smakensombaken.blogg.se

Tiderna förändras.

Publicerad 2016-01-20 19:01:00 i Allmänt,

 Så idag fick vi besked att Andreas ska åka iväg på utejobb. Jag sa för par månader sen att det var ok att han började åka iväg igen och så var han iväg en vecka då i slutet av oktober tror jag. Nu blir det nog en längre period. Om det är mycket arbete kanske det blir fram till att jag börjar arbeta igen. Det blir i Örebro så han får nog fixa med husvagn och matlådor. Vi brukar hjälpas åt med maten men nu räknar han kalorier för att gå ner i vikt så han sköter den biten själv ett tag nu.
 
Jo även om jag har legat i om att det är bra att han tar utejobb (åker måndag morgon- kommer hem torsdag eftermiddag) så tycker jag det är lite jobbigt. Mest att jag måste skärpa till mig med mitt tålamod som varit ner kört i botten sista tiden. Tycker det blir bättre när hon är på dagis för då hinner jag vila. Det var en lugn mamma igår som hade fått sova två timmar, som hämtade Elina och då var det inga problem med tålamodet då Elina låg ner på golvet, skrek och vägrade klä på sig för hon ville inte gå hem, sen tjatade hon säker 150 gånger om att hon ville ha marie kex och mjölk och efter det var det bråk om paddan, att hon inte fick sitta så länge som hon ville osv men jag hade iaf bättre tålamod, då jag hade fått vila. I morse var jag mer irriterad då hon inte ville gå till dagis och satte igång och skrek. Det roliga är att sen när jag hämtade henne klockan ett så kommer det motsatta motståndet, att hon inte vill gå hem. Men jag försöker avleda henne ibland, sätta gränser ibland, förhandla ibland, förklara ibland, ja ni fattar men min svaghet är att jag lätt börjar hota och skälla, så det ligger i min medvetenhet att jobba med det.
 
Här hemma har det gått någorlunda, var väl en stund som jag kände mig lite smått off. Jag stod i köket och skulle svalka ersättning. Nellie skrek i säng efter mat och Elina skrek på sitt rum för att hon inte fick ha en bok som jag har ställt upp och är rädd om. Jag är genomförkyld och dödstrött så i nån minut där kände jag mig helt tom. Men jag älskar dom över allt annat på jorden, dom ger mig så otroligt mycket fint. Blir så full i skratt av Nellie med. Hon är inte alls som Elina. Nellie försöker slåss när hon blir arg. Vevar för fullt på sina små armar. Inte så att hon blir arg ofta eller att hon är långsint men hon markerar med att fäkta runt. Hennes förkylning har gjort att hon tappat rösten med så förut när hon var arg så fäktade hon med armarna, samtidigt som hon låter som ett lejon som har tappat rösten och är jättesöt.
 
Nåväl jag är glad att alla vi inte blev dåliga samtidigt, även om detta känns mer långdraget. Har släppt taget helt om att träna nu och ätit glass i två dagar. Tänker ta nya tag när jag blivit frisk. Det sitter i bihålorna så hoppas verkligen inte det blir värre. På fredag ska vi lämna våra barn hos fam Danielsson och först äta middag hos Matilda och Coffe för att sen gå på bio ihop. Vi ska se -En man som heter Ove. Jag har läst både den och -100 åringen som hoppade genom fönster och försvann och den förstnämna var mycket bättre. Jag läste den när jag väntade Elina och det är en sån där bok man gråter och skrattar högt ur så jag hoppas filmen är lika bra. Nu ska jag dricka te och vila i soffan. Har börjat kolla på en serie som handlar om Carrie Bradshaw när hon var ung. Väldigt tjejig och töntigt men det är vad jag behöver nu. För övrig ska jag avsluta med att skriva att jag ska se till att ha bilder med systemkameran nån dag här framöver. Tingiling.
 
Nellie i förmiddags.
 
Mina hjärtan.
 
Så här har jag sett ut idag, känner mig som sju svåra år.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela