smakensombaken.blogg.se

Alice Eigel

Publicerad 2017-04-11 21:30:00 i Allmänt,

 Ja nu är vi fem personer i familjen. Siffran fem är mitt lyckonummer. Den 5:e maj fyller jag 30 år och Alice kommer bli fem veckor gammal den dagen. Förövrigt så fyllde jag 18 år 05-05-05. Fem personer och nu är vi färdiga, en komplett familj och vi är rika på kärlek. Jag gillar ju att se samband mellan saker och ting. Alla tre tjejer har bokstäverna l,i,e i sina för och efternamn. Vi är två som börjar på N, två som börjar på A i familjen och en på bokstaven E som i efternamnet. Jag har varit gravid 122 veckor av 4,5 år, alltså av ca 238 veckor om jag räknar rätt så det innebär mer än halva tiden och det är också hela tiden av vårat förhållande. Elina blev barnet som förde oss samman. Nellie det barnet vi fick kämpa för att få till och Alice kom till på första försöket. Jag är så otroligt tacksam att vi just fått dom här barnen. Ser fram emot deras uppväxt och deras utveckling. Det ska bli kul att se vilka drag Alice får och hur dom blir lika/olika. Jag ser också fram emot mina egna mål och utveckling. Körtkortet och återhämtning fysiskt är prio ett.
 
Förlossningen gick bra. Jag ville så gärna vara med om att vattnet skulle gå och det gjorde det med. I soffan kvällen innan. Det roliga var att jag låg och kollade på förlossningar för att bli peppad. Dessutom hann det inte rinna i soffan vilket kändes bra då den är helt ny.. Latensfasen började ca tolv på natten. Värkarna blev mer intensiva under natten och på morgonen men jag behövde inte andas genom dom förens klockan var kvart över åtta. Då bad jag om att få komma in på en kontroll. När vi väl var på väg in så borde jag ha fattat att hon var på gång då värkarna blev intensivare, jag blev illamående och skakis. Men ändå tog vi inte med b.b väskan in och när jag sa att jag inte tidigare tagit epidral men var intresserad av det så fick jag höra att jag var helt öppen. Vi kom 08.35 ch 09.15 kom Alice ut. Den här gången så kände jag mycket motstånd. Hade sovit 2 timmar på natten och dagen innan simmat 2 km.
 
Om man jämnför så här i efterhand så är Elina den som legat längst i magen, kom ut 10 dagagr över tiden och vägde 3500 gram, 49 cm lång, Nellie kom 5 dagar över tiden, vägde 3410 gram och 50 cm. Alice kom på sin bf dag vägde 3720 gram, 51 cm lång. Tänk om jag hade gått över 10 dagar, då hade hon vägt över 4 kg! Elina gjorde minst ont att föda men var mest påfrestande, plus att jag hade krystvärkar extremt många timmar med henne, samt sprack i baken. Men ändå gick kroppens läkning efter henne bäst. Nellie gjorde ondast då hela förlossningen var på 2 tim 15 min. Läkningen gjorde ondare. Alice tog ca 9,5 timme och smärtan var mittimellan de andra två men läkningen efter henne var ett helvete. Men både Nellie och Alice har varit ute på 40 min inne på förlossningen, samt Elina på 3. Totalt tillsammans 4 timmar och 20 min!!
 
Jomen nu har vi haft en genomgång på det. Det är intensivare med 3 små men ändå kan jag känna att vi redan är inne i det sen tidigare. 9 dagar efter Alice, dvs i söndags så fick Matilda och Coffe en son, Noah. Idag fick vi äran att hälsa på honom och han är så fin. Det är så häftigt att vi suttit med våra magar, haft våra spelkvällar, delat den här resan och nu är dom ute våra hjärtegryn, små underverk. Bjuder lite på bilder. Tingiling.
 
Noah och Alice.
  
  Stolt storasyter.

 
Här har vi en till stolt storasyter.
 
  Alice nyffiken.

Syrrans första möte med Alice.

Elina vill så klart köra lillasyster.
 
 
2 busiga systrar på busfabriken.

Inget är som väntas tider.

Publicerad 2017-03-28 14:19:00 i Allmänt,

En granne sa det till mig häromdan när jag kom gående med magen i vädret och jag tror det beskriver en högravids kvinnas känslor rätt bra, inget är som väntans tidern. Det slog mig att den här graviditeten är raka motsatsen till Nellies fysiskt inför förlossningen. Med Nellie har jag rört på mig som värst men inte känt ett skit förens samma dag. Då hade jag lite värk i ryggen. I och med att jag visste det var på gång och hade hört det kunde kika igång av att ligga så provade vi och efter 5 minuter, från att inte känt ett skit, till rakt på öppningsfas, intensiv smärta och hela förlossningen tog min kropp 2 timmar och en kvart. Vilket för en chock för med Elina var det så mycket långraget med krystvärkar hemma, många timmar i onödan. Bara att Elina inte hade nått bäckenet, annars var jag egentligen klar att förlösa henne på morgonen men då dom inte tog in mig så kom jag inte in på kontroll förens 18.00 i tron på att åka hem. Så med Elina var förlossningen ett dygn och gjorde inte ens hälften så ont att genomgå som med Nellie. Fast min kropp dessutom blev mer skadad av Elinas förlossningen så läkte jag bättrew med henne. Skillnaden mellan dom två var att med Elina var jag helt färdig psykiskt och fysikt och med Nellie jäkligt pigg, Nellie med för den delen, då hon var vaken i 3 timmar.
 
Jo det jag menade med raka motsasten är att jag har haft sammandragningar och mensvärk, ryggvärk länge den här gången, i veckor, känns som om min kropp ger igen för förra omgångens förlossning. I morse när jag vaknade tänkte jag helt övertygande om att det är på gång och har fortfarande kvar den känslan, att hon ska komma inom ett dygn eller två. En annan sida av mig känner tvärtom att det lär sluta med en gångsättning. Förövrigt om det skulle det bli så, så kommer hon påskhelgen. Vi får se men jag är så himla nyffiken hur min upplevlse kommer bli den här gången. Kommer det göra pissont som med Nellie, eller något lättre, kommer vattnet gå innan? Har inte hänt innan, kommer hon dag eller kväll, kommer hon ha navelsträngen runt halsen, vem är hon, hur ser hon ut, vad kommer vikten och längden landa på? Mellan Elina och Nellie skiljer det en cm och 90 gram.
 
Hur kommer det gå för Nellie? Elina vet jag redan tycker det är jätteroligt och kommer inte bli svartsjuk men Nellie.... mammas lilla kelgris, jag tror inte hon kommer acceptera lillasyster. Såklart kan jag ha fel men nä alltså hon har varit så mammig sista tiden. Jag tror att när det är så där tät som det kommer vara mellan dom får man acceptera att man inte kommer kunna t.ex lämna dom i samma rum. Det kommer dröja. Kanske blir Elina Nellies räddning litegrann och kanske kommer Nellie ty sig mer till Andreas, hoppas det. Till sist blir det bra men just nu är hon för liten och svarsjuk kommer hon bli, vilket svider i mig, då jag fortfarande känner att Nellie är min lilla bebis. Har tänkt idag att jag kommer få lägga mycket tid på mysa med alla tre i soffan, vilket kanske kommer göra mig låst en tid framöver men också enormt rik på kärlek. Så tacksam också att Elina är inne i en pappafas nu med, då han är den bästa på jorden i hennes ögon. Ska ta och vila lite nu, bjuder på bilder från dagarna. Tingiling.
 
Utehäng i söndags, vi hade det jättemysigt.
 
Jag fick skrattattack när jag insåg att Andreas fick ta fart på 100 kg. Jag väger 80 kg i morgonvikt nu och Nellie väger 12,5, så med kläder är var det nog närmare 3-siffrigt.
 
Elina igår, i trädgårdsföreningen.
 
Nellie myser.
 
 
Fina Elina.
 
- Vilken tur du har pappa som har en kompis som är bra på att sätta ihop saker.

Du vet att du är högravid när...

Publicerad 2017-03-19 12:49:58 i Allmänt,

Du känner fötter sticka ut ur magen hela tiden. När du får ilningar i mellan benen när bebisen trycker. När du bokstavligt talat håller på att skita på dig och kissa ner dej när du är ute och går, får sammandragningar samtidigt som bebisens huvud gnor ner dessutom. När det är en utmaning att torka dig på toaletten. Eller som när du har andra barn att ta hand om och knappt kan sitta på huk utan att tippa över, eller magen gör ont för du är för fet för att sitta så eller ens böja dig ner framåt stående. Du vet också om att du är högravid när blodtrycksfall, matthet är din vardag, konstant halsbränna, värk i revben och sömnbrist till förbannelse. Jag kan inte ens ligga i soffan längre stunder utan att knappt ta mig upp med ond rygg och mörbultad kropp.
 
Men av nån anledning så är jag mer chill den här gången med den här ivriga längtan. Fast jag nästan gråter av lycka när jag tänker på att få se henne komma upp på min bröst, den här nyffikenheten och medvetenheten om den kärlek som kommer ta oss med storm, från att hon tittar ut tills vi dör. Jag försöker tänka på saker jag vill göra i stället. Idag ska Andreas med hjälp av en vän hämta hem den nya soffan, ny matta och nya fönsterlampor till vardagsrummet. Han ska också åka och köpe en byrå som vi vill ha, samt korgar som vi ska sätta i en garderob. Så jag tycker det ska bli roligt att pyssla om med förvaring nu. Sen har jag ett tv-spel att fördriva tiden med, samt en säsong kvar av skam.
 
Försöker också såklart njuta av att vara med flickorna. Bakade kärleksmums häromdan, hade fram fingerfärg, modellera osv. Älskar att vi kan vara ute mer nu när vädret är bättre, samtidigt är det svårt för jag kan inte bära lyfta och klättra. Nellie har varit mammigare sista tiden så tror hon är en i känsligare fas nu i sin utveckling. Elina med, hennes utbrott har lugnat sig sen jag valde att ständigt försöka bemöta med 5 gånger mer kärlek. Däremot är även hon mer sårbar, lättare till tårar och vill ha mer kärlek, kramar. Det är nog så med båda flickorna dom vill så gärna vara stora, samtidigt det behovet att få vara liten kommer fram med.
 
Ja det ska bli spännande att se när hon kommer. 12 dagar kvar till bf och det är fortfarande lika nära som långt borta för mig. Att hon kan komma redan i morgon samtidigt det kan bli en igångsätting om 27 dagar, troligtvis inte men ändå finns ju oddsen alltid. Dessutom ska det bli enormt kul att få höra Matilda och Coffes upplevse kring att få barn och både hur deras bebis ser ut, samt vilken kön det har. Jag tror ju det är en tjej men det är inte en spikad känsla. Ja det ska bli härligt, fattar inte att vi ska varsitt knyta på våra kvällsträffar snart. Ska käka nu. Tngiling.
 
Matildas baby shower
 
Våra bebisar, igår 13 vs 23 dagar kvar
 
Vänster 16 dagar kvar till bf, höger fullgången med Nellie.
 
Trädgårdsföreningen.
 
Efteråt hade jag och Elina egentid på stan och fikade medans Nellie sov i vagnen.
 
Båda tjejerna älskar att åka buss, Nellie vägrar sitta i vagnen.
 
Mammas kelgris.
 
och Elina myser med gärna, lite mer medveten än Nellie om varför mamma är en kudde.
 
Morgonmys häromdan.
 
Elina överaskade mig med att frivilligt ha jeans på sig.
 
Bakning i fredags.
 
Nellie är med såklart, mest för ätandes skull såklart.
 
Föresten älskar hon ju att äta. Blev så full i skratt på bvc när det visade sig att hon vägde 1 kg mer än vad Elina gjorde på 18 månaders kollen.
 
Älskar när dom ler mina tjejer.
 
Älskade fina Elina.

Godnatt typ.

Publicerad 2017-03-06 20:05:00 i Allmänt,

Måndag och Andreas har kommit hem igen i veckorna och idag kände jag att det var skönt. Först tog det tid att komma hem från dagis och väl hemma med tjejerna så tjöt en i sitt rum, en stod och drog mig byxorna, samtidigt som jag panerade laxen, kände bebis sparka mot revbenen, kissnödig och ringde upp Matilda av misstag i fickan. Men inga utbrott från Elina idag så jag känner att det har gett resultat i att jag har skärpt till mig som förälder. Det är en utmaning att vara förälder ibland men så mycket kärlek det ger. Älskar att se t.ex Andreas busa med barnen som ikväll, och Elina blir lycklig över såna enkla saker som att få hjälpa till hemma, eller prova att klippa upp saker med saxen själv och Nellie som bubblar på om allt och inget för att hon lärt sig att prata.
 
Idag var jag hos bm. Hon har inte fixerat sig i magen men ligger redo neråt. Hade några tecken i ons-fredag att förlossningen är inom par veckor men man kan ju aldrig säga exakt, 25 dagar kvar till bf. Vi har inte köpt skötbord än, inte overoll,bröstpump eller amningsbh. Vi har fortfarande bilbarnstolen att hämta ut och jag har inte packat bb väskan än. Ska försöka ha hälften av det nämnda gjort innan helgens slut.
 
Känslomässigt vet jag inte om jag är redo, blir man någonsin det? Rädlsan är iaf borta. Ett tag kände jag mig livrädd när jag tänkte på hur ont det gjorde att föda Nellie. Jag har också känt mig rädd att inte få plats i Lkpg och att bli tvingad födda i bilen till Nkpg, rädd att moderkakan ska lossna eller att hon ska fastna på vägen ut och bli skadad men allt det där är borta nu. Känner inget motstånd alls inför förlossningen, ibland blir jag jättelycklig och peddad över att föda ,ibland känner jag absolut ingenting, ibland att det ska bli jobbigt att börja om och ibland jättelycklig över att få börja om. Nyffiken på när hon kommer, hur hon ser ut och reaktionen från Elina och Nellie. Det är en mäktig känsla att föda, att få upp bebisen på bröstet, när jag tänker på det så längtar jag så det gör ont. Aldrig att man någonsin känner sig så rik som man gör när man ska lämna bb för att åka hem med en ny familjemedlem. Jag längtar så det gör ont. Ska bjuda lite på bilder från helgen, gick inte så bra att fota dom men alla bilder behöver ju heller inte vara perfekta.
 
 
Köpt dom här fina klänningarna för 79 kr på hm. Skulle det finnas i min storlek hade jag köpt direkt.
Älskar mörkblåa klänningar och med vita fjärilar på är så mig faktiskt.
 
Nellie vill exakt allt som Elina vill även när hon är för liten som med sparkcykeln.
 
Älskar att åka, hon tröttnar aldrig och blivit så duktig på att klättra själv.
 
Elina ordnar innför en bjudning.
 
Här är Nellie extrem lycklig över att Elina vill gunga med henne, hon blev jätteledsen när Elina inte ville.
Svårt att förklara för en 1,5 åring att syrran ibland inte vill.

I min värld.

Publicerad 2017-03-03 13:51:00 i Allmänt,

Idag skulle solen lysa, Elina skulle ha sina nya stövlar, klänning, strumpbyxa och Nellie något fint med. Vi skulle ha en tjejdag på stan, jag skulle bjuda på MC som dom aldrig äter och vi skulle ha en toppendag. Men nej så blev inte fallet. Elina har haft utbrott på morgon. Jag har äntligen börjat förstå, efter så mycket frustation så har jag äntligen fattat och när jag ser det blir det så uppenbart, som en pusselbit som legat framför hela tiden.
 
Det är lätt att bli stressad och irriterad när ett barn skriker och försöker testa gränser varenda sekund eller har humör som gubben i lådan. Jag insåg att jag behövde vara en lugn pelare i stormen härom dan. Att inte bli påverkad av att Elina är negativ, att avleda henne och mig ifrån sånt som kan starta onödigt tjat/konflikter eller att inte bry mig om när hon säger saker för att få en reaktion eller för hon har bestämt det är så och att låta henne vara med mer och bestämma mer.
 
Och idag när hon hade ett utbrott och jag kände mig maktlös för ingenting jag har försökt med innan har hjälpt så hände det ändå att jag lyckades lugna henne. Jag fick sätta mig och erbjuda min hjälp, om hon behövde något, förklara att jag älskar henne och att det är okej att hon skriker och är arg. Innan har det gjort mig stressad, irriterad och så har jag själv blivit omogen när hon håller på med att försöka bestämma och styra. Det blev så självklart för mig idag att det är så jag själv skulle vilja bli behandlad om jag är arg och inte förstår nånting.
 
För när allting kommer omkring så är hon inte mer än snart 4 år och man kommer inte ut ur mammas mage och förstår hela livet på en sekund. Jag har alltså fattat att när hon är så här har det med trötthet/sjukdom att göra och också hormoner. För även barn har hormner, det vi kallar trotsålder, den är helt normal och är starkare hos visa barn. Tro mig jag avgudar att Elina är viljestark, hon kommer att komma långt på det och att hon har det jobbigt nu är normalt. Det är inte bara kärlek och gulligull att bli förälder, man har inte alltid ett facit på hur man ska göra så det gäller att vara snäll mot sig själv som förälder. Det är nog den bästa medicinen mot dåligt samvete och maktlöshet som kommer ibland. Tingiling
 
 
 
 
 

Bihålsinflammation.

Publicerad 2017-02-18 08:52:00 i Allmänt,

Är det nånting jag har åkt på ofta sen jag började graviditet nummer ett får 4,5 år sedan så är det fan mig bihålsinflammation. Det är ju för att slemhinnorna är så sköra redan men jag har också åkt på det när jag inte varit gravid efter den första graviditen. Sist det var kraftigt var jag mammaledig med Nellie och trodde stenhårt jag hade fått öroninflammation för att det värkte så in i helvete i örat men nej, bihålsinflammation. En pulserande värk som migrän fast i kinderna. Just igår kväll en timme efter jag hade somnat vaknade jag av att hela bihålan höll på att explodera, tog två alvedon, hjälpte inte, tog två till efter 2,5 timme, hjälpte inte, genomtäppt, näsprayet hjälpte, kraftig halsbränna, novacolen hjälpte inte, hosta som irriterade, mensvärk/ryggvärk dvs förvärkar som kom och gick, ont i revbenen, svårt att andas, svårt att leva.
 
Jag har aldrig varit med om att man kan ha så många fysiska besvär samtidigt. Dessutom i torsdags bröt jag ihop och grät i en timme pga Elinas utbrott och även Nellie fick ett. Sen lekte dom i badkaret som inget hade hänt i deras känsloliv medans jag var helt omskakad av allt skrik. Dom är ju bara barn så det ligger ju i oss som föräldrar att lära oss hur vi ska bemöta deras mående. Men det är ju inte så att man får en bok heller när dom födds med ett facit i. När det gäller Elinas humör, det är ju som gubben i lådan och jag hinner inte förebereda mig alla gånger eller agera på att hitta lösningar. Ska bli så skönt att komma till en psykolog på tisdag och få hjälp med att hitta lösningar. Elina är ju världens härligaste tjej fastän hennes känslor bokstavligen sitter utanpå kläderna och jag tror att det har mer fördelar än nackdelar om man lär sig att hantera utbrotten.
 
Jag ser ändå positivt på framtiden. Det är jävligt tufft nu för att jag är högravid, dunderförkyld, själv med barnen ganska mycket. Jag skulle kunna be Andreas vara hemma men vi behöver extra pengar så vi kan ta ut dubbeldagar till sommaren, vilket jag känner kommer va guld värt när det är tre små barn i hemmet. Jag kan ärligt inte se hur pass mycket mer det hjälper att ha honom hemma då Elinas utbrott oftast är som värst precis innan vi ska till dagis eller vid hämtning. Det är oftast trötthetsrelaterat att hon är känslig men för det är det heller inte ok att gallskrika. För hennes skull ska det bli skönt att få hjälp. Man är aldrig perfekt men man gör alltid vad man kan.
 
Jag ska ta med tjejerna till biblioteket idag. Känner att vi har varit inne i 2 helger nu och jag vill faktiskt göra nånting med dom, för hur intensivt det är så älskar jag att vara med dom med såklart, bara tufft sista tiden. Älskar att Nellie pratar mer och mer för jag hör hur deras lekar utvecklars sig mer. Förut när Elina hostade sa Nellie: Prosit Elina, så himla gulligt. Hon har börjat kommentera allt och härma allt man säger, så kul och så vill hon ju göra allt som Elina gör såklart.  Bjuder lite på bilder så måste jag sen sätta fart med dagen. Tingiling.
 
Nellie hjälper pappa.
 
Mys i soffan.
 
Mys med mamman som hade kakao i utan att veta i ansiktet haha
 
på väg hem från dagis.
 
Nellie vill du hålla mamma i handen? - Nä Elina....
 
Tjejer i lila.
 
Fikastund igår, hon ser ut som toker min lilla haha knasunge.
 
Elina häromdan: Himmelen är vakeeeen ååå jaaaag meeeed. Citerat från Anna i frost.
 
igår körde hon världens kreaktivstid här hemma och sagor berättades.
 
Älskar denna bild på Nellie i badet, hon är Andreas upp i dan för mig.
 
håret har precis blivit långt nog att sätta toffs i.
 
men för övrigt ser det ut så här nu haha
 
Tills sist min finaste kom hem med blommor och triss i torsdags.
 
 

En bitterfitta i kaous.

Publicerad 2017-02-15 18:53:00 i Allmänt,

Igår hade jag hade tagit mig energi till att städa lägenheten och sen när jag fortfarande var oväntat pigg (sov 6 timmar på natten) så bestämde jag mig för att göra chili cone cane. Det första jag gör är att tappa ut tomatsås över halva köket, fick pausa matlagningen då jag behövde köpa mer tomatsås och ändå skulle hämta ungarna. Hämtade ungarna och det gick bra. Tar ju lite tid ibland när båda ska krångla merd ytterkläder och ofta är en av dom missnöjda med nånting så det blir liv i luckan och igår var det Nellie som inte fick hon ville jag tjöt hej vilt. Och Elina satte sig dessutom i trappen utan att jag rört henne och tjöt att jag slår henne, hur fan förklarar man på ett bra sätt att hon inte får gå runt och säga saker som inte stämmer? Väl hemma så fortsätter jag med matlaningen. Ska värma upp den i grytan då Nellie bajsar och tänker att det hinner jag ju innan jag måste röra om. Bara att Nellie hade lyckats flytta på blöjan så bajset hamnade i hela byxorna så när jag drog av dom utan att veta om det så det världens bajsfest och Nellie tjöt medans jag jobbade under stress. Tänk er jag är förkyld på detta, konstant ont i revbenen och magen i vägen när jag ska böja mig med varenda grej haha. Iaf satte Nellie badet medans jag sprang och rörde om i maten som hade blivit bränd och riset dessutom hade blivit kletigt och torrt. Igår kunde jag ju skratta åt hela situationen.
 
Men som en dag som idag får jag ju gråa hårstrån genom att bara andas i samma rum som mina barn typ. Först vill inte Elina gå hem sen på vägen hem vill inte Nellie alls gå brevid utan utforska allt, Elina springer före vilket hon inte brukar och DESSUTOM springer ut över övergångstället 15 meter framför mig. Jag höll mig lugn men förklarade hur rädd jag blev och hur farligt det är. Kan man förklara för en tre-åring att hon kan dö? Nellie får utbrott för att vi inte går i stentrappan utanför coop (jag har vagnen med)
 
Väl hemma så öser det sand om Nellies kläder överallt, Nellie blir arg och vill ha välling men jag säger nej för att vi ska äta mat och då börjar hon slås. Börjar steka pannkakor som smakar tacos, Elina får strumpbyxor som jag köpt idag men som var hål i och även om hon säger tack så frågar hon efter mörkrosa och när jag säger att det inte fanns så frågar hon om jag inte kunde kolla i en annan affär och att hon säger att hon sagt att hon ville ha mörkrosa och då blir jag rätt irreterad för det har hon inte sagt och dessutom inte vara tacksam för det man får usch. Och så var hon upprörd över hennes vingar hade gått sönder. Nellie lugnar ner sig medans jag pratar i telefonen och börjar riva ut allt i lådor i köket i stället. Sen får Elina världens jävla utbrott för att hon inte fick vipsa grädde som hon brukar få göra (jag gjorde det i farten utan att tänka) Sen vill hon att jag bara ska lägga upp en halv pannkaka till att börja med och jag säger nej. Hon brukar faktiskt äta två pannkakor och jag vill att hon ska börja med en för jag vill med sätta mig ner att äta i mer än 2 minuter utan att serva igen och dessutom är inte en pannkaka mycket och orkar hon inte kan hon ju slänga det som blir över men nej hon får världens jävla utbrott så jag bär in henne på Nellies rum där hon stampar, skriker osv. Förklarar sen för henne att det inte blir någon padda idag och om hon inte uppför sig blir det inte någon i morgon heller. Nellie sen för övrigt åt knappt en hel pannkaka och jag som trodde dom var hungriga haha alltså herregud.
 
Varje dag är så intensiv efter dagishämntning. En hel process med mat, städning av kök, göra barnen klara för sängen. Idag hade dom behövt bada (Nellie behöver bada varje dag med tanken på allt smör i huvudet) men så kände jag i dag nä fy fan jag skiter i om dom är flottiga. Hinner vi inte i morgon bitti får det va en dag flottig på dagis å vad gör det för skillnad när Nellie jämt är flottig? Morgonen är med stressigt ofta då Elina inte klär på sig när jag säger till, vilket ibland leder till utbrott från henne och ibland från mig. Vet inte varför för på dagis är hon ju sååå hiiimla duktig men hemma hon ska prata om allt och ingenting i 100 år ibland och bara göra det ena och det andra först. Ja det är svårt, jag kan inte duscha när dom är vakna då ska dom med, äter jag nått annat dom inte äter, då ska dom ha med, sitter jag vid datorn när dom sitter vi tvn ja då kommer Nellie på sekunden. Och henne har jag krig med tandborstning så får lirka varje dag. Dessutom ser hon allt Elina gör och vill göra likadant. I morse skulle hon både ta på sig blöjan, byxorna och strumporna själv. Och samtidigt som dom mer och mer börjar bli bästa vänner är dom rätt så taskiga mot varandra.
 
Jo jag har varit ganska bitter sista tiden. Jag visste det skulle bli tufft att bli gravid en tredje gång men hur tufft förstod jag nog inte. Kommer vi räcka till, till en till? Är vi verkligen riktigt kloka? En del av mig känner att vi redan är inne i det här intensiva så är det verkligen en större skillnad? Och skulden som finns i mig när jag inte räcker till alla dagar. Jag tappar ibland tålamodet alldeles för snabbt (framförallt vid tjat) å så svär jag också vilket är jättedåligt. Är jag en bra mamma? Nä det vet i fan men jag är också bara en människa.
 
Jag älskar dom så det gör ont ibland att tänka att dom ska bli vuxna och jag inte kommer kunna skydda dom från alla dåliga saker i livet. Jag älskar också tanken på att det är vi som är med och formar dom. Att uppväxten är ramarna för hur framtiden ser ut. Att Elina har så mycket tankar och Nellie har börjat prata. Att vi ska få äran att älska en till liten tjej och att dom ska ha varandra. Jag känner fortfatande att jag vill ha en stor familj och dåligt samvete över att jag är så bitter av mig nu. Samtidigt så är jag realistisk med att livet är tufft och det får vara det utan att man nödvändigtsvis måste vara olycklig. Jag förstår mig själv, sovit oregelbundet nästintill varje natt sen Nellie föddes, väger mer än jag någonsin gjort och sliten i kroppen, dessutom nästäppa, halsbränna, värk i revbenen. Jag älskar att vara mamma, det är den finaste äran jag fått och det ska bli otroligt skönt att va klar med kroppen nu och bara få njuta av att se dom växa upp utan att börja om. Tingiling.
 
tänk så här liten va hon i somras Nellie.
 
Älskar den här bilderna på dom 3

 
och även denna från när Nellie var knappt ett dygn.
 
och kolla så mycket hår hon hade haha

Tudil.

Publicerad 2017-02-02 14:21:00 i Allmänt,

Gud så skönt att inte jobba. Jag kan inte i hela min värd förstå hur jag skulle ha klarat det din kropp säger ifrån så mycket. Det är också tufft när Nellie sjunger varenda natt och väcker oss konstant. Häromnatten kom Elina till våran säng klockan 12, olyckligtvis hade jag somnat sent, runt 11 och så väckte Nellie mig minst 4 gånger och så skulle hon upp klockan 5 på morgon usch så slut jag var och snart har vi en bebis på detta haha
 
Jag åkte på massa sammandragningar i söndags, måndags. Blev  lite nogig när jag dessutom både fick mensvärk, ryggvärk och var tvungen att springa på toa 6 gånger. Kroppen brukar vilja skita massa inför förlossningen så jag blev orolig att det inte  var bra men sen lugnade jag mig tills igår då barnmorskan sa att det absolut inte är ett bra tecken. Så nu måste jag vila extra, det kunde bero på urinvärksinfektion som jag får svar på i morgon och jag misstänker det är för jag har fortfarande ont. Men jag gick en mil i söndags och i måndags morse så jag vet ju inte om det påverkade men sammandragningar var ganska kraftiga faktiskt.
 
Så fick jag se henne igår på ultraljud. Vi pratade om att hon har väldigt smalt huvud och jag kunde verkligen se faktiskt att hon kommer bli lik Nellie i ansiktet. Jag hade gissat på att hon skulle väga omkring 1.7 eftersom när jag föjt apparna med mina andra två så har dom vägt omkring 200-300 gram mindre. Men den här tjejen vägde ca 2.037 och barnmorskan sa då också att hon hade vägt mer om hennes huvud hade varit mer runt. Hon beräknade att lilltjejen skulle väga ca 3.7 vid bf  Elina kom ut 10 dagar efter bf, vägde 3.5 och Nellie 5 dagar efter, vägde 3.4. Jag som hela tiden tänkt att jag ska gå över tiden känner nu alltså att det inte nödvändigtvis kommer att bli så. Det är 8 veckor kvar i morgon och det känns lite konstigt i mig att om 5 veckor räknas hon som fullgången, plus att hon kommer väga då omrking 3.1 kg faktiskt.
 
Jomen nu längtar jag mycket efter henne. Det är nyttigt att längta såhär. Ser verkligen fram emot allt fast. Även om könet är avslöjat och att hon troligtvis blir lik Nellie så är det ändå själva personen man är nyffiken på. Den ända nackdelen faktiskt med att vi ska ha en till är ekonomin. Det är världens skillnad från att vi var 3 personer, där Andreas låg ute på jobb och jag arbetade heltid. Nu så kommer jag ha mamma penning på en 75 procentig tjänst och Andreas va hemma mycket när hon födds. Men man klarar sig alltid och vi är verkligen inte fattiga men som sagt det är annorlunda och vi kommer dessutom vara 5 personer på det. Pengar är inte allt och jag ser det mer som en sak att se fram emot sen. Att försöka skaffa heltidtjänst spara pengar börja göra resor med familj osv. Elina som ska ev få börja nån fritidsaktivitet på hösten med om vi får plats. Hoppas på nån simlekgrupp eller gymnastik. Sånt ska bli kul sen att se vad tjejerna så småning om får för hobby osv. Tingling.
 
I lördags var det babyshower för fina Sabbe
 
Bild som Rim tog
 
Jättegod tårta lagom söt och väldigt fin eller hur?
 
Dan efter åkte jag på kalas med dessa 3, Elina förövrigt säger så himla mycket roligt nu dom här dagarna, verkligen så man blir lycklig av att få vara i hennes värld.
 
tänk så fort tiden gott när man ser tillbaka! Här är Nellie kanske 1 månad
 
Här har vi en kelgris iaf. Elina var aldrig så mycket för att kramas sådär när hon var liten. Hon hade väl helt enkelt för bråttom med att växa. På tal om det så tror jag Nellie har det med. Hon vill försöka ta på sig pyjamas, blöja själv, får inte ge henne dricka i pipmugg eller mata henne längre, bara ibland haha hon försöker kissa på pottan lite då och då med min lillstora tjej.

Där fick vi oss en smäll.

Publicerad 2017-01-24 20:52:00 i Allmänt,

 Fy farao vad alla blev dåliga i familjen. Det började med att Elina blev sjuk natten mellan tisdag och onsdag förra veckan. Sen blev Nellie sjuk onsdag. Elinas feber verkade borta på fredagen men för att sen slå till hårt mot henne igen på lördagen och hon har nu 37.4 (normalt ligger hon på 36.5) Hon blev alltså hemskickad från dagis idag för hon fortfarande inte är 100 procent bra, samt snorig. Tror båda tjejerna kommer gå på torsdag. Nellie likadant, verkade bättre på lördagen men så kom febern igen på måndagen. Idag är den nere på 37.8 och hon ligger med runt 36.5 annars. Andreas blev dålig, började lördag och har haft rätt hög feber både söndag, måndag och idag äntligen börjar han må lite bättre efter lunch. Själv åkte jag på ledvärk på fredagen som inte bröt ut förens ordentligt söndag och igår var den värsta dan. Så himla täppt, ont i bihålor, värk och genomdålig. Nu äntligen tror jag det börjar bli bättre. Fatta så smittosamt, Nina var ju här en sväng och blev dundersjuk av att bara ge Elina en kram liksom. Så sjuk som hon aldrig varit i vuxen ålder så måste ha varit nån form av influensa.
 
Iaf det har varit jättetufft. Elina har varit utåt agerande för att hon mått dåligt. Arg och skrikit och utbrott som kommer när man minst anar om alla löjliga saker man inte ens kan tro att man kan bråka om. Det har varit lönslöst att försöka prata med henne och jag lovar att grannarna säkert tror vi slår henne för hon skrikit så dant vilket känns skitjobbigt men hur vi än försöker ibland så vill hon inte lyssna. Värst är när hon säger hon vill skrika och vill vara arg för då blir man ju ledsen inombords att det är så maktlöst på nått sätt. Samtidigt kan jag tycka det är otroligt fint att hon har en sån stark vilja i sig min lilla törnrosa men blir för mycket när ingen mår bra. Nåväl jag tror trots allt det är en utvecklingsfas att få utbrott och testa gränser och kanske en prövning för att stärka banden mellan förälder och barn.
 
Jag är lite halv rastlös av att ha varit hemma konstant. 2 långa promenader har jag iaf fått till på en vecka nu och ska försöka gå en tredje i morgon. Annars har det mest blivit fix med ärenden. Jag har gett mig på att göra 2 styckna blöjtårtor ikväll till en baby shower jag ska på lördag. Känner mig sämst på pyssel men hoppas det blir bra ändå och Andreas är den finaste på jorden ibland som hjälper mig med så mycket. Han har både hjälpt mig med blöjtårtan och hjälp mig beställa hem en ny telefon genom min försäkring. La min telefon på laddning i natt och vaknade av att den var jättevarm, samt batterierna hade blivit uslagna av det, tror jag, då jag hade 80 procent när jag la mig och sen var det tomt på batterier efter det som hände. Nåväl nu ska jag lägga mig ner. Får jävligt ont i revbenen att sitta mycket upp, det plus att jag har svårt att andas i en månad nu är fan sjukt påfrestande den här gången men försöker ta en dag i taget i stället för att deppa kring allt som är tungt. Tingling.
 
Blöjtårtan, ska fixa rosetten och köpa till ett band så är den ena tårtan klar.
 
Idag fyller Simone 11 år, här är hon 6 år gammal
 
Och Theo fyller 7 år om 3 veckor, här är han 2 år och Simone 6 år.
 
Januari förra året
 
Och Nellie såg ut så här då
 
Lyckliga för att pappa hade kommit hem
 
Nellies första riktiga bad med Elina och Andreas.


Okey...

Publicerad 2017-01-17 14:55:54 i Allmänt,

Snacka om att ha blivit blödig. Kan inte lyssna på youtbe eller några lugna låtar, absolut inte dom som har något med nostalgi att göra. Jag minns när jag väntade Nellie och lyssnade på Adele och började stortjuta för att jag började tänka på Cicci. Det är en sak att ha sorg och gå på begravining och en helt annan att bli väckt känslomässigt av en låt.
 
På tal om henne så pratade jag och syrran om att syrran hade hittat bilder på henne. Det var i lördags och jag och Elina skulle klippa hos en tjej som senare hade samma ovanliga efternamn som Cicci.  När jag senare tänkte på det och barndomsminnen kunde jag såklart inte låta bli berörd av att jag väntar min tredje flicka, då Cicci var min extra syster. Syrran och Cicci gjorde ju allt sånt där man kan tänka sig göra på en lillasyster dvs. exempel tog hål näsan på mig, använde mig som sminkdocka, lärde mig simma genom släppa mig på djupt vatten, satte tamponger i öronen på våran hund för att reta mig, tjata om att bli pillad i håret och körde med mig. Jag minns allt från mysiga mornar med marmelad/ost mackor till den goda potatismosen osv. Sen hade jag ingen kontakt med Cicci de sista 10 år innan hon dog sommaren -14 men hon lever verkligen kvar bland hjärtan och minnen i mitt liv.
 
Okey här sitter jag iaf och jag har inte gjort det jag hade tänkt. Jo några viktiga köp på stan. Skulle ha pluggat lite på körkortet men fastnade med annat. Pluggade faktiskt hela dagen igår. Ärligt ibland kör jag jättebra och ibland jättedåligt. Jag pendlar mellan att vilja låta det ta den tid det tar till att vilja sätta fort och råplugga och köra alla möjligheter som går. Samtidigt kanske Andreas ska ligga ute på jobb vilket gör att jag inte vill sätta press. Sen om jag sätter press och ändå inte hinner innan hon kommer, ja alltså det är lite av en risk. Jag har iaf bokat risk 1an nu och ska ta ett beslut innan söndag har jag tänkt hur jag ska göra.
 
Jo hörrni jag skrattar lite när jag tittar tillbaka på bilder när Elina föddes. Ska köra lite tillbaka blickar med bilder nu. Snacka om förändring sen hon kom till världen. När hon klippte sig härom dan kunde jag nästan ana hur hon kommer se ut som vuxen min vacka törnrosa och Nellie som blommar, inte alls lik den bebis vi fick för snart 17 månader sedan. Tingiling.
 
Titta så stolt och sliten han var min älskling
 
Vi tyckte Elina va det vackraste på jorden. Och ändå hade hon gått boxningmatch så näsan var sne med guls prickar på, rödflammig med röda märken i pannan och blod i hela huvudet som satt fast som lim.
 
Som ni förstår så tyckte Elina inte ci car specielt roliga som gav hennes första bad i handfatet.
 
Reaktionen haha stackars unge jag förstår henne
 
en av mina favritbilder från den sommaren
 
och den här säger sig själv haha kolla så inte road hon är Elina
 
medans Malin var den roligaste tjejen på jorden.
 
6 månader och dom där ögonen fick oss smälta varje dag.
 
första bilden på oss bortsätt bb bilden
 
Kolla så himla gulligt alltså 8 månader
 
och dessa blå ögon.
 
10 månader.
 
Ett år i lugg och lik både pappa och Nellie här skulle jag säga.
 
Älskar denna bild.
 
Och denna
 
 
Elina började dagis.
 
oktober och hon lyste som solen
 
blev en riktig buse.
 
vintern kom och denna underbara kvinna kom in våra liv. Förstå att mina barn väljer Matilda före mig i nästan alla lägen. Som när Matilda kom till dagis på Lucia haha men det får dom såklart med allt förståelse och rätt <3
 
Nellie fanns i magen här
 
Våren
 
Turkiet
 
kärlek
 
ännu mer kärlek
 
2 år.
 
när Nellie föddes
 
Stolthet
 
hösten 15
 
2.5 år
 
Våren -16
 
 
3 år
 
Hösten -16
 
och 3,5 år
 

Första dagen som känns.

Publicerad 2017-01-09 13:57:00 i Allmänt,

Det här är första dagens om det känns att jag är sjukskriven. Nellie var ju så dålig i magen för 3 veckor sedan att hon och Elina fick va hemma, det gick maginfluensa på dagis och även om jag visste att Nellie inte var magsjuk så var vi ändå tvugna att ta det säkra för det osäkra. Vi var ju trots allt magsjuka julen innan så bättre att vara försiktig, sen har Andreas varit ledig i två veckor så det har varit väldigt mycket famljehäng. Vi har gjort mycket roligt t.ex varit i simhallen, i biblioteket, åkt pulka två gånger, umgås med kusinerna, varit i trädgårdsföreningen osv. Mitt tålamod har blivit så mycket bättre, verkligen inte perfekt, jag brister men väldigt mycket bättre. Det kändes  bra att dom fick komma tillbaka idag med och hoppas Nellies imunförsvar ska bli bättre. Vi har fått en unge som aldrig är sjuk och en som ofta är det, så man undrar ju hur det blir för lilltjejen i magen.
 
Jag har ju satt mål i min sjukskrivning och det ena är att jag ska röra på mig varje dag. Idag gav jag mig ut på en promenad runt ån, snorhalt så det var inte specielt smart. Dessutom gick jag hela, vilket ledde till världens värk i ena foten, ryggen och rumpan. Försöker inte deppa kring det faktum är att det är 11 veckor kvar på fredag och att det tygnsta jobbet är framför mig i tiden. Ja den här graviditen är verkligen tung. Med Elina minns jag det var mest revbenen som var ett helvete på slutet, och Nellie var det halsbrännan. Denna gång är det typ allt så snacka om att känna sig färdig och fast jag skrev det förra inlägget så ännu en gång, jag kan verkligen inte förstå hur kvinnorna i familjen annorlunda orkar.
 
Andra mål i sjukskrivningen är att börja plugga på körkortet igen. Det har jag inte gjort idag. Ska sätta mig efter detta blogginlägg. Borde sätta upp tid för risk 1an och halkan. Vet inte ärligt inte när jag kommer ta körkortet. Ibland kör jag jättebra (framförallt när jag är utvilad) men igår t.ex var jag så trött att jag kände mig full när jag körde och det var så jobbigt samtidigt måste jag lära mig det med för rätt som det är så sitter jag i en bil med tre ungar och ska kunna hantera det. Så på sätt vill jag inte stressa fram att jag tar körkortet. När jag väl gör det ska allt sitta i mig så som Andreas håller på att lära ut. När jag är utvilad så tycker jag det är kul att köra också såklart. Tyvärr är det inte roligt att ha med ungarna vilket gör också att man lätt skjuter på det. Elina är inga problem för hon har paddan men Nellie är det samvetskval för, att hon är så liten än och det är mörkt ute när vi kör så hon ser inte ett skit.
 
Och nyårslöfterna har gått bra hitills. Jag har bestämt att sluta äta lösgodis, dricka cola zero och heller inte köpa lotter, (lotter kanske ibland) men iaf om jag inte gör detta ska jag lägga undan 500 kr i månaden. Det känns bra, Jag var jättesugen i torsdags men då köpte vi fika istället och åt en tallrik glass på kvällen. Jag har även andra nyårslöften som innebär att t.ex. tvätta mer i tvättstugan, äta mer grönsaker och dricka mer te/samt citron+ingefäravatten. Nä nu måste jag sätta fart om det ska bli nått gjort med pluggandet.Tingiling.
 
en stund ute i lördags.
 
Nellie i torsdags.
 
varm chocklad är ju ett måste.
 
och en del lek med förstås.
 
Kusinghäng för en vecka sen.
 
Elina pussar lillasyster efter fått känna en spark.
 
 

28 månader av 54.

Publicerad 2016-12-30 17:53:00 i Allmänt,

Härom dan räknade jag ut att jag kommer ha varit gravid i mellan 28-29 månader av 54. Är det inte helt otroligt egentligen att kroppen orkar? Egentligen ville vi ha Nellie några månader tätare intill Elina i åldern men Nellie tog 9 försök innan hon blev till. Och tänk att miljoner spermier tävlar till ett unikt ägg som existerar bara några dagar och just den kombon av det specifika ägget och det spermie som vinner blir det barnet vi får och det är oss själva. Det är otroligt häftigt att tänka på livet och hur naturen har sin gång ,så självklart naturligt men ändå så starkt och stort.
 
Jag är såklart enormt tacksam mot livet och känner mig lycklig lottad att få ha skaffat tre barn med Andreas. Samtidigt så har det varit enormt tufft sista tiden. Jag har märkt att vissa saker redan blivit bättre sen jag blev sjukskriven, t.ex åderbrocken, värken i axlar, nacke, rygg ,sömnen, livslusten och mitt tålamod till barnen. Först kunde jag inte känna att jag var värd en sjukskrivning men nu när jag fått problem med halsbränna och ont i revbenen varje dag så känner jag att sjukskrivningen kom i rättans tid.
 
Jomen den här gången är tuff, hela tiden fysiska problem och jag kan inte förstå hur kvinnorna i familjen annorlunda har orkat bära så många barn. Det ska bli skönt att bli färdig nu och jag har satt upp andra mål under 2017 förutom att Alice ska komma. Körkortet först, ska göra vad jag kan för att bli färdig innan hon kommer. Sen har jag tänkt att ge mig själv i 30 års present nån som form av träningschema med kost som en känd kille på facebook lägger upp induvellt. Jag och Andreas har börjat prata hus, vet inte var. Jag har varit inne på Ljungsbro och Andreas mer för Sturefors, nu känner jag det kvittar så länge vi är tillsammans och det är ett hus vi verkligen vill ha.
 
Vi är så himla nyffikna på våran lilla tjej i magen. Det är så häftigt att tänka på att hon som är så okänd för oss nu kommer så snabbt bli en självklar person i våra liv. Vi har ingen aning om vem hon är, det är lite som kinder överaskning fast så mycket mer förstås. Alice känns just nu som det rätta namnet men hon kan ju lika gärna se ut att passa i något helt annat namn. I morgon är det 3 månader kvar, dvs 90 dagar. För oss är det en oändlighet fast tiden har en tedens att ticka iväg så fort i allt annat. Nu ska jag gå och se bamse och tjuvstaden. Tingiling.
 
Julafton
 
Elina öppnar packet.
 
och Nellie med.
 
Theos julklapp till Simone.
 
Så här såg det ut hos oss när alla umgicks.
 
och så här gick det när vi skulle försöka få till en familjebild.
 
eller att försöka ta den "perfekta" syskonbilden.
 
och såhär blev våran julgrann i år.

Hei på dig bloggen.

Publicerad 2016-12-12 16:42:00 i Allmänt,

Jag ska alldeles strax börja laga mat men hamnde här framför datorn en liten stund. Elina sitter och pärlar och Nellie med faktiskt, fast inte lika tålamodigt såklart som storasyster. I morgon är det Lucia och det ska bli jättekul att få klä ut dom och även komma till dagis en stund för att vara med dom på eftermiddagen. Tiden går verkligen fort men långsamt på en och samma gång nu i mitt liv.
 
Just med Nellies utveckling går det såklart fort, jag kan knappt minnas att hon knappt kunde krypa för 6 månader sedan och nu från att hon blev 15 månader släpper talet mer och mer. Hon kan t.ex härma mig när jag räknar så räknar hon med, 1,2,3,4. Hon lärde sig att säga godis för par veckor sedan vilket inte kändes bra men det är för att hon ser Elina äta och vi har sagt att Elina heller inte ska äta det så nu ska vi försöka hålla oss till glass, pocorn och salta pinnar på lördagar. Ja talet har verkligen lossnat och det är så himla gulligt när hon t.ex säger tittoåt och bo istället för tittut och bu. Nellie kallar Elina för Nina, Matilda för Tilda, Coffe för koko och nu koffo, Sara för Ara, Simone för Mone och ja osv. Häftigt det där när dom börjar förstå också, jag kan inte fatta att snart pratar dom dialoger med varandra. Mest säger Nellie nej förstås, åt allt, hon bara inte säger det utan också skriker det. Så mamma och pappa blir vädligt trötta på alla nej ibland, nästan lite gråhåriga.
 
Och Elina då? Hon utvecklas med i full fart. Just nu vill hon gärna förstå engelska, ord som rimmar är roligt och hon undrar dagligen vad klockan är. Jag hör på henne hur hon gärna pratar korrekt ibland och tycker inte man säger vovve "eller vavve" som Nellie säger, utan Elina rättar bestämt med att man säger hund. Hon har dagar där hon sitter och pärlar och pysslar mycket vilket är roligt att se och jag tror hon kommer uppskatta vad tomten har att ge henne i år.
 
Jag själv mår upp och ner.Vissa dagar känner jag för att kämpa mer mot vardagen. Som förra veckan simmade jag 3 timmar och gick 2 mil totalt under veckan. Jag mår bra av att röra på mig men samtidigt är jag så jävla sliten vissa dagar att jag bara ge upp.
 
Idag vill jag ge upp. Jag var helt färdigt efter jobbet fast jag bara jobbar 75 procent. Värk i fötter, rygg, axlar och stel i nacke och ju fler dagar jag jobbar så känner jag den där strålande smärtan till och från i ryggen med. Tröttheten har aldrig varit så uppenbar som nu. Mest är det Nellie som väcker mig med sin sång varje natt, ibland bara en gång men vissa nätter 5-6. Sen är det graviditen och bebisen i magen som väcker mig nästintill varje natt. Ibland är det Elina som kommer in och ska sova hos oss med som inte ligger still och ibland är det Andreas. Har man aldrig upplevt sömnbrist långvarigt så kan man nog inte riktigt förstå hur det sliter. Jag har knappt sovit en hel natt sen 1,5 år tillbaka och det lär dröja minst lika länge så ja..... min längtan är att få gå hem. Blir jag beviljad så har jag sex veckor kvar på fredag.
 
Sen väger jag mer än någonsin nu med. Redan 74 kg, Med Elina slutade jag på 80 kg och Nellie 75, så som ni förstår är jag alltså redan lika stor som jag var när som mest med Nellie och det är liksom 3 månader kvar minst. Jag försöker göra mitt bästa att acceptera sånt jag inte kan förändra och förändra det jag kan. Jag försöker äta nyttigt men vissa dagar blir det godis hit och dit. Vi äter generellt nyttigt här hemma försöker jag trösta mig med och det är nästintill omöjligt att vara duktigt på allt. Godis är min akilles häl. Men ska precis som så många andra skärpa till mig efter julen. Faktiskt har jag satt som mål att om jag slutar äta godis, dricka cola zero och inte köpa triss så ska jag börja spara pengar varje månad.
 
Och bebisen i magen verkar må bra. Hon är stark därinne och jag känner henne tydligt för att moderkakan ligger bak. Jag tror hon ska heta Alice och hon är efterlängtad redan nu. Fast vi ville ha en pojke så är hon exakt lika välkommen till jorden som tjej och kommer bli lika älskad oavsett. Vi valde ju inte att skaffa en tredje pga att vi ville ha en pojke utan det är ju för att vi vill ha en stor familj. Vi är lika nyffikna på henne så som vi varit med Nellie och Elina, det är liksom personen som kommer, bakad på kärlek mellan oss. Nu måste jag sluta. Tingiling.
 
 
vecka 25 med Nellie.
 
och vecka 25 nu haha
 
Jag och tjejerna
 
Ån häromdan
 
Elina i pepparkashusbygge.
 
Elina öppnar sin chockladkalender.
 
Kollar läget på busfabriken.
 
Nellie hänger i mammas knä.
 
Älskar Elinas leende.
 
och älskar allt mys i soffan.
 
framförallt en älskar klänga på mamma.
 

Hej och hå

Publicerad 2016-10-30 07:27:00 i Allmänt,

Jag försöker få barnen att leka lite själva. Elina har blivit omöjlig på att sysselsätta sig utan att följa efter och vara där vi är. Vi är ofta med våra barn och ger dom mycket tid men Elina är verkligen som ett socialt plåster hela dagar ibland hur vi än gör. Tror det hör ihop med att 3-åringar kommer i en fas där världen upplevs skrämmande.
 
Det låter som att jag tycker Elina är onormal men verkligen inte. Hon är unik i mina ögon och jag älskar henne så det gör ont. Det som är i hennes personlighet är starkt. En väldigt social tjej, känslorna utanpå kroppen, lätt för att lära sig mycket och vill förstå allt, vilket gör att hon gärna pratar om allt som rör sig i huvudet. Så som jag också skrivit många gånger tidigare så är Elinas talförmåga väldigt välutvecklat för hennes ålder vilket återigen gör att man lätt glömmer bort hennes ålder.
 
Dessutom är Elina en spegelbild av mig. Hon har bra minne precis som jag, samma typ av kontroll faktiskt. T.ex igår skulle hon veta vilken av 3 röda olika godisar jag smakade av henne och när jag sa att jag inte visste och pekade var den låg, den som jag tog svarade hon: Jamen det var en båt. När hon sa godnatt till oss sa hon också: Jag ville krama er alla fyra och vi mycket riktigt vi var fyra personer runt bordet. Jag var likadan med godiset när jag var mindre. Elina vill ha stenkoll på saker, ofta ex kollar hon att jag har med Nellies docka och nalle hem från dagis. 
 
Dom sa på utvecklingsamtalet att hon har lätt för att se saker som t,ex behöver hon inte räkna hur många fingrar en fröken håller upp,  hon vet. Det gör mig stolt att hon har ett intresse för att lära sig saker. Det vi behöver jobba på är hennes kontroll. Hon är gärna den som bestämmer i lekar för att hon vill ha det på henens sätt. Det här med att jag och Elina bråkar mycket gör mig ledsen. Jag tror tyvärr att våra personligjheter krockar i att båda har hormorner som rör sig i kroppen och jag är fullt medveten om att det är mitt ansvar att vara en bra mamma. Jag har nästan dagligen dåligt samvete för att mitt tålamod inte räcker till, framförallt när hon pratar på mycket om allt eller testar gränser. Samtidigt har ju Nellie en vilja som kommit fram nu med. Jag ska ringa bvc i morgon och fråga om samtal så kanske jag/vi kan få råd kring hur vi kan göra. Det brister även för Andreas vissa stunder så kan va bra och veta hur vi ska gå tillväga de dagar då det är extra av allt. Sen har vi dagar som är otroligt fina och mer lugna också såklart.
 
Ullared hörrni var jätteroligt. Nästan allt jag köpte var sånt som var bra. Det ända som var tråkigt var att det var en tjockare rand runt jordgloben som vi såg när vi kom hem. Dom hade inte den visningsexemplaret tänt i affären så det syndes inte förens vi testade hemma. Mycket blandat blev det, inte överdrivet åt nått håll. Hittade bara en gravidklänning det var synd men överlag jättenöjd med allt annat. Nu ska jag pyssla med Elina och ta temp igen på Nellie. Hon är småvarm men vetisjuttom om det kommer bryta ut nått. Vi har haft 4 hela veckor på dagis nu vilket känns oväntat bra.Jag har en förkyldning i kroppen som inte bryter ut så får se hur det går. Ha det gott folket. Tingiling. 
 
badfisar
igår på simhallen.
 
nytt sällskapspel.
 
Smälter lika mycket för Nellies ögon som Elinas.
 
Två tjejer sitter här bakom mig och väntar på min tid ska  gå till dom.
 
Så såg min vagn ut och då låg det saker i Ninas som var mina.
 
                                                                                                                                   

Och priset till sämsta föräldern går till...

Publicerad 2016-10-19 17:48:00 i Allmänt,

Usch hörrni vad jag känner mig sämst på att vara förälder. Elina fick lägga sig klockan fem igår och idag och visserligen somnar hon inom par minuter men fy fan vilka strider vi har. Igår var det värst. Jag vet inte hur många gånger jag tjatar om att hon ska lyssna, inte göra si eller så osv. Värst är det mot Nellie. Pillar henne jämt i nacken, ska ta hennes grejer gärna när hon leker med dom, puttas, retas, förföljer henne. Igår var det extremt. Till sist när hon skulle bestämt ha Nellies två favoritleksaker så blev det världens konflikt. Jag begriper inte, Nellie har inte ens hälften så många leksaker och endast två som hon verkligen bryr sig om och just dom ska Elina ha. Grejen är den att Elina har exakt likadan docka som Nellie har fast större men det duger inte. Jag försökte förklara för Elina att alla barn har inte likadana leksaker, jag försökte med allt.
 
Men det brister, igår skrek jag, svor åt henne, tog tag i henne under hakan, släppte ner henne i sängen innan jag ens hann sätta henne helt, (vilken hon får till att jag kastade henne i sängen, vilket jag verkligen inte gjorde men känns hemskt att hon upplever det så) Jag tycker själv inte det är ok att skrika åt sina barn eller  ta tag i dom för ofta heller men hur fan ska man visa att det inte är okej? Idag har det gått bättre, lite tjat och jag har sagt till par gånger och varnat om att hon får gå lägga sig tidigt om hon inte lyssnar. Allt gick bra tills jag såg hur hon slänger en boll i Nellies huvud och direkt åkte hon i säng. Jag skrek och hon sa att jag skulle sluta skrika på henne och hon har rätt så klart men ibland exploderar jag utan att ens hinna stoppa. Så nu har jag skäms kudden på igen. Dom driver mig till vansinne här hemma. Det går i ett och det är krig om allt. Jag försöker iaf, i morse direkt när hon kom upp kramades vi en stund och jag försöker säga förlåt i övertrampen Det är fan inte lätt och mitt i allt ska Elina bestämma allt, ha kontroll på allt och prata/fråga om allt konstant.
 
Ibland undrar jag hur vi ska räcka till, till en till unge. Samtidigt så är jag helt kär i tanken precis som Andreas också är. Men det är läskligt. Framförallt när jag vet att jag skriker för mycket på Elina. Man är väl kanske inte perfekt som förälder men man måste träna bort vissa saker så inte barnen gör likadant och det där är min akilleshäl, specielt nu när hormorna gör mig koko och Andreas inte är hemma. Jag blir mest ledsen över det här med Elina, vi är så lika varandra och det gör nog att det stupar som det gör ibland.
 
Jag älskar våra liv och det som väntar oss. Det är tufft nu, foglossning och värk i kroppen konstant. Samtidigt har jag mål framåt i tiden som rör mig själv, vilket jag tror är viktigt att man har. Hade bland annat en tanke om att ta en intensivkurs. Vi får se jag har 10 lektioner kvar på magnussons men så som mitt liv ser ut nu hade det varit bättre med en intensivkurs. Vi får se, i så fall får det bli januari, senast i början av februari. I morgon kommer Andreas hem igen med och det längtar vi alla till redan på måndagar när han åker. Elina frågar mig minst 3 gånger om dagen och det märks att sammanhållningen i den här familjen har blivit stark, precis som kärleken och det gör oss väldigt rika. Ska försöka ta tag i allt som är kvar nu, så intensivt hela tiden fast jag bara jobbar 75 procent, alltid nått att göra och bra träning för mig att släppa taget om vissa saker. Tingiling.
 
Min härliga tjej.
 
Här hemma idag.
 
syskonkärlek
 
Tjejer på vift.
 
häromdan lärde vi oss bamsespelet.
 
 
 
 

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela