smakensombaken.blogg.se

28 månader av 54.

Publicerad 2016-12-30 17:53:00 i Allmänt,

Härom dan räknade jag ut att jag kommer ha varit gravid i mellan 28-29 månader av 54. Är det inte helt otroligt egentligen att kroppen orkar? Egentligen ville vi ha Nellie några månader tätare intill Elina i åldern men Nellie tog 9 försök innan hon blev till. Och tänk att miljoner spermier tävlar till ett unikt ägg som existerar bara några dagar och just den kombon av det specifika ägget och det spermie som vinner blir det barnet vi får och det är oss själva. Det är otroligt häftigt att tänka på livet och hur naturen har sin gång ,så självklart naturligt men ändå så starkt och stort.
 
Jag är såklart enormt tacksam mot livet och känner mig lycklig lottad att få ha skaffat tre barn med Andreas. Samtidigt så har det varit enormt tufft sista tiden. Jag har märkt att vissa saker redan blivit bättre sen jag blev sjukskriven, t.ex åderbrocken, värken i axlar, nacke, rygg ,sömnen, livslusten och mitt tålamod till barnen. Först kunde jag inte känna att jag var värd en sjukskrivning men nu när jag fått problem med halsbränna och ont i revbenen varje dag så känner jag att sjukskrivningen kom i rättans tid.
 
Jomen den här gången är tuff, hela tiden fysiska problem och jag kan inte förstå hur kvinnorna i familjen annorlunda har orkat bära så många barn. Det ska bli skönt att bli färdig nu och jag har satt upp andra mål under 2017 förutom att Alice ska komma. Körkortet först, ska göra vad jag kan för att bli färdig innan hon kommer. Sen har jag tänkt att ge mig själv i 30 års present nån som form av träningschema med kost som en känd kille på facebook lägger upp induvellt. Jag och Andreas har börjat prata hus, vet inte var. Jag har varit inne på Ljungsbro och Andreas mer för Sturefors, nu känner jag det kvittar så länge vi är tillsammans och det är ett hus vi verkligen vill ha.
 
Vi är så himla nyffikna på våran lilla tjej i magen. Det är så häftigt att tänka på att hon som är så okänd för oss nu kommer så snabbt bli en självklar person i våra liv. Vi har ingen aning om vem hon är, det är lite som kinder överaskning fast så mycket mer förstås. Alice känns just nu som det rätta namnet men hon kan ju lika gärna se ut att passa i något helt annat namn. I morgon är det 3 månader kvar, dvs 90 dagar. För oss är det en oändlighet fast tiden har en tedens att ticka iväg så fort i allt annat. Nu ska jag gå och se bamse och tjuvstaden. Tingiling.
 
Julafton
 
Elina öppnar packet.
 
och Nellie med.
 
Theos julklapp till Simone.
 
Så här såg det ut hos oss när alla umgicks.
 
och så här gick det när vi skulle försöka få till en familjebild.
 
eller att försöka ta den "perfekta" syskonbilden.
 
och såhär blev våran julgrann i år.

Hei på dig bloggen.

Publicerad 2016-12-12 16:42:00 i Allmänt,

Jag ska alldeles strax börja laga mat men hamnde här framför datorn en liten stund. Elina sitter och pärlar och Nellie med faktiskt, fast inte lika tålamodigt såklart som storasyster. I morgon är det Lucia och det ska bli jättekul att få klä ut dom och även komma till dagis en stund för att vara med dom på eftermiddagen. Tiden går verkligen fort men långsamt på en och samma gång nu i mitt liv.
 
Just med Nellies utveckling går det såklart fort, jag kan knappt minnas att hon knappt kunde krypa för 6 månader sedan och nu från att hon blev 15 månader släpper talet mer och mer. Hon kan t.ex härma mig när jag räknar så räknar hon med, 1,2,3,4. Hon lärde sig att säga godis för par veckor sedan vilket inte kändes bra men det är för att hon ser Elina äta och vi har sagt att Elina heller inte ska äta det så nu ska vi försöka hålla oss till glass, pocorn och salta pinnar på lördagar. Ja talet har verkligen lossnat och det är så himla gulligt när hon t.ex säger tittoåt och bo istället för tittut och bu. Nellie kallar Elina för Nina, Matilda för Tilda, Coffe för koko och nu koffo, Sara för Ara, Simone för Mone och ja osv. Häftigt det där när dom börjar förstå också, jag kan inte fatta att snart pratar dom dialoger med varandra. Mest säger Nellie nej förstås, åt allt, hon bara inte säger det utan också skriker det. Så mamma och pappa blir vädligt trötta på alla nej ibland, nästan lite gråhåriga.
 
Och Elina då? Hon utvecklas med i full fart. Just nu vill hon gärna förstå engelska, ord som rimmar är roligt och hon undrar dagligen vad klockan är. Jag hör på henne hur hon gärna pratar korrekt ibland och tycker inte man säger vovve "eller vavve" som Nellie säger, utan Elina rättar bestämt med att man säger hund. Hon har dagar där hon sitter och pärlar och pysslar mycket vilket är roligt att se och jag tror hon kommer uppskatta vad tomten har att ge henne i år.
 
Jag själv mår upp och ner.Vissa dagar känner jag för att kämpa mer mot vardagen. Som förra veckan simmade jag 3 timmar och gick 2 mil totalt under veckan. Jag mår bra av att röra på mig men samtidigt är jag så jävla sliten vissa dagar att jag bara ge upp.
 
Idag vill jag ge upp. Jag var helt färdigt efter jobbet fast jag bara jobbar 75 procent. Värk i fötter, rygg, axlar och stel i nacke och ju fler dagar jag jobbar så känner jag den där strålande smärtan till och från i ryggen med. Tröttheten har aldrig varit så uppenbar som nu. Mest är det Nellie som väcker mig med sin sång varje natt, ibland bara en gång men vissa nätter 5-6. Sen är det graviditen och bebisen i magen som väcker mig nästintill varje natt. Ibland är det Elina som kommer in och ska sova hos oss med som inte ligger still och ibland är det Andreas. Har man aldrig upplevt sömnbrist långvarigt så kan man nog inte riktigt förstå hur det sliter. Jag har knappt sovit en hel natt sen 1,5 år tillbaka och det lär dröja minst lika länge så ja..... min längtan är att få gå hem. Blir jag beviljad så har jag sex veckor kvar på fredag.
 
Sen väger jag mer än någonsin nu med. Redan 74 kg, Med Elina slutade jag på 80 kg och Nellie 75, så som ni förstår är jag alltså redan lika stor som jag var när som mest med Nellie och det är liksom 3 månader kvar minst. Jag försöker göra mitt bästa att acceptera sånt jag inte kan förändra och förändra det jag kan. Jag försöker äta nyttigt men vissa dagar blir det godis hit och dit. Vi äter generellt nyttigt här hemma försöker jag trösta mig med och det är nästintill omöjligt att vara duktigt på allt. Godis är min akilles häl. Men ska precis som så många andra skärpa till mig efter julen. Faktiskt har jag satt som mål att om jag slutar äta godis, dricka cola zero och inte köpa triss så ska jag börja spara pengar varje månad.
 
Och bebisen i magen verkar må bra. Hon är stark därinne och jag känner henne tydligt för att moderkakan ligger bak. Jag tror hon ska heta Alice och hon är efterlängtad redan nu. Fast vi ville ha en pojke så är hon exakt lika välkommen till jorden som tjej och kommer bli lika älskad oavsett. Vi valde ju inte att skaffa en tredje pga att vi ville ha en pojke utan det är ju för att vi vill ha en stor familj. Vi är lika nyffikna på henne så som vi varit med Nellie och Elina, det är liksom personen som kommer, bakad på kärlek mellan oss. Nu måste jag sluta. Tingiling.
 
 
vecka 25 med Nellie.
 
och vecka 25 nu haha
 
Jag och tjejerna
 
Ån häromdan
 
Elina i pepparkashusbygge.
 
Elina öppnar sin chockladkalender.
 
Kollar läget på busfabriken.
 
Nellie hänger i mammas knä.
 
Älskar Elinas leende.
 
och älskar allt mys i soffan.
 
framförallt en älskar klänga på mamma.
 

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela