smakensombaken.blogg.se

Hej och hå

Publicerad 2016-10-30 07:27:00 i Allmänt,

Jag försöker få barnen att leka lite själva. Elina har blivit omöjlig på att sysselsätta sig utan att följa efter och vara där vi är. Vi är ofta med våra barn och ger dom mycket tid men Elina är verkligen som ett socialt plåster hela dagar ibland hur vi än gör. Tror det hör ihop med att 3-åringar kommer i en fas där världen upplevs skrämmande.
 
Det låter som att jag tycker Elina är onormal men verkligen inte. Hon är unik i mina ögon och jag älskar henne så det gör ont. Det som är i hennes personlighet är starkt. En väldigt social tjej, känslorna utanpå kroppen, lätt för att lära sig mycket och vill förstå allt, vilket gör att hon gärna pratar om allt som rör sig i huvudet. Så som jag också skrivit många gånger tidigare så är Elinas talförmåga väldigt välutvecklat för hennes ålder vilket återigen gör att man lätt glömmer bort hennes ålder.
 
Dessutom är Elina en spegelbild av mig. Hon har bra minne precis som jag, samma typ av kontroll faktiskt. T.ex igår skulle hon veta vilken av 3 röda olika godisar jag smakade av henne och när jag sa att jag inte visste och pekade var den låg, den som jag tog svarade hon: Jamen det var en båt. När hon sa godnatt till oss sa hon också: Jag ville krama er alla fyra och vi mycket riktigt vi var fyra personer runt bordet. Jag var likadan med godiset när jag var mindre. Elina vill ha stenkoll på saker, ofta ex kollar hon att jag har med Nellies docka och nalle hem från dagis. 
 
Dom sa på utvecklingsamtalet att hon har lätt för att se saker som t,ex behöver hon inte räkna hur många fingrar en fröken håller upp,  hon vet. Det gör mig stolt att hon har ett intresse för att lära sig saker. Det vi behöver jobba på är hennes kontroll. Hon är gärna den som bestämmer i lekar för att hon vill ha det på henens sätt. Det här med att jag och Elina bråkar mycket gör mig ledsen. Jag tror tyvärr att våra personligjheter krockar i att båda har hormorner som rör sig i kroppen och jag är fullt medveten om att det är mitt ansvar att vara en bra mamma. Jag har nästan dagligen dåligt samvete för att mitt tålamod inte räcker till, framförallt när hon pratar på mycket om allt eller testar gränser. Samtidigt har ju Nellie en vilja som kommit fram nu med. Jag ska ringa bvc i morgon och fråga om samtal så kanske jag/vi kan få råd kring hur vi kan göra. Det brister även för Andreas vissa stunder så kan va bra och veta hur vi ska gå tillväga de dagar då det är extra av allt. Sen har vi dagar som är otroligt fina och mer lugna också såklart.
 
Ullared hörrni var jätteroligt. Nästan allt jag köpte var sånt som var bra. Det ända som var tråkigt var att det var en tjockare rand runt jordgloben som vi såg när vi kom hem. Dom hade inte den visningsexemplaret tänt i affären så det syndes inte förens vi testade hemma. Mycket blandat blev det, inte överdrivet åt nått håll. Hittade bara en gravidklänning det var synd men överlag jättenöjd med allt annat. Nu ska jag pyssla med Elina och ta temp igen på Nellie. Hon är småvarm men vetisjuttom om det kommer bryta ut nått. Vi har haft 4 hela veckor på dagis nu vilket känns oväntat bra.Jag har en förkyldning i kroppen som inte bryter ut så får se hur det går. Ha det gott folket. Tingiling. 
 
badfisar
igår på simhallen.
 
nytt sällskapspel.
 
Smälter lika mycket för Nellies ögon som Elinas.
 
Två tjejer sitter här bakom mig och väntar på min tid ska  gå till dom.
 
Så såg min vagn ut och då låg det saker i Ninas som var mina.
 
                                                                                                                                   

Och priset till sämsta föräldern går till...

Publicerad 2016-10-19 17:48:00 i Allmänt,

Usch hörrni vad jag känner mig sämst på att vara förälder. Elina fick lägga sig klockan fem igår och idag och visserligen somnar hon inom par minuter men fy fan vilka strider vi har. Igår var det värst. Jag vet inte hur många gånger jag tjatar om att hon ska lyssna, inte göra si eller så osv. Värst är det mot Nellie. Pillar henne jämt i nacken, ska ta hennes grejer gärna när hon leker med dom, puttas, retas, förföljer henne. Igår var det extremt. Till sist när hon skulle bestämt ha Nellies två favoritleksaker så blev det världens konflikt. Jag begriper inte, Nellie har inte ens hälften så många leksaker och endast två som hon verkligen bryr sig om och just dom ska Elina ha. Grejen är den att Elina har exakt likadan docka som Nellie har fast större men det duger inte. Jag försökte förklara för Elina att alla barn har inte likadana leksaker, jag försökte med allt.
 
Men det brister, igår skrek jag, svor åt henne, tog tag i henne under hakan, släppte ner henne i sängen innan jag ens hann sätta henne helt, (vilken hon får till att jag kastade henne i sängen, vilket jag verkligen inte gjorde men känns hemskt att hon upplever det så) Jag tycker själv inte det är ok att skrika åt sina barn eller  ta tag i dom för ofta heller men hur fan ska man visa att det inte är okej? Idag har det gått bättre, lite tjat och jag har sagt till par gånger och varnat om att hon får gå lägga sig tidigt om hon inte lyssnar. Allt gick bra tills jag såg hur hon slänger en boll i Nellies huvud och direkt åkte hon i säng. Jag skrek och hon sa att jag skulle sluta skrika på henne och hon har rätt så klart men ibland exploderar jag utan att ens hinna stoppa. Så nu har jag skäms kudden på igen. Dom driver mig till vansinne här hemma. Det går i ett och det är krig om allt. Jag försöker iaf, i morse direkt när hon kom upp kramades vi en stund och jag försöker säga förlåt i övertrampen Det är fan inte lätt och mitt i allt ska Elina bestämma allt, ha kontroll på allt och prata/fråga om allt konstant.
 
Ibland undrar jag hur vi ska räcka till, till en till unge. Samtidigt så är jag helt kär i tanken precis som Andreas också är. Men det är läskligt. Framförallt när jag vet att jag skriker för mycket på Elina. Man är väl kanske inte perfekt som förälder men man måste träna bort vissa saker så inte barnen gör likadant och det där är min akilleshäl, specielt nu när hormorna gör mig koko och Andreas inte är hemma. Jag blir mest ledsen över det här med Elina, vi är så lika varandra och det gör nog att det stupar som det gör ibland.
 
Jag älskar våra liv och det som väntar oss. Det är tufft nu, foglossning och värk i kroppen konstant. Samtidigt har jag mål framåt i tiden som rör mig själv, vilket jag tror är viktigt att man har. Hade bland annat en tanke om att ta en intensivkurs. Vi får se jag har 10 lektioner kvar på magnussons men så som mitt liv ser ut nu hade det varit bättre med en intensivkurs. Vi får se, i så fall får det bli januari, senast i början av februari. I morgon kommer Andreas hem igen med och det längtar vi alla till redan på måndagar när han åker. Elina frågar mig minst 3 gånger om dagen och det märks att sammanhållningen i den här familjen har blivit stark, precis som kärleken och det gör oss väldigt rika. Ska försöka ta tag i allt som är kvar nu, så intensivt hela tiden fast jag bara jobbar 75 procent, alltid nått att göra och bra träning för mig att släppa taget om vissa saker. Tingiling.
 
Min härliga tjej.
 
Här hemma idag.
 
syskonkärlek
 
Tjejer på vift.
 
häromdan lärde vi oss bamsespelet.
 
 
 
 

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela