smakensombaken.blogg.se

Sinnesrobönen.

Publicerad 2016-03-30 12:39:39 i Allmänt,

Jag fick använda mig mycket av sinnesrobönen efter förra torsdagen då jag hade möte med min chef. Hon gav mig ett schema ute i Ljungsbro från 06.00 på morgonen till 15.00. Det kändes så himla tufft med tanken på att jag inte har körkort eller att det inte går några smidiga bussar härifrån T1. Jag mådde dåligt av att tänka på att behöva gå upp klockan 4, komma hem 12 timmar senare, fortsätta att orka övningsköra, plugga, vara mamma, flickvän och kanske få in egentid/träning. Jag brukar dessutom behöva mellan 8-9 timmar sömn på det pga mitt jobb är fysisk krävande.
 
Iaf så kände jag att jag inte kunde göra så mycket mer än att acceptera det kan inte kan förändra och förändra det jag kan. Var först inne på att jag skulle cykla då det ger gratis motion och sparar pengar. Men det tog mig 55 minuter att cykla så jag förstod nånstans att det skulle driva mig till vansinne de dagar det blåser (det är raksträcka vid öppna fält 7,5 km) och totalt 1,5 mil till Ljungsbroskolan. Ja det kändes tufft med tanken på hur mycket jag sett fram emot att börja jobba igen och efter 5,5 år på företaget så hade jag ett schema jag trivdes med sista 3 år.
 
Jag har ju velat ett tag att städa på sjukhuset. Det ville jag redan innan jag blev gravid med Nellie men kände inte att det var läge att söka då jag visste att vi skulle ha ett barn till. I höstas fick jag veta att min före detta chef jobbar på sjukhuset och sen fick en vän till mig som jobbade på samma företag som mig jobb där uppe med. Så jag hörde av mig till min f.d chef och Mikaela som fick jobb där uppe har också pushat mig jättemycket.
 
Igår iaf så fick jag jobb. Först hade det blivit missförstånd och dom hade ringt fel Nina men tills sist efter lunch så fick vi tag i varandra. Så nu i morgon ska jag skriva på papper och efter det ska jag säga upp mig. Jag är så himla lättad. Sen kommer jag få gå ner i procent men det gör mig inget. Man kan inte få allt och är det något man vill får man offra sig lite. Jag kanske kommer kunna gå upp i tid så småning om. Jag tycker ju det är kul med kundkontakt och jag har inget emot att vara lokalvårdare. Så småning om vill jag utvecklas men just nu vill jag ha fokus på körkortet och mitt privatliv. Det känns som om allting landar bra, t,ex att jag går ner i tid ger att jag kan ta körkortet lättare och flickorna är så små så det känns ok att ha mindre timmar jobb just nu.
 
Jag tror att man fixar mycket i livet med rätt inställning och även om allt inte blir som man vill så underlättar det att t.ex som i mitt fall tänka på sinnesro bönen. Nu ska jag se till att ha lite mer sinnesrobön i att övningsköra för där tar verkligen pessimisten tag i mig ofrivilligt. Tycker det är läskigt att köra bil men försöker ha tillit att allting ordnar sig och än så länge går det i rätt riktning. Lägger upp lite familjebilder från att vi var ute och lekte häromdan. Tingling.
 
 
 
 
 
 

En sån dag.

Publicerad 2016-03-21 19:28:18 i Allmänt,

För en timme sedan ville jag vara sätta mig ner och tjuta. Fy vad jag är trött. Jag har inte sovit ordentligt sedan onsdags natt då Nellies feber började (den var mellan 39-40 grader i flera kvällar) och Elina har kommit in sista tre nätterna dessutom och lagt sig så nära mig hon kan så jag har vaknat oregelbundet. I natt hostade Nellie jättemycket med så var uppe flera gånger och satt i soffan med henne för att trösta och hjälpa henne med nappen.
 
Och Elinas jävla trots rent ut sagt! Alltså jag orkar inte mer. Ta en sån sak som i lördags t.ex då Elina frågade mig om Nellie hade öroninflammation och jag sa nej och Elina där av börjar tok tjuta för att hon vill att Nellie ska ha det. Ja visst är det märkligt utbrott och helt oväntade såna kommer hela tiden. Sen är det världens strid när vi ska lämna ett ställe som är roligt så inte kul att hitta på aktiviteter med dom utbrotten.
 
Och hennes tjatande? fy fan... Skulle cykla till maxi igår och hon pratade oavbrutet. Jag tycker hon är gullig men när hon antigen 1) säger samma saker 10 gånger på raken flera gånger om dagen eller 2) dom gånger jag bara svarar henne med ett mm får ett - Men mamma jag pratar ju med dig. så håller jag på att brista för jag kan inte ge henne uppmärksamhet 100 procent av dygnet. Hon till och med har börjat puttas ibland när jag står och pratar med någon och ofta så ställer hon sig när jag är i ett samtal och drar till med: Meeeeen jaaaag praaaatade nuuuu...
 
Och sen då? Jo hon är jävligt taskig mot Nellie rätt som det är. Ofta snäll men ni ska inte tro att hon för fem öre låter Nellie ha hennes leksaker eller Nellies egna leksaker för den delen heller. Och hon lyssnar inte när man säger åt henne och sluta reta sin syster heller vilket hon gör gärna 5 cm från Nellies ansikte.
 
Idag på vägen hem från bussen gapade hon i ansiktet på henne och jag sa till flera gånger, sen ringde telefonen och jag fortsatte säga åt henne att sluta gapa i ansiktet på Nellie. Till sist i hissen ser jag hur hon river Nellie i ansiktet så jag blir så arg att jag tar tag i armen på henne och drar bort henne från ståplatten. Usch jag vill bara tjuta åt att jag brister och skratta åt hur galet det är som t.ex. i morse när Elina rätt som det är gräver i näsan och lägger fram snor på Nellies bord. Dessutom så tar det minst 30 min varje gång Elina ska äta för hon sitter och lallar i matbordet.
 
Ja det här är en helt jävla vanlig dag i mitt liv och jag fattar inte hur ensamtående klarar av det för jag är så nära själv på att bryta ihop. Jag blir ju barnslig tillbaka till Elina ibland så jag skäms ju för att jag inte orkar vara den där ängla snälla mamman 24/7 som i morse Elina fick för sig att hon skulle va en bebis och vi har pratat mycket om det innan minst 100 gånger men i morse ja då fick hon bli behandlad som en bebis en liten stund.
 
MEN jag älskar Elina. Hon är väldigt intresserad av livet. Hon rättade mig när jag sa ett grammatisk ordfel häromdan och hon kommer på saker själv t.ex att siffran 11 låter som älva. Hon har ett fantastiskt minne och jag märker att hon är språkintresserad och kan faktiskt räkna till 10. Hon är frågvis och det är mycket tjat och jag jobbar hårt för att ha tålamod med att hon är i utvecklingsfas. Hon är fantastisk fin Elina och jag är en stolt mamma fast just nu är jag på bristningsgräns. Det blir för mycket för mig att vara mamma, så ska jag övningsköra, plugga, träna, va med vänner, familj, praktiska saker hit och dit. Längtar tills jag får börja jobba igen om 2 veckor. Även om det blir mycket då med så kommer mitt tålamod med Elina bli mycket bättre för jag märker att jag känner mig isolerad och instängd främst med tanken på att jag inte kan träna.
 
En sista sak så tänker jag på det där med att folk säger små barn små problem och stora barn stora problem. Dom människor som säger så har glömt bort hur intensivt det är framförallt om man har två små som vi har. Det är världens process att två styckna behöver ens hjälp hela tiden samtidigt då Elina är i den här fasen. Nä nu ska jag däcka framför soffan hej svej.
 
Mina hjärtan.
 
Älskar attt titta på henne.
 
balkonghäng.
 
Elina kramade Nellie när hon började bli sjuk.
 
Nellie med Vidar.
 
jag Malin och Sara 8 år mellan bilderna.
 
En annan på oss.
 
Och mys i soffan med Elina.

Här händer grejer.

Publicerad 2016-03-05 12:11:26 i Allmänt,

Det känns som om man säger att det inte är så mycket på helgerna för oss men sen när jag tänker efter är det full rulle. I torsdags när Andreas kom hem stack jag iväg på yoga och simmade. Igår övningskörde vi, var ute i Malmslätt och hälsade på en kollega och sen på kvällen kom Matilda och Coffe. Nu på förrmidagen har jag varit på stan en sväng med Nellie och Andreas är med Elina. Jag ska fråga honom om han vill handla efter lunch i stället för i morgon. Jag ska iaf få in ett pass med löpning idag och vi ska övninsköra senare i eftermiddag. I morgon förmiddag ska Andreas träna och jag ska försöka boka in mig på ett pass på kvällen, eller om jag går på yogan i morgon med, jag vet inte än. Ja så ni fattar, vårt liv är som ett pussel men det går väldigt bra.
 
Jag övningskörde för första gången på ett år och nio månader igår. Det gick bra, vi krypkörde, panikbromsa, körde åttor och backade lite grann. En del av mig hatar att köra bil samtidigt så tycker jag det är kul och jäkligt viktigt att jag tar det körkortet. Den anledningen egentligen för att jag inte gillar att köra är ju för att det är mycket att ha koll på och det är jobbigt när man inte kan så ja jag tror ju att det blir lättare när jag kört ett tag.
 
Nellie är så himla rolig. I måndags var min vän Sara barnvakt, i onsdags var Matilda barnvakt och igår farmor och farfar. Varenda gång jag har lämnat ifrån henne har hon skitit ner sig. Kul Nellie, att du sätter ribban för dom som ska passa dig... Annars går det bra att lämna ifrån henne, hon grät iofs igår men det var nog bara för att hon inte träffat farmor och farfar på ett tag och så kanske lite trött på det. Jag är jättetacksam att jag har en sån fin omgivning och att dom inte är så känsliga för bajsblöjor fast den lilla gullisen skiter ner sig.
 
Nä nu ska jag ladda för att dra ut och springa i Ryd. Har inte sprungit femman sen sommaren -14 men nu ska jag inte köra hela det snabbaste jag kan utan nu handlar det om intervallträning. Längtar tills hormorna i kroppen går ur. Jag har fortfarande mjölk kvar fast jag slutade amma Nellie för snart 6 veckor sen och ingen mens heller som dykt upp. Funderar på att ringa på måndag för att kolla om man kan få hjälp att få igen mensen, kanske mjölken sinar helt då med! Ha det bra gott folk. Tingiling.
 
Älskade lilla Elina.
 
Mina flickor.
 
Nellie i morse.
 
Jag trött men nöjd över allt som är på gång.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela