smakensombaken.blogg.se

Familjen karusell.

Publicerad 2017-10-10 21:07:58 i Allmänt,

Jo jag skulle nog kalla oss för familj karusell. Det går för det mesta i åkturer för att sen pausa lite då och då för sen sätta fart igen. Och Nellie.... min lilla Emil i Lönneberga... Igår vände jag bort blicken i en sekund på biblioteket och hon var borta. Fick så ont i magen och tills sist hittade jag henne bakom receptionen på vägen ut till éntren. Häromdan när vi var  på Cubus så försvann hon med på en sekund. Hittade henne längst in i en annan affär och där var det sista gången jag lät henne gå brevid offentligt. Nellie tycker det är världens roligaste grej och i hennes 2- åriga värld är det ju kurra gömma.
 
Igår när vi var på biblioteket så var Alice galet trött, fast jag trodde hon var utvilad. Så hon gnällde sig genom hela besöket, medans Nellie var oberäklig varenda sekund och Elina skötte sig bra men på slutet när jag försökte hitta par böcker lite snabbt (Alice och Nellie fastspända en bit bort med Elina) så stod hon och ropade: Mamma Nina jag älskar dig. Mmm gulleungen men fick försöka förklara sen. Mycket förklara om allt och ingenting, miljoner frågor från båda tjejerna. Det är ju både gulligt, asjobbigt, kul och skitstressigt ibland. Så var det uppförsbacke hem hela vägen med tusen frågor, en genomsvett mamma som snällt fick landa om batterierna med kaffe när vi kom hem för sen var det att laga mat och bada ungar. Då hade jag ändå lagat lunch med och bara det tar ju tid. Ett annat problem med att vara t.ex. på biblioteket är ju att 1) få med Nellie in på toaletten när hon eller Alice behöver blöja. 2) att inte få henne att tända släcka medans jag byter eller röra vid dom förbjudna röda knapparna och 3) att jag ens själv ska kunna kissa, kan ju inte lämna Alice på skötbordet liksom. Så antigen om jag har tur så är det en toalett som är stor eller så får jag snällt ta med en filt.
 
Hela tiden lösningar. Och vet ni detta kanske låter gnälligt alltihop MEN det blir lättare på ett sätt. Det har hänt att ungarna tjuter i ett när vi ska gå hem/eller Nellie som t.ex la sig på bussgolvet för att hon inte ville gå av och gallskrek. Jag får ibland lyfta in en unge i taget in i hissen för att Nellie har ett utbrott. Bara att packa ut och in vagn och andra grejer från och till barnvagnsrummet är ett en jävla stohej ibland MEN det blir på ett sätt bättre. Jo jag märker att ju mer jag utsätter mina barn för aktiviter så lär dom sig att hantera att det är dags att gå hem. Som t.ex. öppen förskola, busfabriken, trädgårdsföreningen. Jag menar ska man sitta isolerad för att man inte orkar sina barns besvikelse och trötthet? Idag t.ex ville inte Nellie gå hem från trädgårdsföreningen men hon föjlde med lättare för hon vet vi gör saker. 
 
Ja och så syskonkärleken. Nellie puttar, tar saker osv och Elina tjallar på exakt varenda grej och tycker allt ska vara rättvisst. Jag kan se henne hur hon tittar t.ex om Nellie får mer smör på sin macka eller mer mjölk i sitt glas. Jag tror det ingår lite i den utvecklingen hon är i nu för jag känner igen det här från andra barn. Det ända jag verkligen har svårt för numera är när Nellie skriker, vilket hon gör ibland med flit, vilket kan driva mig till vansinne, då det redan är full rulle på karusellen som det är.
 
Jomen nu ikväll har jag packat upp vinterkläderna. Dom får inte plats i garderoben. Alltså jag fattar inte, hur klarar familjen Annorlunda sig? Jag fick liksom ångest när jag insåg att vi hade tre påsar med bara vantar, halsdukar och mössor. Och ändå likt förbannat hittar man ingenting när man är på väg nånstans, varenda gång.... men jag kan stänga min vinterjacka och knäppa termosbyxorna vilket gjorde mig glad. Ser fram emot att åka pulka med tjejerna. Vi har dessutom köpt årskort till Kolmården nu vilket gör mig så glad att vi kan åka dit hur vi vill nu. Slippa stressa och pressa genom allt bara för man ska utmyjta tiden till max av det där dygnet. 
 
Innan jag slutar ska jag skriva att idag är det 5 år sedan jag plussade med Elina. Min lilla snutt. Dvs också 5 år sedan jag och Andreas bestämde oss för att satsa på oss efter ha känt varandra i 2 år. 5 år och vi är faktiskt 5  i familjen nu. 5 är mitt lyckonummer, därför jag är född 5/5. Nä nu ska jag sova är helt färdig. Godnatt.
 
Älskar när Elina ler, det smittar av sig på mig.
 
Mitt lilla gosegos.
 
Hon är så stor och liten på samma gång numera
Ser ni Nellies kärlek? Så här är det när man har en storasyster man tycker är bäst.
 
Elina och vi har börjat spela memori och även Bamse spelet, så mysigt.
 
När man har äldre systrar får man tåla...
 
På väg nånstans.
 
Häng i Nellies rum.
 
Inne på drabantgården.
 
Ser ni hur det lyser lycka och bus?
 
Min fina Elina.
 
Alice är så söt när hon ser allvarlig ut.
 
Nellie hemma hos Nina för ett tag sen, hon va nöjd..
 
Många pussar blir det.
 
Alice vill mer och mer bara känna litegrann...
 
Älskar denna bild. För det var första gången man kunde märka att Alice hade märkt av Andreas frånvaro. Hon blev så glad att han hade kommit hem från en utevecka. 
 
Tvingade med Andreas på bild för par veckor sedan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela