smakensombaken.blogg.se

Inget är som väntas tider.

Publicerad 2017-03-28 14:19:00 i Allmänt,

En granne sa det till mig häromdan när jag kom gående med magen i vädret och jag tror det beskriver en högravids kvinnas känslor rätt bra, inget är som väntans tidern. Det slog mig att den här graviditeten är raka motsatsen till Nellies fysiskt inför förlossningen. Med Nellie har jag rört på mig som värst men inte känt ett skit förens samma dag. Då hade jag lite värk i ryggen. I och med att jag visste det var på gång och hade hört det kunde kika igång av att ligga så provade vi och efter 5 minuter, från att inte känt ett skit, till rakt på öppningsfas, intensiv smärta och hela förlossningen tog min kropp 2 timmar och en kvart. Vilket för en chock för med Elina var det så mycket långraget med krystvärkar hemma, många timmar i onödan. Bara att Elina inte hade nått bäckenet, annars var jag egentligen klar att förlösa henne på morgonen men då dom inte tog in mig så kom jag inte in på kontroll förens 18.00 i tron på att åka hem. Så med Elina var förlossningen ett dygn och gjorde inte ens hälften så ont att genomgå som med Nellie. Fast min kropp dessutom blev mer skadad av Elinas förlossningen så läkte jag bättrew med henne. Skillnaden mellan dom två var att med Elina var jag helt färdig psykiskt och fysikt och med Nellie jäkligt pigg, Nellie med för den delen, då hon var vaken i 3 timmar.
 
Jo det jag menade med raka motsasten är att jag har haft sammandragningar och mensvärk, ryggvärk länge den här gången, i veckor, känns som om min kropp ger igen för förra omgångens förlossning. I morse när jag vaknade tänkte jag helt övertygande om att det är på gång och har fortfarande kvar den känslan, att hon ska komma inom ett dygn eller två. En annan sida av mig känner tvärtom att det lär sluta med en gångsättning. Förövrigt om det skulle det bli så, så kommer hon påskhelgen. Vi får se men jag är så himla nyffiken hur min upplevlse kommer bli den här gången. Kommer det göra pissont som med Nellie, eller något lättre, kommer vattnet gå innan? Har inte hänt innan, kommer hon dag eller kväll, kommer hon ha navelsträngen runt halsen, vem är hon, hur ser hon ut, vad kommer vikten och längden landa på? Mellan Elina och Nellie skiljer det en cm och 90 gram.
 
Hur kommer det gå för Nellie? Elina vet jag redan tycker det är jätteroligt och kommer inte bli svartsjuk men Nellie.... mammas lilla kelgris, jag tror inte hon kommer acceptera lillasyster. Såklart kan jag ha fel men nä alltså hon har varit så mammig sista tiden. Jag tror att när det är så där tät som det kommer vara mellan dom får man acceptera att man inte kommer kunna t.ex lämna dom i samma rum. Det kommer dröja. Kanske blir Elina Nellies räddning litegrann och kanske kommer Nellie ty sig mer till Andreas, hoppas det. Till sist blir det bra men just nu är hon för liten och svarsjuk kommer hon bli, vilket svider i mig, då jag fortfarande känner att Nellie är min lilla bebis. Har tänkt idag att jag kommer få lägga mycket tid på mysa med alla tre i soffan, vilket kanske kommer göra mig låst en tid framöver men också enormt rik på kärlek. Så tacksam också att Elina är inne i en pappafas nu med, då han är den bästa på jorden i hennes ögon. Ska ta och vila lite nu, bjuder på bilder från dagarna. Tingiling.
 
Utehäng i söndags, vi hade det jättemysigt.
 
Jag fick skrattattack när jag insåg att Andreas fick ta fart på 100 kg. Jag väger 80 kg i morgonvikt nu och Nellie väger 12,5, så med kläder är var det nog närmare 3-siffrigt.
 
Elina igår, i trädgårdsföreningen.
 
Nellie myser.
 
 
Fina Elina.
 
- Vilken tur du har pappa som har en kompis som är bra på att sätta ihop saker.

Du vet att du är högravid när...

Publicerad 2017-03-19 12:49:58 i Allmänt,

Du känner fötter sticka ut ur magen hela tiden. När du får ilningar i mellan benen när bebisen trycker. När du bokstavligt talat håller på att skita på dig och kissa ner dej när du är ute och går, får sammandragningar samtidigt som bebisens huvud gnor ner dessutom. När det är en utmaning att torka dig på toaletten. Eller som när du har andra barn att ta hand om och knappt kan sitta på huk utan att tippa över, eller magen gör ont för du är för fet för att sitta så eller ens böja dig ner framåt stående. Du vet också om att du är högravid när blodtrycksfall, matthet är din vardag, konstant halsbränna, värk i revben och sömnbrist till förbannelse. Jag kan inte ens ligga i soffan längre stunder utan att knappt ta mig upp med ond rygg och mörbultad kropp.
 
Men av nån anledning så är jag mer chill den här gången med den här ivriga längtan. Fast jag nästan gråter av lycka när jag tänker på att få se henne komma upp på min bröst, den här nyffikenheten och medvetenheten om den kärlek som kommer ta oss med storm, från att hon tittar ut tills vi dör. Jag försöker tänka på saker jag vill göra i stället. Idag ska Andreas med hjälp av en vän hämta hem den nya soffan, ny matta och nya fönsterlampor till vardagsrummet. Han ska också åka och köpe en byrå som vi vill ha, samt korgar som vi ska sätta i en garderob. Så jag tycker det ska bli roligt att pyssla om med förvaring nu. Sen har jag ett tv-spel att fördriva tiden med, samt en säsong kvar av skam.
 
Försöker också såklart njuta av att vara med flickorna. Bakade kärleksmums häromdan, hade fram fingerfärg, modellera osv. Älskar att vi kan vara ute mer nu när vädret är bättre, samtidigt är det svårt för jag kan inte bära lyfta och klättra. Nellie har varit mammigare sista tiden så tror hon är en i känsligare fas nu i sin utveckling. Elina med, hennes utbrott har lugnat sig sen jag valde att ständigt försöka bemöta med 5 gånger mer kärlek. Däremot är även hon mer sårbar, lättare till tårar och vill ha mer kärlek, kramar. Det är nog så med båda flickorna dom vill så gärna vara stora, samtidigt det behovet att få vara liten kommer fram med.
 
Ja det ska bli spännande att se när hon kommer. 12 dagar kvar till bf och det är fortfarande lika nära som långt borta för mig. Att hon kan komma redan i morgon samtidigt det kan bli en igångsätting om 27 dagar, troligtvis inte men ändå finns ju oddsen alltid. Dessutom ska det bli enormt kul att få höra Matilda och Coffes upplevse kring att få barn och både hur deras bebis ser ut, samt vilken kön det har. Jag tror ju det är en tjej men det är inte en spikad känsla. Ja det ska bli härligt, fattar inte att vi ska varsitt knyta på våra kvällsträffar snart. Ska käka nu. Tngiling.
 
Matildas baby shower
 
Våra bebisar, igår 13 vs 23 dagar kvar
 
Vänster 16 dagar kvar till bf, höger fullgången med Nellie.
 
Trädgårdsföreningen.
 
Efteråt hade jag och Elina egentid på stan och fikade medans Nellie sov i vagnen.
 
Båda tjejerna älskar att åka buss, Nellie vägrar sitta i vagnen.
 
Mammas kelgris.
 
och Elina myser med gärna, lite mer medveten än Nellie om varför mamma är en kudde.
 
Morgonmys häromdan.
 
Elina överaskade mig med att frivilligt ha jeans på sig.
 
Bakning i fredags.
 
Nellie är med såklart, mest för ätandes skull såklart.
 
Föresten älskar hon ju att äta. Blev så full i skratt på bvc när det visade sig att hon vägde 1 kg mer än vad Elina gjorde på 18 månaders kollen.
 
Älskar när dom ler mina tjejer.
 
Älskade fina Elina.

Godnatt typ.

Publicerad 2017-03-06 20:05:00 i Allmänt,

Måndag och Andreas har kommit hem igen i veckorna och idag kände jag att det var skönt. Först tog det tid att komma hem från dagis och väl hemma med tjejerna så tjöt en i sitt rum, en stod och drog mig byxorna, samtidigt som jag panerade laxen, kände bebis sparka mot revbenen, kissnödig och ringde upp Matilda av misstag i fickan. Men inga utbrott från Elina idag så jag känner att det har gett resultat i att jag har skärpt till mig som förälder. Det är en utmaning att vara förälder ibland men så mycket kärlek det ger. Älskar att se t.ex Andreas busa med barnen som ikväll, och Elina blir lycklig över såna enkla saker som att få hjälpa till hemma, eller prova att klippa upp saker med saxen själv och Nellie som bubblar på om allt och inget för att hon lärt sig att prata.
 
Idag var jag hos bm. Hon har inte fixerat sig i magen men ligger redo neråt. Hade några tecken i ons-fredag att förlossningen är inom par veckor men man kan ju aldrig säga exakt, 25 dagar kvar till bf. Vi har inte köpt skötbord än, inte overoll,bröstpump eller amningsbh. Vi har fortfarande bilbarnstolen att hämta ut och jag har inte packat bb väskan än. Ska försöka ha hälften av det nämnda gjort innan helgens slut.
 
Känslomässigt vet jag inte om jag är redo, blir man någonsin det? Rädlsan är iaf borta. Ett tag kände jag mig livrädd när jag tänkte på hur ont det gjorde att föda Nellie. Jag har också känt mig rädd att inte få plats i Lkpg och att bli tvingad födda i bilen till Nkpg, rädd att moderkakan ska lossna eller att hon ska fastna på vägen ut och bli skadad men allt det där är borta nu. Känner inget motstånd alls inför förlossningen, ibland blir jag jättelycklig och peddad över att föda ,ibland känner jag absolut ingenting, ibland att det ska bli jobbigt att börja om och ibland jättelycklig över att få börja om. Nyffiken på när hon kommer, hur hon ser ut och reaktionen från Elina och Nellie. Det är en mäktig känsla att föda, att få upp bebisen på bröstet, när jag tänker på det så längtar jag så det gör ont. Aldrig att man någonsin känner sig så rik som man gör när man ska lämna bb för att åka hem med en ny familjemedlem. Jag längtar så det gör ont. Ska bjuda lite på bilder från helgen, gick inte så bra att fota dom men alla bilder behöver ju heller inte vara perfekta.
 
 
Köpt dom här fina klänningarna för 79 kr på hm. Skulle det finnas i min storlek hade jag köpt direkt.
Älskar mörkblåa klänningar och med vita fjärilar på är så mig faktiskt.
 
Nellie vill exakt allt som Elina vill även när hon är för liten som med sparkcykeln.
 
Älskar att åka, hon tröttnar aldrig och blivit så duktig på att klättra själv.
 
Elina ordnar innför en bjudning.
 
Här är Nellie extrem lycklig över att Elina vill gunga med henne, hon blev jätteledsen när Elina inte ville.
Svårt att förklara för en 1,5 åring att syrran ibland inte vill.

I min värld.

Publicerad 2017-03-03 13:51:00 i Allmänt,

Idag skulle solen lysa, Elina skulle ha sina nya stövlar, klänning, strumpbyxa och Nellie något fint med. Vi skulle ha en tjejdag på stan, jag skulle bjuda på MC som dom aldrig äter och vi skulle ha en toppendag. Men nej så blev inte fallet. Elina har haft utbrott på morgon. Jag har äntligen börjat förstå, efter så mycket frustation så har jag äntligen fattat och när jag ser det blir det så uppenbart, som en pusselbit som legat framför hela tiden.
 
Det är lätt att bli stressad och irriterad när ett barn skriker och försöker testa gränser varenda sekund eller har humör som gubben i lådan. Jag insåg att jag behövde vara en lugn pelare i stormen härom dan. Att inte bli påverkad av att Elina är negativ, att avleda henne och mig ifrån sånt som kan starta onödigt tjat/konflikter eller att inte bry mig om när hon säger saker för att få en reaktion eller för hon har bestämt det är så och att låta henne vara med mer och bestämma mer.
 
Och idag när hon hade ett utbrott och jag kände mig maktlös för ingenting jag har försökt med innan har hjälpt så hände det ändå att jag lyckades lugna henne. Jag fick sätta mig och erbjuda min hjälp, om hon behövde något, förklara att jag älskar henne och att det är okej att hon skriker och är arg. Innan har det gjort mig stressad, irriterad och så har jag själv blivit omogen när hon håller på med att försöka bestämma och styra. Det blev så självklart för mig idag att det är så jag själv skulle vilja bli behandlad om jag är arg och inte förstår nånting.
 
För när allting kommer omkring så är hon inte mer än snart 4 år och man kommer inte ut ur mammas mage och förstår hela livet på en sekund. Jag har alltså fattat att när hon är så här har det med trötthet/sjukdom att göra och också hormoner. För även barn har hormner, det vi kallar trotsålder, den är helt normal och är starkare hos visa barn. Tro mig jag avgudar att Elina är viljestark, hon kommer att komma långt på det och att hon har det jobbigt nu är normalt. Det är inte bara kärlek och gulligull att bli förälder, man har inte alltid ett facit på hur man ska göra så det gäller att vara snäll mot sig själv som förälder. Det är nog den bästa medicinen mot dåligt samvete och maktlöshet som kommer ibland. Tingiling
 
 
 
 
 

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela