vi väg i Johannelund, intensivt men mysigt. Jag glömde skötväskan hemma så hade inga blöjor. Nina hjälpte mig att kolla ungarna så jag kunde köpa i strl 5, som Alice fick ha på sig på vägen hem med, gick jättebra. Jag känner att jag ofta löser problem eftersom. Hade inte Nina varit med ex hade jag tagit med tjejerna. Iaf kände jag att semestern landade i mig igår. Skulle hem och laga mat men i stället bestämde jag mig för att ungarna skulle få mc på stan fast klockan var strax efter tre. Det är tillräckligt intenstivt ändå som igår när vi väl kom hem hade Nellie ett skriktubrott för att hon inte fick plocka mer smultron utanför porten, Alice var hungrig, Elina ville ha hjälp. Alla skulle bada, packningen skulle upp, det skulle tvättas, hängas in tvätt, diskmaskinen var klar, Alice vill ha sällskap osv det går i ett. 
 
En sak som hände som var lite roligt var när jag skulle gå av bussen och märker att hela bussen som sitter bak utgången tittar på mig. Tanter på högra sidan sitter och ler, en mamma med två ungar lite längre bak åt vänster och människor framför henne, alla tittar. Jag kommer på mig själv med att stå med en vagn fullpackad med grejer med en bebis i, Nellie på min höft, Elina brevid mig, laddade för att ta oss ut. När jag ser dessa människor kunde jag inte låta bli att säga: Ja jag ser vad ni tänker och dom skrattar till svars tillbaka och så sa jag: Det är lite intensivt men när viljan är tillräckligt stark klarar man allt. Ja jag förstår ju att det ser intesivt ut och mc var den en kvinna brevid med som kommenterade direkt eftersom tjejerna hälsade på henne: det är lite tätt mellan dom va? Iaf Alice sov hela tiden när vi var iväg. Kan känna mig tacksam att det blir så ibland när vi ska hitta på saker. Nu ska jag göra ordning mig, har inget smink efter ögoninflammationen som jag inte vet är läkt en. Får köpa på mig nångågn snart en mascara iaf. Tingiling.
 
kolla hittade denna på Elina, 1 år och 3 månader
 
Kolla så liten hon var min fina Elina.
 
och här är Nellie men Nellie såg ut såhär när hon var 1 år och 3 månader
 
Så i själva åldern va dom inte jättelika. Ska bli så spännande att se Alice växa. Jag ser in i hennes stora blå och det stora leendet ofta och undrar vem hon kommer bli.
 
igår bestämde sig denna tjej för att leka doktor...
 
på Alice och så skulle hon bortsas för att bli fin med...
 
Och Alice är precis sådär som man kan tänka sig vara när man är lillasyster. Hon är orolig ibland när hon pratar i närheten av dom på sitt bebispråk för tjejerna är oberäkninliga samtidigt som hon skrattar för fullt och tycker det är skitkul, jag förstår henne....
 
Körde nödläge igår att dom fick trängas i en enkelvagn, hjärtrum stjärtrum typ.

Att komma hem är som att resa i tiden.

Att komma hem är som att resa i tiden. Även om vi bara var borta i två dygn så är det den där känslan att komma hem och allt är som det var när man lämnade. Jag hade lite is i magen att vara borta själv med alla 3 barn men det har gått otroligt bra ändå. Barnen hade det så mysigt igår hos Malins mormor och jag kunde slappna av lite åt gången. Känner ofta att min hjärna är helt avtrubbad i trötthet t.ex glömde jag bort mitt apple lösenord fast jag ändrade den förra veckan.
 
Det har överaskat mig mycket den här tröttheten hos mig själv. Jag som alltid varit energisk, alla sommar som jag alltid är ute och går, minst 2-3 gr per vecka, eller simmar, eller ger mig ut direkt när blåbären kommit. Efter både Elina och Nellie var jag snabb med att gå till gymmet men nu är det tvärstopp men lusten. Förra veckan fick jag en tankeställare när jag fikade med syrran på stan så kom hon, skitsnygg i sin klänning och smink, jag stod där helt osminkat i en typisk mamma outfit och kunde inte låta bli att fråga min syrra hur det känns att det är ombytta roller. Jag har snällt fått be om ursäkt med för jag minns innan jag fick barn kunde jag bli irriterad ibland att hon inte alltid kom ihåg osv men nu jag är precis likadan. Bäst är när hon påminner mig och att jag sagt att jag t.ex ska va barnvakt och jag står där lika förvirrad som en jultomte skulle vara mitt i midsommar haha 
 
Livet är bra fantastiskt ändå även om jag ibland är lite vilsen så vet jag att det finns en tid för allt och nu är det barnalivet, älskar att vi fått dom. Det är fantastikt att få barn med nån man älskar, att det är det som blir familj ihop. I morgon har jag satt som mål att leka mer med Elina och Nellie. Idag har jag inte orkat.. Det är svårt när alla är trötta. Elina blir flamsig och lyssnar inte, Nellie superkänslig. Det nya med dom två är att dom sjunger konstant här hemma, favorit är Idas sommarvisa, så retar dom varandra genom att sjunga på varandras sånger och blir förbannade på varandra för att den ena överröstar den andra. Jag som trodde dom skulle gå in och leka i rummen när dom kom hem, satt i stället fastlimmade på mig som var helt trött och Alice ska dom ju antigen väcka eller pilla på.
 
Resan gick iaf bra. Nellie fick ett utfall och skrek precis innan vi klev på, Alice sov i bärsjalen, jag lyckades ändå packa in vagn, väskor i bagageluckan och komma på, bytte blöjor och matade Alice innan med. Först tänka jag det skulle vara jättejobbiga 1,5 timme hem på bussen men i och med att det är intesiv så sa det poff och vi var hemma. Det var en kvinna som sa till mig när jag klev att hon tyckte det var beundrasvärt att jag hade åkt själv med tre barn. Ja jag kan hålla med på ett sätt samtidigt vägrar jag låta mig bergränsas. Det hade även känts värra om Alice hade varit 1 år och missnöjd, men ja allting går ju om man vill. Jag vet att jag kan verka stressad som person men när det gäller såna här bitar är jag oftast lugn. Lite stressad blev jag att komma på pga att jag inte fattade att det fanns sittkuddar, så spände fast ungarna utan dom först. Ser det som en lärdom till nästa gång. Nu ska jag spela lite och njuta av att jag fortfarande har lite energi kvar. Tingiling.
 
häng hos mormor Greta
 
en treo
 
Sommarhäng
 
Dom här små gullisarna är inte spädisar längre
 
Kolla så nyffiken och social
 
och nästan alltid glad
 
Mina hjärtan