smakensombaken.blogg.se

Så deppig

Publicerad 2018-02-13 18:11:16 i Allmänt,

Usch hörrni jag är så deppig. Igår körde jag nästan helt felfritt med Andreas och jag har känt i flera dagar att allt blir bättre. Idag så körde jag med trafikskolan och det gick SÅ DÅLIGT. Så nu är jag väldigt deppig. Det är 10 dagar kvar till uppkörning. Vi körde motorväg idag på och av osv men ah alltså jag vet inte hur jag ska förklara för er men jag blir så foscerad. Hon sa det till mig och egentligen tycker inte jag att jag är stressad men däremot så jävla disträ. Jag hatar dom här dagarna jag är avtrubbad och trött. Vissa dagar funkar bättre än andra och jag hade en bättre period där jag var pigg nu i ett par veckor men nu är skiten tillbaka. Jo hon säger att jag kan köra men jag måste behålla ett lugn. Jag själv känner att jag planerade så jävla dåligt idag och kunde inte släppa när jag gjorde fel utan att bli irreterad. Just motorväg måste jag träna på ännu mer. Grejen är den att jag kan men det är som att mitt tillstånd gör det omöjligt att tänka klart. Ska iaf fortsätta träna, framförallt motorvägar, planerad körning, skyltar. Som tur var nu fanns det en lektion till jag kunde 3 dagar innan uppkörningen. 
 
Jag får inte ge upp men en del av mig är så jävla trött. Trött på att vara trött, att känna mig sliten, att inte orka träna eller ha tid med det eller att jag vill egentligen leka mer med barnen och vara mer närvarande, trött på att planera med körning, in och ut med alla barn och ytterkläder och hemmet, allt praktiska man har att göra med, att försöka hitta motivation och mest trött är jag på att köra bil trött. Jag har sovit skitdåligt i två nätter. Andreas vaknar inte av barnen när han sover i sovrummet. Nellie låg bredvid mig i natt. Så i två nätter har jag vaknat minst 4-5 gånger. Nu sitter jag här med noll motivation till att plugga eller göra nått annat än att deppa.
 
Ibland måste man få deppa ett tag innan man orkar igen. Jag kommer agera i morgon genom att sätta mig i bilen och fortsätta träna, genom att lägga mig tidigt ikväll, och att  jag valde boka en ny lektion är också ett agerande i stället för att sitta med en reaktion. En sak som ger mig lugn är att jag inte är det minsta nervös för uppkörningen. Min värsta demon är inte nån annan än mig själv. En sak som jag verkligen ser fram emot när körkortet är klart är att jag aldrig behöver sätta mig i bilen så här utröttad. Jag avsdkyr det.
 
Nu ska jag gosa med mina gosebarn. Jo Alice är 10 och en halv månad och har börjat säga hej, tack, lampa, mamma, pappa, titta. Hon kan ta 2 kliv framåt nu och jag ser att hon mer och mer börjar bli lik Nellie. Medans Elina är i mina tonåren nu och Nellie är lugnare i humöret men tyvärr börjat slåss. Känner att det är dags att börja ta tag i det här med att sluta med napp också. Vi får se när men innan sommaren är bestämt. Tingiling. 
 
Den 3:e fick jag äntligen träffa Michelle för första gången sen typ aprill förra året. Vill hylla denna människa resten av mitt liv för den styrka hon har och sin fina personlighhet. Inte den mest smickrande bilden men en bild ändå.
 
Dan efter lämnade vi bort Alice och tog med Nellie och Elina i backen
 
2 taggade personer (första gången upp i backen sen gick energin utåt.)
 
Jag åkte i backen med.
 
Mamma kom förbi en sväng med.
 
Hos mamma några dagar innan tog jag denna bild. Ser ni vilka blåa ögon ungen har?
 
Nellie när hon var i samma ålder.
 
Elina 10 månade
 
Sen vi i Viljans värld förra veckan.
 
Lilla Nellie snart 2,5 år. "Lilla" hon åt 3 stora potioner mat idag på förskolan hehe
 
I söndags var vi på badhuset med dessa finisar. Nellie, Coffe och Andreas saknas på bilden.Notera Alice hon ville VERKLIGEN INTE va på simhallen, syns det? haha
 
I fredags hängde vi hos syrran med, det va r mysigt, synd att jag var så trött bara.
 
 

När det händer.

Publicerad 2018-02-01 14:52:00 i Allmänt,

Det har hänt en del bra saker med mig sista dygnet. Först blev jag beviljat ett ingrepp för mina åderbråck och jag var helt bombis på att få avslag igen. Samtidigt kunde han bekräfta att åderbråcken i buken kunde ha med annan smärta jag har haft som en annan läkare på utvärderingen (1177) av magnetröngten avfärdade. Jag har ju vetat att det beror på åderbråcken så det var skönt med någon som kunde bekräfta orsaken till smärtan.
 
Sen ringde dom om golven. Dom sa först det skulle ta upp till 4-5 månader innan vi fick nya men vips så ska dom komma nu i februari. Sen fick vi från stångån att det finns en ledig parkering där vi bor. Nu är vi 5 i kö på den så kanske inte så troligt vi får men man ska aldrig säga aldrig. På kvällen upptäckte ag körkortsportalenh med, gud vilken bra sida med teori på!
 
Så idag fick jag världens chock på fikat. Lotta höll fram ett kuvert, först trodde jag det var löneökning från teamledaren fast jag inte trodde jag skulle få nån för att jag sluta sen när jag såg att dom hade köpt ett kort vart jag jätteberörd och innan jag ens hann ta in det då kom hon med en korg  med massa godsaker i. Provade 2 av ostarna nyss gud så gott ville inte alls smaken skulle försvinna!! Ja jag kan fortfarande inte tro det är sant. Kommer sakna dom verkligen och hoppas dom ska få det bättre nu när ISS inte ska vara kvar på US längre. Sen fick jag faktiskt löneökning ändå när jag skulle gå hem av min teamledare, så det var med otippat.
 
Jo det känns bra mitt liv att det inte längre handlar om graviditet och den påtryckning det varit att vänta dom så tätt. Är däremot otroligt ledsen att dåliga saker händer mina vänner. Förra året var den en vän som fick världens helvete till kamp och häromdan drabbade en tradigedi en annan vän. Det är jävla skit rent ut sagt när man inte kan förändra när det som absolut inte får hända, händer iaf.
 
Jo v ska ta vara på varandra och tiden, inte klanka ner på oss själva och va ödmjuk mot varandra. Har börjat tänka på det de dagar jag tycker att jag är en skitdålig mamma t.ex. Varför ska man hänga upp sig på det, bara göra om och göra rätt. Vi älskar oss själva sämre när vi är hårda mot oss själva om sånt vi tycker vi borde bli bättre på. Jag tror vi kommer långt på med en inställning att vi gör vad vi kan. Läkaren sa igår om mina åderbråck att det inte alls är säkert att min smärta kommer försvinna och då kunde jag också känna just att då har jag iaf försökt! Det är viktigt att försöka träna på att ta en dag i taget för det är i dag vi lever. Ha det gott. Tingiling.
 
 
 
 
Alice 10 månader.
 
Nellie 10 månader.
 
Elina 10 månader.
 
Alice igen, frågar ni mig är hon lik båda just nu och mest sig själv. 

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela