smakensombaken.blogg.se

Det kommer inte på beställning.

Publicerad 2015-10-13 10:28:54 i Allmänt,

Jag är egentligen jättetrött men det kommer inte på beställning att man ska gå och vila, utan jag blir mer stressad av att tänka att jag måste. Så jag ser till att vara vaken och det får komma när det kommer. Typiskt nog så brukar jag ha en tröttperiod klockan tre varje efter middag och då är ju Elina alltid med mig så kan ju inte direkt gå och lägga mig och sova heller.
 
Vi mår bra här hemma, alla börjar bli förkylda igen och det är nästinitill oundvikligt. Nellie har fortfarande magont som kommer och går. Sista nätterna har blivit något bättre. Jag försöker ta en dag i taget för jag blir bara frustrerad och less när jag tänker att det inte kommer att släppa helt förens hon är tre månader. Elinas koliks släppte vid tre månader. Hon skrek ju varje kväll och natt oavbrutet från två veckor till 3 månader. Sov i omgångar på dagarna och skrek under dom stunderna hon var vaken då med. Ibland ville vi bara ställa ut henne på balkongen och ta på oss hörlurarna för det var så påfrestande. Det låter hemskt men den maktlösheten, värken i hjärtat, i kombination med tröttheten gör att man blir knäpp i huvudet.
 
Jag är imponerad över mig och Andreas. Vi kände varandra lite grann innan vi valde behålla Elina och bodde ihop 4 månader ihop innan. Vi hade inte hunnit lära oss att leva knappt i våran tvåsamhet innan hon kom och koliken blev våran första och en av de värsta utmaningar vi har haft. Koliken var som en utmaning för oss och ett helvete man inte vill önska någon annan i världen.
 
3 år och vi har hunnit skaffa två barn, köpt lägenhet som vi renoverat och vill sälja. Man kan ju undra vad som händer närmsta tre! Jag vill ha en tredje men Andreas är nöjd med två barn. Jag har sagt att han gärna får ge det ett år att tänka över. Om man han fortfarande känner att två barn räcker så kommer jag självklart acceptera det. Jag sa härom veckan att då blir det kanske något viktigare för mig att han iaf vill gifta sig med mig. När jag var yngre ville jag inte gifta mig alls, någonsin. Men det är nånting med kärleken som förändrade mig. Jag bryr mig inte om själva cermonin utan jag vill bara vara hans (och ja jag vill också heta Eigel i efternamn) Både Nellie och Elina får ju det efternamnen.
 
Självklart är jag tacksam för de två barn vi har fått men jag har alltid känt att jag vill ha tre. För att jag gillar tanken på en stor familj och födds dom tätt inpå varandra så har dom varandra. Det handlar om att räcka till också såklart men det känner jag att jag gör. Älskar tanken på att få följa med på fritidsaktiviter, att se dom utvecklas och härliga frukostar i köket. Just nu är vi lata och äter i vardagsrummet men jag har tänkt att när Nellie blir större så ska vi bryta det.
 
Jag tror ärligt att Elina och Nellie kommer bli bästisar. Elina är så himla snäll mot henne. Lite sotis blir hon när jag sjunger för Nellie och ibland vill Elina med vara liten men det är ju helt förstårligt. Det är en jobbig ålder som sagt Elina är inne i. Hon har dagar där det är många utbrott man inte ens förstår. T.ex i lördags när vi var med Nina, Molly och Agnes. På tal om det så sa Agnes till sin mamma (som är 18 dagar äldre än Elina) - Mamma, hon bara tjatar och tjatar. Haha ja ni kan ju förstå då att hon är en liten tjatfia Elina men jag tror det hänger ihop med att hon är en social pratglad tjej. Nä nu ska jag kolla efter lägenheter. Har hittat flera jag vill ha men vi har så klart 500 poäng för lite för att ha en chans, så ska försöka kolla andra sidor med. Tingiling.
 
Nina med Elina i lördags.
 
Agnes och Molly satt på andra sidan.
 
Jag försökte få till en blid här, gick sådär.
 
Jag åkte med dessa två. Nina och jag var överens om att vi ska saffa oss
överdragsbyxorså vi inte blir kalla och kan leka bättre med barnen.
 
Elina gillade att måla med fingerfärg.
 
Såg ut såhär efteråt.
 
Nellie och jag myser i soffan.
 
och Elina och Nellie med såklart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela