smakensombaken.blogg.se

En bitterfitta i kaous.

Publicerad 2017-02-15 18:53:00 i Allmänt,

Igår hade jag hade tagit mig energi till att städa lägenheten och sen när jag fortfarande var oväntat pigg (sov 6 timmar på natten) så bestämde jag mig för att göra chili cone cane. Det första jag gör är att tappa ut tomatsås över halva köket, fick pausa matlagningen då jag behövde köpa mer tomatsås och ändå skulle hämta ungarna. Hämtade ungarna och det gick bra. Tar ju lite tid ibland när båda ska krångla merd ytterkläder och ofta är en av dom missnöjda med nånting så det blir liv i luckan och igår var det Nellie som inte fick hon ville jag tjöt hej vilt. Och Elina satte sig dessutom i trappen utan att jag rört henne och tjöt att jag slår henne, hur fan förklarar man på ett bra sätt att hon inte får gå runt och säga saker som inte stämmer? Väl hemma så fortsätter jag med matlaningen. Ska värma upp den i grytan då Nellie bajsar och tänker att det hinner jag ju innan jag måste röra om. Bara att Nellie hade lyckats flytta på blöjan så bajset hamnade i hela byxorna så när jag drog av dom utan att veta om det så det världens bajsfest och Nellie tjöt medans jag jobbade under stress. Tänk er jag är förkyld på detta, konstant ont i revbenen och magen i vägen när jag ska böja mig med varenda grej haha. Iaf satte Nellie badet medans jag sprang och rörde om i maten som hade blivit bränd och riset dessutom hade blivit kletigt och torrt. Igår kunde jag ju skratta åt hela situationen.
 
Men som en dag som idag får jag ju gråa hårstrån genom att bara andas i samma rum som mina barn typ. Först vill inte Elina gå hem sen på vägen hem vill inte Nellie alls gå brevid utan utforska allt, Elina springer före vilket hon inte brukar och DESSUTOM springer ut över övergångstället 15 meter framför mig. Jag höll mig lugn men förklarade hur rädd jag blev och hur farligt det är. Kan man förklara för en tre-åring att hon kan dö? Nellie får utbrott för att vi inte går i stentrappan utanför coop (jag har vagnen med)
 
Väl hemma så öser det sand om Nellies kläder överallt, Nellie blir arg och vill ha välling men jag säger nej för att vi ska äta mat och då börjar hon slås. Börjar steka pannkakor som smakar tacos, Elina får strumpbyxor som jag köpt idag men som var hål i och även om hon säger tack så frågar hon efter mörkrosa och när jag säger att det inte fanns så frågar hon om jag inte kunde kolla i en annan affär och att hon säger att hon sagt att hon ville ha mörkrosa och då blir jag rätt irreterad för det har hon inte sagt och dessutom inte vara tacksam för det man får usch. Och så var hon upprörd över hennes vingar hade gått sönder. Nellie lugnar ner sig medans jag pratar i telefonen och börjar riva ut allt i lådor i köket i stället. Sen får Elina världens jävla utbrott för att hon inte fick vipsa grädde som hon brukar få göra (jag gjorde det i farten utan att tänka) Sen vill hon att jag bara ska lägga upp en halv pannkaka till att börja med och jag säger nej. Hon brukar faktiskt äta två pannkakor och jag vill att hon ska börja med en för jag vill med sätta mig ner att äta i mer än 2 minuter utan att serva igen och dessutom är inte en pannkaka mycket och orkar hon inte kan hon ju slänga det som blir över men nej hon får världens jävla utbrott så jag bär in henne på Nellies rum där hon stampar, skriker osv. Förklarar sen för henne att det inte blir någon padda idag och om hon inte uppför sig blir det inte någon i morgon heller. Nellie sen för övrigt åt knappt en hel pannkaka och jag som trodde dom var hungriga haha alltså herregud.
 
Varje dag är så intensiv efter dagishämntning. En hel process med mat, städning av kök, göra barnen klara för sängen. Idag hade dom behövt bada (Nellie behöver bada varje dag med tanken på allt smör i huvudet) men så kände jag i dag nä fy fan jag skiter i om dom är flottiga. Hinner vi inte i morgon bitti får det va en dag flottig på dagis å vad gör det för skillnad när Nellie jämt är flottig? Morgonen är med stressigt ofta då Elina inte klär på sig när jag säger till, vilket ibland leder till utbrott från henne och ibland från mig. Vet inte varför för på dagis är hon ju sååå hiiimla duktig men hemma hon ska prata om allt och ingenting i 100 år ibland och bara göra det ena och det andra först. Ja det är svårt, jag kan inte duscha när dom är vakna då ska dom med, äter jag nått annat dom inte äter, då ska dom ha med, sitter jag vid datorn när dom sitter vi tvn ja då kommer Nellie på sekunden. Och henne har jag krig med tandborstning så får lirka varje dag. Dessutom ser hon allt Elina gör och vill göra likadant. I morse skulle hon både ta på sig blöjan, byxorna och strumporna själv. Och samtidigt som dom mer och mer börjar bli bästa vänner är dom rätt så taskiga mot varandra.
 
Jo jag har varit ganska bitter sista tiden. Jag visste det skulle bli tufft att bli gravid en tredje gång men hur tufft förstod jag nog inte. Kommer vi räcka till, till en till? Är vi verkligen riktigt kloka? En del av mig känner att vi redan är inne i det här intensiva så är det verkligen en större skillnad? Och skulden som finns i mig när jag inte räcker till alla dagar. Jag tappar ibland tålamodet alldeles för snabbt (framförallt vid tjat) å så svär jag också vilket är jättedåligt. Är jag en bra mamma? Nä det vet i fan men jag är också bara en människa.
 
Jag älskar dom så det gör ont ibland att tänka att dom ska bli vuxna och jag inte kommer kunna skydda dom från alla dåliga saker i livet. Jag älskar också tanken på att det är vi som är med och formar dom. Att uppväxten är ramarna för hur framtiden ser ut. Att Elina har så mycket tankar och Nellie har börjat prata. Att vi ska få äran att älska en till liten tjej och att dom ska ha varandra. Jag känner fortfatande att jag vill ha en stor familj och dåligt samvete över att jag är så bitter av mig nu. Samtidigt så är jag realistisk med att livet är tufft och det får vara det utan att man nödvändigtsvis måste vara olycklig. Jag förstår mig själv, sovit oregelbundet nästintill varje natt sen Nellie föddes, väger mer än jag någonsin gjort och sliten i kroppen, dessutom nästäppa, halsbränna, värk i revbenen. Jag älskar att vara mamma, det är den finaste äran jag fått och det ska bli otroligt skönt att va klar med kroppen nu och bara få njuta av att se dom växa upp utan att börja om. Tingiling.
 
tänk så här liten va hon i somras Nellie.
 
Älskar den här bilderna på dom 3

 
och även denna från när Nellie var knappt ett dygn.
 
och kolla så mycket hår hon hade haha

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela