smakensombaken.blogg.se

Och priset till sämsta föräldern går till...

Publicerad 2016-10-19 17:48:00 i Allmänt,

Usch hörrni vad jag känner mig sämst på att vara förälder. Elina fick lägga sig klockan fem igår och idag och visserligen somnar hon inom par minuter men fy fan vilka strider vi har. Igår var det värst. Jag vet inte hur många gånger jag tjatar om att hon ska lyssna, inte göra si eller så osv. Värst är det mot Nellie. Pillar henne jämt i nacken, ska ta hennes grejer gärna när hon leker med dom, puttas, retas, förföljer henne. Igår var det extremt. Till sist när hon skulle bestämt ha Nellies två favoritleksaker så blev det världens konflikt. Jag begriper inte, Nellie har inte ens hälften så många leksaker och endast två som hon verkligen bryr sig om och just dom ska Elina ha. Grejen är den att Elina har exakt likadan docka som Nellie har fast större men det duger inte. Jag försökte förklara för Elina att alla barn har inte likadana leksaker, jag försökte med allt.
 
Men det brister, igår skrek jag, svor åt henne, tog tag i henne under hakan, släppte ner henne i sängen innan jag ens hann sätta henne helt, (vilken hon får till att jag kastade henne i sängen, vilket jag verkligen inte gjorde men känns hemskt att hon upplever det så) Jag tycker själv inte det är ok att skrika åt sina barn eller  ta tag i dom för ofta heller men hur fan ska man visa att det inte är okej? Idag har det gått bättre, lite tjat och jag har sagt till par gånger och varnat om att hon får gå lägga sig tidigt om hon inte lyssnar. Allt gick bra tills jag såg hur hon slänger en boll i Nellies huvud och direkt åkte hon i säng. Jag skrek och hon sa att jag skulle sluta skrika på henne och hon har rätt så klart men ibland exploderar jag utan att ens hinna stoppa. Så nu har jag skäms kudden på igen. Dom driver mig till vansinne här hemma. Det går i ett och det är krig om allt. Jag försöker iaf, i morse direkt när hon kom upp kramades vi en stund och jag försöker säga förlåt i övertrampen Det är fan inte lätt och mitt i allt ska Elina bestämma allt, ha kontroll på allt och prata/fråga om allt konstant.
 
Ibland undrar jag hur vi ska räcka till, till en till unge. Samtidigt så är jag helt kär i tanken precis som Andreas också är. Men det är läskligt. Framförallt när jag vet att jag skriker för mycket på Elina. Man är väl kanske inte perfekt som förälder men man måste träna bort vissa saker så inte barnen gör likadant och det där är min akilleshäl, specielt nu när hormorna gör mig koko och Andreas inte är hemma. Jag blir mest ledsen över det här med Elina, vi är så lika varandra och det gör nog att det stupar som det gör ibland.
 
Jag älskar våra liv och det som väntar oss. Det är tufft nu, foglossning och värk i kroppen konstant. Samtidigt har jag mål framåt i tiden som rör mig själv, vilket jag tror är viktigt att man har. Hade bland annat en tanke om att ta en intensivkurs. Vi får se jag har 10 lektioner kvar på magnussons men så som mitt liv ser ut nu hade det varit bättre med en intensivkurs. Vi får se, i så fall får det bli januari, senast i början av februari. I morgon kommer Andreas hem igen med och det längtar vi alla till redan på måndagar när han åker. Elina frågar mig minst 3 gånger om dagen och det märks att sammanhållningen i den här familjen har blivit stark, precis som kärleken och det gör oss väldigt rika. Ska försöka ta tag i allt som är kvar nu, så intensivt hela tiden fast jag bara jobbar 75 procent, alltid nått att göra och bra träning för mig att släppa taget om vissa saker. Tingiling.
 
Min härliga tjej.
 
Här hemma idag.
 
syskonkärlek
 
Tjejer på vift.
 
häromdan lärde vi oss bamsespelet.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela