smakensombaken.blogg.se

Den här längtan.

Publicerad 2015-07-30 09:03:33 i Allmänt,

Jag, eller vi rättare sagt längtar ihjäl oss efter våran flicka. Jag tycker inte alls det känns nära fast det är 19 dagar kvar till bf. Detta beror på att jag vet att jag gick över 10 dagar med Elina och båda gångerna nu när jag varit hos barnmorskan har jag fått höra att hon växer som hon ska men ligger under kurvan. Vi är beräknade 17:e men jag är 100 procent säker på att hon kommer kanske runt den 25:e/28:e. Jag kommer få en tid nästa gång hos barnmorskan för igångsättnig (troligtvis den förste september) Usch man vill ju att bebisen ska komma ut frivilligt.
 
Nu har jag börjat tänka på förlossningen. Att det kan vara så olika. Med Elina var man nyffiken på ett helt annat sätt. Man visste att det var den största förändringen man skulle få vara med om men inte sin egna upplevelse. Den får man ju på vägen hela tiden som förälder. Jag var ju dessutom livrädd för att föda barn då jag blev uppskrämd. Så jävla dumt, nu är jag bara postiv. Det gör jävligt ont att föda barn, den sanningen kan man aldrig neka någon men jag tror inställningen gör mycket.
 
Min inställning är lite olika saker 1) att försöka bara hänga med att acceptera, det hjälper inte att inte vilja gå genom det, blir ju bara jobbigt om man ska slåss med motstånd 2) Jag försöker se det som ett sammarbeta mellan mig och barnet och koncentrera mig på att ta djupa andetag. 3) Jag blev jävligt peppad av krystvärkar, för att jag fick känslan av att det var nära och att jag fick hjälpa min kropp att arbeta ut våran skatt.
 
Usch jag börjar nästan gråta så mycket längtar jag. Det var en tuff förlossning med Elina på det sättet att dom borde tagit in mig mycket tidigare. Jag hade krystvärkar hemma i 9 timmar och skulle bara åka in på en kontroll. Tog inte med någon väska upp till b.b för vi trodde dom skulle skicka hem oss, så var jag helt öppen och hade gjoty värsta delen hemma. Ja jag tyckte nog öppningsfasan var värst nu när jag kan skilja på de olika stadier jag minns att jag passerade hemma. Jag är ändå inte det minsta rädd den här gången, inget mostånd alls. Klart vissa saker kommer va tufft att gå genom igen, som såriga tuttar och risken att bli sprucken osv. men sånt kan man inte ta ut ska bli jobbigt i förskott.
 
Ja vi längtar massor. Att få se hur hon ser ut, att få presentera henne för Elina är de två största sakerna. Det är ett annan känsla att få sin nummer två. Man vet vad man har att vänta sig och längtan blir på ett annat sätt. Inte mindre stort eller mer men starkt. Tror Elina är nyffiken med. Frågade henne vem som är bäst igår och hon sa: Nellie. Hon slänger ur sig spontana saker om henne så jag vet minsann att hon är bra intresserad av det mamma har i magen. Nä nu väntas en förmiddag med att åka och handla mat. Tingiling.
 
Älskade lilla Elina.
 
Titta så stolt han är Andreas.
 
Jag minns att vi var så otroligt stolta när vi fick lämna sjukhuset och allting var så himla stort för vår lilla skatt. Till och med bilbarnstolen såg stor ut för en sån liten på 3,5 kg.
 
Den här bilden får mig att skratta än idag. Vilka nötter till föräldrar, 2 minuter och Elina blev förbannad över hur hon fick sitt första bad i ett minihandfat, på kullagatan.
 
Så skynklig och ändå det vackraste i en förälders ögon.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela