smakensombaken.blogg.se

Nellie Anna Isabella

Publicerad 2015-08-27 19:55:00 i Allmänt,

Vilken stolt mamma jag är. Elina somnade precis på sekunden och Nellie sover i sin säng med. Andreas är iväg och spelar frisby golf och jag låg för en stund sedan i Elinas säng. Med Nellie på bröstet och Elina brevid, läste jag böcker och kände hur mysigt allting är. Elina vill gärna klappa, röra vid henne, så det värmer mitt hjärta.
 
Inte ett dugg svartsjuk på Nellie (än), fast man märker att hon provar lite hur mycket hon kan få av uppmärksamheten, hon går liksom lite bakåt med vissa saker och ja provar sig fram och jag märker måste försöka låta Elina få vara delaktig så mycket som möjligt. Det är lättare än vad jag trodde att säga: Nej inte nu, t.ex. ikväll när jag var själv med båda, så ville Elina ha mjölk, jag sa: Nej inte nu jag ska bara mata Nellie, nästa gång Elina frågade höll jag på att säga samma sak för jag visste Nellie ville ha mera mat men då valde jag ta Elina först för Nellie överlever i ett par sekunder. Jag ser vad jag har att jobba på som mamma. Likadant att det är väldigt mycket tjat på Elina nu när hon inte varit på dagis sedan 1,5 vecka tillbaka och vi umgås hela tiden och hon är i sin utveckling som innebär en hel del trots.
 
Förlossningen gick fort.Två timmar och tio minuter från första värk och det var öppningskedet som började direkt med 3-4 minuters mellanrum. Elinas förlossning för ju ett dygn långt från de första värkarna kom och där hann kroppen vänja sig i varje fas, därför tror jag att smärtan blev lättare hantera. Denna som var nu mina vänner, var rena jävla helvetet. Jag som hela tiden varit lugn och taggad blev ett monster. Andreas fick utskällningar, var arg på förlossningen som inte ville att jag skulle åka upp, utan ta två panodiler och lugna mej. Vi åkte upp iaf och jag var öppen sju centeminter. Så det var en jävla tur att jag åkte in fast tanten i telefon försökte avråda mej. Hon fick mej att tveka om vi skulle åka in nämnligen och vi tog inte med bb väskan upp till förlossningen denna gång heller. 45 min efter att vi kom in på rummet så var Nellie ute. Jag skrek så att alla fick ont i öronen, lustgasen hjälpte knappt och krystandet brände som fan men tog endast 3 minuter. Jag mådde illa och hade skakningar denna gång och jag tror det beror på att kroppen blev chockad över att det gick så fort och därför var jag väldigt arg med. Snacka om två helt olika upplevelse. En utdragen förlossning som tog kål på mej för att jag var så trött efteråt men som inte gjorde lika ont och en som gick fort men var ett helvete med smärta.
 
Nåväl vi är i lyckobubbla här hemma. Det är en kraftig förälskelse att få barn, en kärlek som kommit för att växa och alltid finnas kvar inom en. Det är en magisk resa från att vara så litet i magen till att komma ut och vi ska få följa utveckligen i en resa som är både vår egna och gemensamma, som i en familj. Usch känner mej lite luddig, slänger in lite bilder från systemkameran. Tingiling
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela