smakensombaken.blogg.se

Jag vill tacka.

Publicerad 2015-04-25 09:42:05 i Allmänt,

Jag vill tacka alla 11 tjejer som kom igår och även er som hade med era småflickor (5 styckna). 17 tjejer totalt med Hanna som jobbar med detta. Jättemysigt att få ihop ett gäng och för mig var det oväntat att vi skulle bli så många. Förra året när jag höll i ett ljusparty vet jag att många av mina närmsta sa att dom inte var intressede (men vi vart ett gäng då med) . Så när jag tackade ja till att hålla i ett tänkte jag att vi kanske skulle bli max fyra- fem styckna. Dom fem vännerna som jag känt längst var dom jag visste inte skulle kunna komma så jag blev paff och jätteglad när vi blev så många. Andreas stängde in sig snällt i sovrummet, världens finaste är han.
 
Jag kan bli lite nervös sådär bland många människor, prata på, flamsa runt och försöka ha koll på allt och lite svårt att stressa av men jag har lärt mig att man kan be om hjälp så stort tack till er som hjälpte till. Känner att jag är helt slut i kroppen. Fick sovmorgon men jag har nån slags knapp i mej som gör det omöjligt att sova länge ändå. Skulle vilja ta med Elina till Leos lekland idag och villa ha med mina syskonbarn så får se hur det blir sen när jag snackar med syrran.
 
Det gör nästan lite ont i mej när jag inser hur stora dom börjar bli. Theo som har lärt sig cykla nu och Simone som nästintill aldrig är hemma eller alltid upptagen med en kompis. Jag gillar att jag ofta får kramar av henne fortfarande, känns som om det kommer säga poff så försvinner allt som har med kramar att göra. Theo och jag spelade spel sist och honom känner jag att jag skulle behöva skämma bort mer. Sa det igår att det känns som han fått en nitlott när han fick mej som gudmor, då Simone tycks att fått mycket mer.
 
Det var ju så att när Simone var liten tog jag mycket hand om henne då Sara och Tom både pluggade och jobbade. När Theo föddes bodde jag i kolletivt, festade, flyttade till Oslo i två månader och hem igen. Jag var inte alls lika mycket barnvakt åt honom, plus att jag fått Elina med så därför känns det som det fattas mer till honom men jag älskar så klart inte något av barnen mindre för det. Jag tror när man står varandra så nära som jag gör med min syrra så blir man nästan lite extra föräldrar. Det kan jag märka på Elina och syrran också, Sara kan va sträng men Elina avgudar henne ändå och lyssnar lydigt när syrran fostrar henne. Jag är tacksam över min syster något enormt. Vi lekte aldrig när vi var små, då det är 5 år mellan oss men idag är hon tre viktiga saker för mig: Min syster, min förebild och min bästa vän. Nä nu blir det mer kaffe. Tingiling.
 
En av mina absolut favoritbilder på mina syskonbarn.
 
År 2011.
 
också år 2011.
 
syrran och jag kan vart 7 år sedan?
 
också 7 år sedan.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela